torsdag 26 maj 2011

Uppgiven!

På min arbetsplats står vi inför en omorganisation av ledningsgruppen till hösten. Tre rektorer ska bli två. De tre nuvarande har alla sökt till de två nya tjänsterna och nu ska facken säga sitt. I princip blir det alltså så att vi väljer bort en. Jag blir så uppgiven, när det är personliga lojaliteter som styr folks uppfattningar om "vem som ska bort" istället för kompetensen hos de tre! Efter att ha läst allas ansökningar och försökt att objektivt lyssnat på redogörelsen från fackens intervjuer med alla, har jag insett att den som, allmänt sett, ses som "jobbigast" och "mest olämplig" är den som har alla de kvalifikationer jag söker hos en chef. Det värsta är bara att många redan bestämt sig för att få bort en person och därför lyssnade de inte på alla riktigt bra svar som hade getts under dennes intervju. "Jobbigast" eftersom denne chef fattar obekväma beslut och ställer krav på förnyelse; "olämplig" pga misstag som gjordes under dennes första år som chef FÖR SJU ÅR SEDAN!!!!!!! Tillsättningen är inte klar än, men jag tror inte att vår högste chef går emot den fackliga majoriteten. Privata vendettor och annat skit hör inte hemma på en arbetsplats, men är väl oundvikligt när det finns både gifta par, bästisar, barndomskamrater, klasskompisar och alla möjliga olika relationer mellan kollegor och kollegor/ledning, som det lätt blir när många är uppväxta/bor på samma lilla ort som skolan finns på. Men uppgiven känner jag mig idag. Och lite ledsen över att denne chefs kompetens med största sannolikhet försvinner från oss. Jag orkar liksom inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar