...och nu då?

Nu har snart en månad gått sedan mitt senaste inlägg och en dryg månad sedan jag blev sjukskriven. Jag är fortfarande hemma och försöker fokusera på mig, på att må bra, på att orka, på att sova.

Jag känner mig lugnare och starkare mentalt och är mer aktiv, men jag orkar inte så mycket. Jag sover minst som jag ska på nätterna, men behöver ändå vila en stund mitt på dagen för att energin ska räcka. Det är en tung trötthet som finns där hela tiden. Så här var det inte för några veckor sedan, då jag var mycket piggare, men nu är det som om allt har kommit ikapp mig. Det tog en månad för mig att koppla bort och slappna av och nu kommer en våg av utmattning igen. Jag visste inte att jag kunde vara så här trött som jag är nu.

Jag är så tacksam över att det är jag som har ansvaret för att få iväg barnen till skolan på morgonen. Det ger mig en dygnsrytm att följa och får mig att komma upp och komma ut. Promenaderna, även om de ibland är väldigt korta, har blivit viktiga inslag i dagsrutinen. Nu har dessutom några kvällspromenader med vänner letat sig in i veckoplaneringen och det är sånt som ger mig mental styrka.

När nu sömn och motion är på bättringsväg har jag fått nya fokusområden av min psykolog. Det jag nu ska bli bättre på är att välja hur jag reagerar och agerar i olika situationer som brukar göra mig stressad eller nedstämd eller som brukar påverka mig negativt på andra sätt. Det känns som en svår process att komma underfund med och att lära mig att tänka och handla på andra sätt än det invanda. Det är svårt att lära (nästan) 40-åriga hundar att sitta, men inte omöjligt!

Att bli bättre på att säga nej eller egentligen att kanske inte säga ja direkt utan be att få fundera en stund först.
Att leta alternativa vägar istället för att bli arg/ledsen/stressad när något inte blir precis som jag har tänkt mig det.
Att fokusera på det som är bra och fungerar istället för att hålla fast vid det som inte är så bra.
Att tänka efter varför - f ö r  v e m - jag gör det jag gör.

Det mesta jag gör, gör jag för andras skull. För att någon annan inte ska bli arg, besviken eller ledsen, för att någon annan inte orkar, för att någon annan ska bli glad eller må bra, för att jag tror att någon annan räknar med mig eller förväntar sig det av mig. För att någon annan ska tycka om mig. För om jag lyckas med detta - att få andra att må bra och vara nöjda - då mår jag själv bra. Tror jag. Men ibland är det på bekostnad av mitt eget välmående.

(Vill bara påpeka en sak - jag har gått omkring länge och trott att jag är en sån där stark person som inte bryr mig om vad andra tycker om mig, att det inte är viktigt för mig att vara omtyckt, att det är lite fult för en stark och rak och framåt person som mig att vilja bli omtyckt, att det minsann är viktigare att göra rätt i alla lägen än vad andra ska tycka. Jag har upptäckt att jag har gått omkring länge och trott fel. Det har egentligen varit jätteviktigt för mig vad andra tycker, hur andra uppfattar mig. Om det är bra eller dåligt, rätt eller fel - det vet jag inte längre och det är kanske inte heller huvudsaken.)

Jag behöver bli bättre på att göra saker för min skull, för att jag ska må bra och känna ro, trygghet, lugn och tillit. Det handlar förstås både om att göra saker för mig (läsa en härlig roman till exempel) och att göra saker för andra (baka en drömtårta till min man till exempel), men utgångspunkten för dem båda behöver vara fri från stress, huvudvärk och utomstående (eller egenskapade) krav.

Allt detta går förstås att applicera på mitt arbete också. Som lärare gör jag allting för andra - det ingår liksom i uppdraget, men det är själva uppdraget jag behöver jobba tydligare mot. Bli bättre på att hålla koll på vad som faktiskt är mina arbetsuppgifter och på vad som bara är självpåtaget eller pålagt från andra håll ovanpå det jag egentligen ska ägna mig åt. Bli bättre på att hålla koll på min arbetstid.

Jag har arbetat i gymnasieskolan i 15 år och jag har en arbetsvecka på 45 timmar, varav ca 10 timmar är förtroendetid - tid som jag gör när och var jag vill och som jag kan "spara" till en vecka när jag vet att jag har mycket rättning/planering eller samtal. Problemet är bara att jag aldrig har detaljräknat min förtroendetid! Jag har ingen susning om hur många timmar jag lägger ner på jobbet varje år, utöver de 35 timmar som är arbetsplatsförlagda varje vecka. Det enda jag är stensäker på är att jag inte har jobbat för lite tid... Jag har aldrig haft en vecka där jag inte har använt förtroendetid och det är många veckor som kräver extra, men till dem har jag inte några "sparade" timmar inte - det blir istället ett merarbete. Att rätta eller planera under en heldag på jullovet, sportlovet eller påsklovet är standard, fastän det alltså är tid som jag redan har arbetat in. Undra hur mycket "frivillig" övertid jag har jobbat under dessa år? Usch, jag vill nog inte veta...

När jag så småningom börjar jobba igen är detta en av de viktigaste förändringarna jag måste göra - att skriva ner min arbetstid och att be om hjälp att prioritera bort sådant jag faktiskt inte hinner utföra inom min arbetstid och att kunna känna mig nöjd med ett lektionsupplägg fastän jag vet att det skulle kunna bli mycket bättre om jag lade ner ytterligare en timmas arbete på just den lektionen (på en av veckans ca 15 lektioner). Jag vet bara inte än hur jag ska göra för att inte känna mig stressad och misslyckad i en sådan situation. Det är en jättestor utmaning för mig och det handlar om att ändra ett sätt att tänka och ett sätt att vara och en syn på mig själv som jag har haft i hela mitt vuxna liv (och förmodligen längre än så).

Det tar tid och är jättesvårt och kräver mycket energi att ändra sina tankebanor. Det är väl därför jag är så himla trött nu, samtidigt som jag trots allt mår bättre inombords än för en månad sedan.

Hur mår jag bra igen?

Första sjukskrivningsdagen gick jag omkring här hemma som en osalig ande och kunde inte ta mig för någonting alls. Vad ska jag göra? Vad får jag göra? Vad gör mina elever nu? Undrar de vad jag är för sjuk? Vem berättar för dem? Berättar nån för dem? Varför bryr jag mig om dem just nu? och så tar vi det hela ett varv till.

Andra dagen sov jag. Sov sov sov. Åkte och handlade mat. Gjorde lasagne. Träffade psykologen.

Åh, min psykolog! Jag gillar henne. Jag störtgråter (jäkla tårkanaler att vara överfyllda hela tiden!) varenda gång vi ses, men känner mig så mycket lättare när jag går därifrån.

Den här gången blev det bara en stilla gråt, en sån där insiktens gråt, lättnandets gråt som bara känns BRA på alla plan, egentligen bara tårar som rinner utan tillhörande gråt.

Mina frågor till henne var: Vad är okej att göra när man är sjukskriven? och Hur ska jag göra för att komma igång att må bra?

Jag är ju inte dum i huvet och har läst en del psykologi och pedagogik och metodik och allt sånt, så jag hade en lista med saker jag tror behöver förändras för att jag ska börja må bra igen och så småningom fungera bra både hemma och på jobbet. Men när man känner sig handlingsförlamad är det svårt att börja.

Det hjälpte hon mig med. (Så klart. Del av hennes jobb. Jag vet.)

Sömn och motion. Där ska jag börja.

Det är ganska logiskt att jag inte orkar när jag inte sover mer än fem timmar per natt. Logiskt. Börja där så kommer energin. Så nu har jag väckarklocka inte bara på morgonen, utan även på kvällen. Som värsta Skalman. En signal för att väcka mig ut vakendvalan så att jag kommer i säng. Jag har lite andra tricks också för att verkligen somna bra, men det är pluttdetaljer. Läsa en god bok, är en sådan detalj.

Att ta bilen när jag lämnar barnen på skolan 600 METER hemifrån är faktiskt höjden av lathet. JAG VET! Det får jag ta och sluta med. NU.

V A R D A G S M O T I O N  är en fiffig sak.

Att få en promenad i kroppen redan på morgonen borde hjälpa mig igång. Så nu går vi. I fallande snö eller vaknande sol. Det är rätt mysigt. Och skönt att ha rosor på kinderna. Börja simma igen, kanske testa yoga - sånt jag ska ta itu med dessa veckor. Kvällspromenad - både för motion och bättre sömn - är också ordinerat. Har jag då trevligt sällskap på vägen så får jag dessutom in mitt tredje uppdrag från psykologen.

Att MÅ BRA. Alltså att göra saker jag mår bra av. Jag är liksom inte van vid att vara sjukskriven och vet inte vad jag FÅR göra, så jag frågade om jag får åka in till Stockholm och gå i affärer en hel dag om jag vill, nu när jag är sjukskriven, eller om jag får gå på museum eller sitta på café med någon dagledig vän. Får jag det? Eller gå på bio eller gå ut och äta middag på nån trevlig restaurang en kväll? Och psykologen svarade med eftertryck: "JAAA! Du inte bara får göra det, utan du SKA göra det! Du ska göra sånt som DU mår bra av! Nu ska du tänka på dig själv och din familj. BARA det."

Jag är ju inte sjukskriven på grund av diskbråck, jag är sjukskriven på grund av själsbråck. Och det lagas nog bäst i andras sällskap.

Orka vara jag

Okej, så här är det: Jag är sjukskriven. Inte för att jag inte orkar jobba, utan för att det är det enda jag orkar.

Jag har varit en bra lärare hela läsåret. Lite sen med rättningen kanske. Lite trista (och ibland något oplanerade) lektioner kanske. Lite mindre tålamod än vanligt kanske. Lite färre skratt emellanåt kanske. Men jag har gjort mitt jobb och jag har gjort det bra, för när jag är som jag brukar är jag bättre än bra. Det har årets elever inte fått se.

Jag har kämpat och stretat emot, varit en duktig flicka som löser den uppgift hon blivit ålagd. Sagt att det är lite jobbigt, men det funkar. Börjat att skratta mer på jobbet igen. Kommit igång, varvat upp på väg mot mitt vanliga lärarjag. Allt är lugnt.

På ytan.

På jobbet.

All energi har lagts på jobbet, på ytan. Hemma har jag inte orkat. Jag har nog gjort det jag ska hemma också. Barnen har varit hela, rena, mätta och i tid hela läsåret. De har fått kramar varje dag och godnattsaga varje kväll. Diskmaskin, tvättmaskin och dammsugare har jobbat. På ytan fungerar det bra hemma också. Vi är ju två, tack och lov! (Tack och lov!) Men jag har inte riktigt varit med. Jag har fallit för minsta lilla och bara känt mig blä.

Nu är jag redo att ändra på det.

Läkaren pressade mig att SJÄLV säga att jag behöver vara heltidssjukskriven ett tag. Det var skitjobbigt att säga det högt. Jag ville så gärna att HAN skulle säga det istället. Att han skulle vara LÄKAREN som gav mig ett recept på välmående. Att HAN pekade med hela handen och sa "Du ska vara sjukskriven nu, Jennie!". Istället blev det JAG som fick säga de orden. Och jag tyckte att han var världens sämsta läkare!

I ungefär tre minuter.

Tills jag fattade varför det var viktigt att det var mina ord. För efteråt frågade han mig (den efter-gråten-hulkande mig) om det kändes lättare nu, nu när det var sagt. Det gjorde det! Påtagligt lättare att andas. Då förklarade han för mig varför det var viktigt att jag sa det själv - det var en början till sjukdomsinsikt. Om jag själv inte kan lära känna mina gränser så kommer jag trilla dit igen. Ingen annan kommer att hålla koll på mitt mående på samma sätt. JAG måste kunna säga ifrån i tid själv nästa gång. SÅ KLART. Så klokt. Tack.

Det är bara jag som kan orka vara JAG.

Måndagslista v 26

Ännu en stund är det måndag och jag är glad över:

• vackert väder, denna semesterns första måndag
• vind- och soltorkad tvätt
• lekkamrater på besök
• en mycket trevlig avslutningslunch med jobbet i onsdags. 
• att syster och svåger firar 20-åriga bröllopsdag imorgon! Tjoho! 
• att jag äntligen har tid att rensa bort det sista från vårt gamla kök
• Hugos stundande 9-årsdag med tillhörande kalas.
• mina svenskämneskollegor! Vi har jobbat hårt för att få en tydligare samsyn i år och avslutade läsåret som en sammansvetsad grupp. Tack för ert stöd! Det är så skönt att inte vara ensam. 
• tid att läsa goda böcker som jag samlat på hög. 
• välsorterade bibliotek. Ja jösses, vad glad jag (och barnen) är över det! 
• ett sorgsamt farväl från Ribby förskola i torsdags. Nu har hela familjen slutat på dagis och det känns underligt. Det har känts så tryggt att lämna barnen hos er och de har lärt sig så mycket! 
• SOMMARLOV! 

Ha en härlig vecka, alldeles oavsett om ni jobbar, har semester eller är lediga av annan anledning. :) 

Bryssel dag 2

På morgonen den andra dagen var eleverna och mina kollegor och jobbade i Parlamentarium, som är EU-parlamentets besökscentrum. Jag hade sovmorgon eftersom jag tjänstgjorde till långt in på småtimmarna kvällen innan.

Lagom till lunch anslöt jag till de andra. På vägen passerade jag genom Les Galeries Royales Saint-Hubert, en fantastiskt vacker galleria från 1837. Där finns min absoluta chokladfavorit, Neuhaus. :)

Till lunch blev det en lika god som vacker risotto, serverad på Tout Bon nära parlamentet. Tredje året i rad som vi äter lunch där! Så gott!

Efter lunch var det så dags för första besöket i parlamentsbyggnaden. Denna dag träffade vi två parlamentariker. Först ut var Marit Paulsen från Folkpartiet.

Hon berättade dels hur arbetet i parlamentet funkar och dels om sin egen uppväxt och bakgrunden till det politiska engagemanget. När hon berättade om sin uppväxt som krigsbarn och hennes förhållande till mat (läs: hunger) lyssnade alla uppmärksamt. Hon är 70+, men tycker fortfarande att jobbet är "skitkul". Det tyckte jag kändes hoppfullt! 

Nästa parlamentariker var en nybakad sådan - Fredrick Federley från Centerpartiet. Han berättade ingående om hur en typisk arbetsdag kan se ut, om hur långa dagarna kan vara och om hur många olika delar arbetet som parlamentariker faktiskt innehåller. Han var engagerad och "hungrig" kändes det som. Det vore roligt att kunna besöka honom om ett år igen, när han blivit riktigt varm i kläderna. Extra roligt tyckte våra elever det var, eftersom en av lärarna i vår grupp växt upp och gått i skola tillsammans med Fredrick. De blev väldigt fnittriga när de insåg att Fredrick och min kollega känner varandra ganska bra. (De trodde nog inte ens att han skulle känna igen henne över huvud taget, men där tog de fel!)

Vi fick också besöka en av parlamentets båda plenisalar. Den andra (den "riktiga") finns i Strasbourg. De senaste åren har plenisalen varit avstängd pga ombyggnation, så det var roligt att årets elever fick möjlighet att se hur det ser ut där inne, med alla tolkbås i fonden.

På väg tillbaka mot hotellet tog vi en paus vid Grand Place. Eleverna fick veta lite historik om torget, bland annat berättade vi om huset med svanen, där Marx och Engels ska ha suttit och skrivit på "Das Kapital" i mitten av 1800-talet. Givetvis blev det tid för en smarrig belgisk våffla också. Några elever tyckte att det var fantastiskt gott, medan andra sa "aldrig mer". I och för sig kan man säga så efter att ha ätit en, även om man gillade den, eftersom man blir så proppmätt av den. :)

Vi passerade också Bryssels (eller kanske hela Belgiens) favoritpojke - Manneken Pis. Dagen till ära hade han en kimono på sig. Det är första gången jag ser honom i kostym, tror jag, men han har över 800 dräkter i ett alldeles eget museum.

Gemensam middag intogs denna gång på Food Factory, precis i närheten av vårt hotell. De har ett stort utbud av både belgiska specialiteter och "vanlig" hyfsat snabb mat. Jag var inte alls sugen på musslor denna gång - första gången i Bryssel utan att äta musslor - utan valde en klassisk burgare istället. Gott!

Bryssel dag ett

Sverige vid 07:30

Imorse ringde klockan 02:45. En timma senare var jag och en kollega på plats vid gymnasiets parkering tillsammans med drygt 30 elever från åk 3 på samhällsprogrammet. Buss tog oss till Arlanda där ytterligare tre kollegor anslöt. 09:20 landade vi i Bryssel och efter transfer till hotellet, incheckning och lunch på en uteservering i solsken, gav vi oss av till första dagens studiebesök.

Transferbussen för oss närmare hotellet

Floden Senne, som leds under centrala Bryssel i kulvertar, som byggdes för att floden började lukta alldeles för illa för några hundra år sedan. 

Utsikt från hotellrummet på Hotel Astrid i centrala Bryssel.

Genomgång i lobbyn.

Först ut av besöken var Europeiska Kommissionens besökscentrum. Där träffade vi Mikael Carpelin, som föreläste i 90 minuter om Kommissionens funktion och uppbyggnad. Han beskrev en del av processen med arbetet bakom den nya kommissionen, som är tänkt att tillträda i november. Det verkar inte vara helt lätt det där...

Konstverk utanför Kommissionen

Besökshallen i Kommissionen

Mikael Carpelin informerade oss om Kommissionens uppbyggnad och arbete. 

En uppmaning till debatt. Den utmaningen tar vi. :) 

Direkt efter den föreläsningen sprang vi tvärs över gatan till Europeiska unionens råd (ministerrådet i slarvigt tal). Vi fick träffa Michael Carlin (som vi även träffade på förra årets resa). Han är tjänsteman på generalsekretariatet vid rådet och är alltså en del av den "fasta" staben, till skillnad från politikerna som byts ut oftare. Han jobbar främst med straffrättsliga frågor och har tidigare arbetat med det vid Kommissionen.

Michael Carlin

Elever på plats vid mikrofonerna

Vid detta besök fick vi sitta i en "riktig" mötessal med mikrofoner vid varje plats och det är ju alltid roligt att höra sin egen röst i stereo. :) Vi passerade också genom den stora entréhallen, som förvandlas till ett enormt pressrum vid toppmöten.

Entréhallen

Konstverk i entréhallen

När dessa föreläsningar var slut var det dags att promenera några kilometer tillbaka till hotellet. Nu gick vi genom slottsparken och ner genom den gamla stadskärnan med Grand Place i centrum. Efter ett kort besök i en matbutik (för inhandling av läsk och godis till kvällen) gjorde vi ett snabbesök på hotellet innan den gemensamma middagen på Brussels Grill vid Place Rogier.

Utsikt över den äldre stadskärnan med tornspiran från Hotel du Ville vid Grand Place i centrum

När man renoverar ett hus vid Grand Place vill man inte förstöra tillfälliga besökares upplevelse av torget, utan täcker byggnadsställningarna med fotodukar av husens ursprungliga fasader. Coolt! 

Rumsteak with fries and bearnaise. Yummy! 

Vid niotiden var vi tillbaka på hotellet och då sattes eleverna i arbete. Ena halvan fortsatte med en redan påbörjad uppgift, medan den andra fick starta upp en helt ny. De har jobbat så bra! Nu när klockan passerat halv tolv är det bara jag och nattportiern kvar i lobbyn (där det är gratis wifi :) ) och eleverna har förhoppningsvis dråsat i säng.

Det här är tredje året i rad jag åker med elever på denna resa. I år bor vi på samma hotell som förra året och har tänkt äta de båda gemensamma middagarna på samma ställen som då. Varför ändra ett vinnande koncept? :)  Det känns lugnt och tryggt också när man vet vart man ska utan att hela tiden behöva konsultera en karta. Dessutom behöver jag inte irra runt när det är dags för shopping, för jag vet precis vad och vart jag ska handla...

...och så hittar man ändå alltid något nytt. Denna "gerillakonstinstallation" vid en av de mest trafikerade genomfartslederna tilltalade mig. :) Undra hur ilska bilisterna som fastnar där varje dag är på den? ;)

Bryssel (och mormor)

För tredje året i rad ska jag iväg till Bryssel med en grupp elever och kollegor. 03:45 imorgon går bussen från skolan till Arlanda och bara några timmar efter vi har landat är det dags för första studiebesöket. :) Härligt intensiva EU-dagar väntar!

EU-parlamentet förra året.

För att klara logistiken har vi hyrt in en nanny från Västergötland. Hon kostar en tågbiljett, lite mat och lite fickpengar. Det tycker jag är överkomligt för nästan en veckas jobb. ;) I eftermiddag kommer alltså mormor hit och blir här i mer än en vecka, eftersom hon stannar kvar för att fira min systers födelsedag. Pojkarna, framför allt Victor, är helnöjda med arrangemanget. Victor ska vara ledig från förskolan och hänga med mormor på dagarna, så det kommer att bli en bra vecka. :) 

Närmare rapport från Bryssel kommer. Nu ska jag hålla några lektioner och göra de sista förberedelserna innan det är dags att krama mamma och krama maken och barnen så det räcker ända tills på fredag. 

Inne i besökscentret Parlamentarium förra året hängde jag med Victor Hugo. 

Kändes bekant på nåt vis. ;)

Galen vecka

Den snart gångna veckan har varit helt uppochner. Jag är lektionsfri på måndagar och brukar rätta/planera hemma då, men i måndags var jag på jobbet och hade en massa utvecklingssamtal med mina treor.

Natten till tisdag fick jag ett gallstensanfall som hette duga och först på onsdagskvällen kände jag mig helt okej igen. Då hade istället Victor nästan 40 graders feber... Med gjutning på gång på jobbet hade Jonas svårt att vara hemma, så det var bara för mig att fortsätta hemmavid resten av veckan.

Jag har dock varit ute och luftat mig lite... :) I torsdags kväll var jag och mina elever på Stadsteatern och såg Kung Lear med Sven Wollter i huvudrollen. Det lär ska vara hans avskedsföreställning. Och vilket avsked!!! Pjäsen varade i drygt tre timmar, men det kändes som hälften. Den var galet bra, med betoning på galet. Jag skrattade, förfasade, äcklades och rördes om vartannat. Att regissörens mor varit senil innan hon dog i somras (som stod i pjäsens program) syns, tycker jag. Både farmor och mormor var/är dementa och Sven Wollters Lear ger mig mer känslan av demens än galenskap. Grundsceneriet är också ett sjukhus...

"Ska faaan bli gammal!" kände jag under delar av pjäsen. Ligga till last, ses som tokig, vara i vägen, inte känna sig själv eller sin omgivning längre...

Och så vänder det med narren, Edgar och hertigen av Kent, som bitvis är så roliga att hela salongen skrattar högt! Så i slutändan går man från teatern lite rikare och faktiskt gladare. Inte ofta det händer efter att ha sett en tragedi där i princip alla dör. :) Gå och se om ni har möjlighet!

Bilderna är tagna av Petra Hellberg och finns på Stadsteaterns hemsida. 

För övrigt hade jag hoppats på Loppi Event Christmas idag, men det får jag klara mig utan. :(

Däremot tänkte jag avsluta veckan som planerat. Lunch hos och kalasfirande för svärmor först och sedan middag och konsert med Melissa Horn på Cirkus. Så imorgon måste alla vara friska, okej?! 

Dilemma

Ställdes inför ett riktigt dilemma idag. En ny situation mina tretton år som lärare till trots.

Jag och en klass (på gymnasiet) skulle på studiebesök i eftermiddags. Vårt första gemensamma. Det var 28 elever. Och jag var ensam lärare. Så brukar det vara när det är fråga om ett vanligt studiebesök. Det tar en timma att åka dit och vi skulle träffas på plats.

En halvtimma innan visningen var några elever redan på plats och helt plötsligt blev en av dem sjuk. Så sjuk att kompisarna tillkallade ambulans. Jag kom dit precis när en elev pratade med ambulanspersonalen i telefon och jag fick ta över. Ett snabbt beslut behövde fattas. Skulle jag åka med till sjukhuset eller stanna med resten av klassen?

Två klasskompisar bestämde att de ville åka med. Museipedagogen, som skulle guida oss, känner jag sedan tidigare och jag frågade henne om hon var okej med att vara ensam med gruppen och genomföra visningen utan mig. Det var hon.

Jag bestämde mig alltså för att åka med till sjukhuset. När beslutet var fattat fick jag kontakt med elevens föräldrar som skulle försöka ta sig till sjukhuset, men jag följde i alla fall med. Jag upplevde att de andra eleverna i klassen tog det hela med ro och de som fick frågan tyckte att det var självklart att jag skulle åka med ambulansen.

Hoppas verkligen att jag gjorde rätt... Det kändes bra att vara på sjukhuset och få prata med eleven, elevens föräldrar och också stötta de två kompisarna som följde med. Samtidigt oroar jag mig för de andra elevernas reaktioner nu ikväll... Jag skickade ett kort, i allmänna ordalag förklarande mejl till föräldrarna i klassen och imorgon bitti har vi lektion igen, så jag får väl helt enkelt ta tid att prata med dem då.

Men hur skulle jag ha gjort om jag inte känt museipedagogen sedan tidigare? Jag vet faktiskt inte. Hur hade ni gjort? Lämnat den sjuka eleven eller hela klassen "ensam"? Låtit ett par klasskompisar "ta ansvar" för den sjuka eleven eller låtit en museipedagog "ta ansvar" för klassen? Ställt in visningen, skickat hem resten av klassen och så åkt med till sjukhuset?

Studieresa med elever i Bryssel

Förra veckan var jag och två kollegor tre intensiva dagar i Bryssel tillsammans med 16 elever ur Samhällsvetenskapsprogrammets årskurs 3. Syftet med resan är att öka elevernas medvetenhet om EU och hur de kan påverka arbetet där och förstås att öka förståelsen för skillnader mellan olika länder.

03:45 tisdag morgon samlades vi på skolans parkering. Alla glada och pigga! :) Med buss for vi sedan till Arlanda, för vidare transport till Bryssel och hotell Astrid. Efter incheckning och en snabb lunch var det dags att bege oss tvärsigenom stadens centrum till EU-området. Samma promenad fick vi varje dag och det gick snabbt för eleverna att lära sig att hitta i de centrala delarna. Skolan har genomfört liknande resor i flera år och vi försöker alltid att GÅ dit vi ska. Det är helt klart bästa sättet att lära känna en stad. Jag har varit i Bryssel tre gånger utan att över huvud taget använt kommunala transportmedel och känner att jag hittar utmärkt i centrum. Innan resan var det lite gnäll över att vi skulle gå så mycket, men väl på plats var det ingen som klagade (inte ens han med en spricka i ett av fotbenen!).

Första dagen besökte vi Sveriges ständiga representation, där vi fick en allmän genomgång av representationens uppgifter inom EU och översiktlig information om de övriga institutionerna. Direkt efteråt promenerade vi till Europeiska unionens råd - Ministerrådet. Där träffade vi Michael Carlin som arbetar med rättsliga frågor, t.ex. kring gemensamt polisarbete och om människohandel inom EU. Det var ett riktigt intressant möte och många i gruppen blev dessutom glada över att få testa mikrofonerna i mötesrummet. :)

På vägen tillbaka till hotellet stannade vi vid några sevärdheter och tog en längre paus vid vackra Grand Place - Bryssels hjärta. En härlig belgisk våffla med grädde och smält choklad fick plats före middagen... Sååå gott! Vi hann alla sträcka ut oss en stund på sängen innan den gemensamma middagen på restaurang Grill vid Place Rogier. God mat, snabb service - passade oss utmärkt!

Vid det laget var alla ganska sega, men vi hade i alla fall genomgång av en första arbetsuppgift innan det var fritt fram att gå och sova. Eleverna som går samhällsinriktningen hade en geografiuppgift att lösa - de skulle studera en plats och platsens funktion, typ. De som går mediainriktningen skulle samla material och foton till varsin artikel om Bryssel, EU eller resan i sig. Dessa uppgifter arbetade de med parallellt med våra besök och andra uppgifter.

Dag två var det frukost klockan 7 och vi lämnade hotellet en timma senare för lite sightseeing på väg till EU-parlamentet, där vi tillbringade hela dagen. Det finns ett tämligen nytt besökscentrum som heter Parlamentarium som är uppbyggt kring interaktivitet och multimedia. Alla besökare får en audioguide på det av EU:s 24 officiella språk som man känner sig mest bekväm med. Man måste inte förboka ett besök, men kommer man i grupp är det ändå bra att göra det, så att det finns audioguider till alla och så att det inte är knökfullt med grupper där redan.

Eleverna fick uppgifter att lösa på plats - samhällarna skulle leta efter sådant som de senare vill fördjupa sig i tillsammans med resten av klassen och mediaeleverna skulle titta på Parlamentarium som mediaupplevelse och fundera kring hur väl besökscentrat faktiskt fungerar. De flesta verkade gilla att vara där. De gick i sin egen takt och fastnade på olika ställen, i olika delar av informationen. Där finns bland annat ett rum med en 360 graders filmduk där det känns som att man är på plats i stora plenisalen och är med och fattar beslut. Man får också ta del av enskilda människors berättelser om hur EU har påverkat livet i alla de olika medlemsländerna.

Sedan gick vi vidare till själva Parlamentet och träffade först Miljöpartiets parlamentariker Carl Schlyter och sedan två politiskt sakkunniga för Socialdemokraterna, Emma Karlsson och Oskar Magnusson. Dessa möten var personliga, engagerande och intressanta. Carl Schlyter är proffs på att beskriva genom exempel som alla känner igen sig i och får lätt med sig alla som lyssnar. De båda sakkunniga är unga och berättade mer om arbetet "bakom" kulisserna, om slitet och om förmånen att få tycka en massa, om livet i Bryssel och om vägen dit. Det verkade som om en och annan elev inspirerades av det de hade att berätta.

Även denna dag avslutades med gemensam middag, uppgiftsarbete efter middagen och relativt tidigt läggdags. Vår sista dag i Bryssel kunde vi ta det lite lugnare på morgonen. Det var fortfarande frukost klockan 7, men efteråt fanns det tid att packa i lugn och ro och göra sig i ordning eller att ta en tur på stan eller jobba färdigt med uppgifterna. Vi hade endast ett besök denna dag - Kommissionen. Vi togs emot av Christina Oldman, som arbetar med just kommunikation och information, i ett sprillans nytt besökscentrum. Här fick vi bland annat mer riktad information för just ungdomar - om ungdomars möjligheter till arbete och utbildning inom EU-området till exempel. Även Christina är en sådan människa som verkligen brinner för det hon arbetar med och sådana möten gör mig så glad!

Innan transferbussen skulle ta oss tillbaka till flygplatsen fick vi som ville, äntligen äta lite härliga moules frites (kokta musslor med tjocka belgiska frites och majonnäs) och det fanns lite tid för shopping. Vi hade även gott om tid på flygplatsen för shopping, middag och långa samtal över en kopp gott drickbart på Starbucks.

00:30 fredag (natt/morgon?) rullade bussen åter in på skolans parkering och en timma senare dök jag i säng, efter några mycket roliga, jobbiga och intensiva dagar. Allt flöt väldigt smidigt, förutom en icke-engelskspråkig nyanställd kvällsreceptionist som inte ville lämna ut nycklarna till en del elever när vi kom tillbaka efter middagen och ett rum som inte ville ha någon värme alls. Ingen blev bestulen, ingen gjorde sig illa, ingen blev sjuk... Enstaka gnäll fanns förstås, men överlag är jag riktigt stolt över hur eleverna skötte sig. Skulle gärna kunna åka iväg med samma grupp igen. :)

Nyckeln till en lyckad resa är förstås noggrann planering, tydliga regler, en väl sammanhållen grupp och bra föreläsningar. Två av oss tre lärare som åkte dit var med på förra årets resa och redan då skrev vi ner hur vi ville förbättra resan inför i år. Vi har gjort de förbättringarna och det gick hem. Våra elever  (och vi lärare förstås) får inte dricka alkohol eller gå utanför hotellet på kvällen (fastän många är över 18). Vi poängterar att det är en studieresa och inget annat. Det gruffades en del om reglerna innan, men gillar man inte reglerna, får man helt enkelt stanna hemma. Vi lade in arbete med skoluppgifter efter middagarna båda kvällarna för att avsluta dagen gemensamt och just för att trycka på att det var en studieresa.

De olika studiebesöken var också noggrant planerade. Att ha representationens allmänna genomgång först och sedan ett mer personligt möte (som på Ministerrådet) första dagen passade riktigt bra. Den enda dagen som inte var resdag var helt vigd åt Parlamentet och flera personliga möten. Kommissionen fungerade sedan bra som avrundning och sammanfattning av hela besöket. Flera av föreläsarna träffade vi även förra året och vi kunde nu genom personliga kontakter med dem önska ännu tydligare vad vi ville få ut av besöken. Att skicka ett kort tackmejl så här efter resan och hålla kontakten under året är ett enkelt sätt att garantera en lärorik resa även nästa år.

Imorgon ska vi tacka eleverna med lite härlig Neuhaus-choklad - förutsatt att de fyller i utvärderingen noga! :)

På gång i min bloggvärld

Som någon kanske har märkt har livet börjat att återvända till Grass Cottage. Det är några specifika saker som gör att inspiration och lust börjat vakna igen:

- Loppi Event "Food and Interior", med livfulla möten om att tänka nytt och starta om, väckte en hel del idéer hos mig. Jag återkommer till hela eventet alldeles snart!

- Bloggmiddagen 2013 är något jag ser fram emot sååå mycket. Egentligen är det bara ett gäng bloggare som ska ut och äta middag tillsammans, men så har de båda initiativtagarna Anna och Ewa blivit alldeles galna och raggat ihop larvigt många gåvor från olika sponsorer - allt för att sätta extra piff på kvällen. Sponsorlistan verkar fyllas på var och varannan dag. Det ska bli spännande att se hur den ser ut 4/10 när det äntligen är dags! Framför allt ska det bli mysigt med en kväll ihop med goa vänner.

- underBARA BARN-mässan brukar vara riktigt rolig att besöka. I år går den av stapeln 4-6 oktober. Under de senaste åren har jag upptäckt riktiga guldkorn där, till exempel Amanda Egilsons fantastiska silversmycken och Tröstisars ursöta bulglassar.

- Huset. Under sommaren har vi målat och målat och röjt och röjt och bilat bort puts  och satt upp hängrännor och gjutit plattan utanför källardörren och kommit bra mycket längre än sist jag skrev om det. Vi har dessutom hittat en gömd skatt i källaren... DET är jag sugen på att visa.

- Jobbet. Jag har inte skrivit särskilt mycket om mina tankar kring mitt yrke. Gymnasieläraryrket. Det börjar kännas som att det kanske är dags för det nu. Tjuvstartat lite har jag ju med inlägget om studentmössor. Sånt hör också yrket till. :)

Tja, ämnen att skriva om finns det helt klart. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång!