söndag 27 februari 2011

lördag 26 februari 2011

Sorg

Igår begravde vi makens mormor. Lilla Gunborg. Det var så fint i kyrkan. Ljust. Den sorg som kom över mig var inte en personlig sorg över Gunborg. Hon var dement länge och jag fick aldrig möjlighet att riktigt lära känna henne. Det var snarare tanken på att svärmor hade förlorat sin mamma och att maken förlorat sin mormor som gjorde mig ledsen. Så där så att det gjorde ont inombords. Jag vill inte tänka efter. Jag vill inte känna efter. Men jag kommer att få uppleva det. Personligen. Och bara tanken på att förlora mormor och mamma (och förstås alla kära) smärtar. Innerligt. Jag vill att det dröjer, tack! Är inte redo än.

torsdag 24 februari 2011

Linne och shorts imorgon, kanske?

Idag gick Hugo hem från förskolan iklädd mysbyxor, fleecetröja, vantar, mössa och vinterskor. -12 grader var det och lite blåsigt och lite snöfall...

Efter att ha morgonbråkat om ytterkläder hela veckan och haft påklädningsprocesser som varat i 25 minuter så gav jag upp. Jag undvek helt enkelt bråk genom att lägga overallen under Victors vagn. Hugo småsprang (alldeles frivilligt och på eget bevåg) hela vägen hem "för att inte bli förkyld". Och jag tror aldrig vi har mött så många bilar eller fotgängare på vägen hem förut. Och som de glodde! En fullt påpälsad mor, med fullt påpälsat litet barn i fodrad åkpåse i vagn och så en småspringande oklädd pojke bredvid... Inte konstigt att de såg konfunderade ut.

Jag blir tokig! Hugo är periodare - i olika perioder fokuserar han på olika saker att vilja bestämma över. Det var länge sedan vi bråkade så över ytterkläder som vi gör just nu och jag vill ju inte att han ska frysa eller bli sjuk i onödan. Men imorse bestämde jag mig för att prova en annan approach. Jag såg till att tjocktröja och halsduk fanns i ryggsäcken istället för att kräva att han satte på sig det. Så var vi färdigklädda på 10 minuter alla tre. Samma strategi gällde när jag hämtade idag. Därför hamnade overallen under vagnen.

Väl hemma förklarade jag för honom att man inte kan gå ut utan overallen på morgonen. "Nä, bara på natten!" svarade han. Och det är ju bra att vi åtminstone är överens om overall på morgonen, eftersom vi de senaste dagarna har haft neråt -20 när vi gett oss iväg hemifrån.

Det ska bli intressant att se hur det går imorgon...

 Jo, just det, jag kanske ska tillägga att vi bor väldigt nära förskolan. I Hugos takt tar det normalt fem minuter att gå dit. Så han var inte ute oklädd så vidare värst länge...men ändå...

lördag 19 februari 2011

Mor, lilla mor, vem är väl som du?

Grattis på födelsedagen, lilla mamma! En vacker ask i glas och trä från Iittalas serie Vitriini har levererats till Skaraborg. Fin att lägga smycken i t.ex. Denna kan kanske komma att få sällskap av ett par av mindre modell så småningom... Skulle vara fint va, mamma? Ha en alldeles strålande dag idag och alla andra dagar! Vi älskar dig!

torsdag 17 februari 2011

Att skriva

Jag har alltid skrivit. Alltid!
Nej, nu ljuger jag faktiskt lite. Jag minns att min fyra år äldre syster gärna lekte skola med mig innan jag själv börjat skolan och hon ville gärna lära mig skriva, men det ville inte jag. Men efter det att jag börjat skolan och lärt mig skriva, har jag alltid skrivit.
En av mina akilleshälar som lärare i svenska är att jag ibland har svårt att förklara varför ord stavas/uttalas som de gör eller varför man ska formulera meningar si eller så. För mig finns det på något sätt bara i kroppen. Jag ser när det blir rätt eller hör om det är fel. Oftast.
I den här bloggen tar jag mig ibland språkliga friheter. Jag ser det lite som skönlitterärt skrivande, där författaren själv väljer uttryck, utan att behöva följa språkregler till punkt och pricka. Jag väljer att leka med interpunktionen ibland och väljer att skriva lite slarvigare språk ibland. Jag vill ju gärna att ni som läser ska kunna ana min röst mellan alla ord. Skulle jag alltid skriva på högtravande svenskt skriftspråk med korrekt meningsbyggnad, så skulle min röst saknas. Då skulle jag saknas.
När jag gick i femte klass började jag skriva dagbok. Till en början i "riktiga" dagboksböcker och sedan i almanackor - en liten spalt varje dag och på lösa blad som veks in längst bak om jag hade mer att skriva. Skrivandet blev en slags ventil för mig skulle jag tro. Visst hade jag vänner under hela uppväxten, men olika saker gjorde att jag inte alltid vågade lita på någon annan. Vågade inte anförtro mig. Då skrev jag och fick ur mig alla tankar och all förvirring på det sättet istället.
Jag skrev dagbok i princip varje dag tills jag träffade min man 2002, alltså i nästan femton år. Jag höll väl på i ett halvår till, skulle jag tro, men det blev mer och mer sällan. Behovet fanns inte längre.
När jag var gravid med Hugo skrev jag graviddagbok och jag fortsatte att skriva dagligen under hans första år, men sedan räckte inte tiden till... Jag försökte att göra samma sak när Victor låg i magen, men jag kom aldrig igång. Tiden igen.
Vilket behov fyller då denna blogg? Än så länge har jag nog inte hittat hem helt och hållet. Det spretar åt flera olika håll. Men så får det vara ett tag till. Jag har mycket som vill ut. Mycket på ett ytligt plan, med barnbabbel och byggbilder. Det är mycket för min familj. Mina föräldrar bor drygt fyrtio mil härifrån och även om vi pratar i telefon ofta så kommer inte allt med. Så det som först och främst fick mig att börja blogga, var att det gav mina föräldrar en möjlighet att vara än mer delaktiga i barnbarnens (och för all del mitt) liv.
Så småningom finner jag säkert en tydligare riktning, men tills dess tänker jag skriva precis det som faller mig in. För att jag vill. För att jag kan. För att jag väljer.

Hjärt- och själ-spa del 2

(Del två dröjde lite längre än planerat, men jag har lyckats bli sjuk igen... Feber och svullen hals. Blä! Ja, ja, nån gång blir jag väl frisk.) Anna, Mia och jag har känt varann i tio år och vi delade arbetsrum i fem år, innan först Mia och sedan Anna slutade. De bästa fem åren i mitt yrkesliv, helt klart! Vi har träffats med och utan familjer under alla år, men sedan vi slutade arbeta ihop har våra samtal inte hunnit komma längre än till arbete, familj och husrenoveringar. Förra helgen hann vi äntligen förbi allt det där igen och hamnade i samtal om oss själva, våra drömmar och förhoppningar. Det är så befriande att känna att det är okej att säga vad som helst, utan att någon dömer en eller missförstår. De känner mig verkligen innan och utan, ibland nästan bättre än vad jag känner mig själv... Mellan allt prat och skratt hann vi både tillaga och äta smarrig mat. Färsk pasta, tomatsås, lufttorkad skinka, mozzarella, soltorkade tomater och basilika. Till det en härlig grönsallad med tomat, oliver, avocado. Mmm!
Lördagskvällen avlöpte annars i sällskap av vin och vinylskivor från 80-talet. Whitney Houston, Bryan Adams, Modern Talking, Pernilla Wahlgren, Culture Club... Schysst ackompanjemang till våra delvis nostalgiska samtal.
Vi sov länge på söndagen och fixade en härlig brunch innan vi styrde hemåt. Nybakade färskostbullar, äggröra, smoothie och en massa gott pålägg. Och lugn och ro. Och tyst.
När vi sedan stod och diskade hade vi kommit så långt i våra samtal så att vi kunde stå tysta bredvid varandra. DET var länge sedan! Annars brukar vi ha tre samtal igång samtidigt och bara bli klara med hälften...
Det var en helt ljuvlig helg, som gav ett överskott av lugn (som så väl behövs i vardagen).
Tusen tack, kära vänner, för att ni orkar lyssna och för att ni är så kloka och varma och nära.
Tusen tack, kära syster och svåger, för att vi fick låna er underbara tillflyktsort.

måndag 14 februari 2011

Hjärt- och själ-spa, del 1

Sent i fredags kväll var bilen framskottad och bagaget fullpackat och Anna, Mia och jag begav oss av till syrrans stuga utanför Strängnäs. Med tanke på hur vädret hade varit under dagen var vi beredda på "en jäkla resa", men det var inga som helst problem, varken på motorväg eller pluttliten lokalväg, och på knappa två timmar var vi framme. Väl på plats höll vi först på att inte komma in alls (och det hade väl bara varit sååå typiskt), men så småningom hade låset fått upp värmen och vi kunde komma in.

Den natten sov vi mer eller mindre fullt påklädda. För att över huvud taget kunna sova intalade sig Mia att hon sov i tält... Så kallt var det. Men belöningen kom tidigt. När vi drog upp rullgardinen var vi väldigt glada över att få vakna där!

  
Strålande sol och gnistrande snö skymtade därute.



 På väg ut i det kalla vackra vädret. En sådan dag!



 Vi tog bilen in till Strängnäs och besökte domkyrkan och en massa mysiga butiker. En ljuvlig lunch med tillhörande fika fick vi hos Ann-Louise på Grassagården.Det är precis ett sånt ställe som jag skulle vilja driva nån gång i framtiden. Litet, genuint och välkomnande med enbart hemlagat och hembakat.


Detta var en dag i lyx, en dag då vi verkligen fångade livets minutrar och tog vara på varenda en av dem. Efter en härlig långpromenad i solen åkte vi tillbaka till stugan och gjorde ingenting en stund.

Del två kommer...

fredag 11 februari 2011

Mammas helg

Nu tar jag helgledigt.

Om ett par timmar kommer två av mina käraste vänner hit. Tanken var från början att vi ikväll skulle åka till systers sommarstuga utanför Strängnäs för en helhelg tillsammans. Nu får vi se om vi åker dit ikväll eller imorgon bitti. Här har det kommit runt 4 decimeter snö sedan igår eftermiddag och blåst nåt alldeles galet har det gjort hela dagen, så vi har tvekat inför en kvällsresa.

Men nu skiner solen från en klarblå himmel och emellanåt ser det nästan vindstilla ut. Det är bara så vackert utanför fönstret nu! (fast säg inte det högt, så att Jonas hör det...Det är nämligen han som skottar...)

Ja ja, oavsett om det blir avfärd ikväll eller imorgon bitti, så ser jag fram emot en helg med gott vin, god mat, goda samtal, goda skratt, god motion och en gnutta god sömn. Rapport avlämnas på måndag.

Ha en härlig helg! Gör nu inte för mycket - se till att få lat-tid också!

torsdag 10 februari 2011

Rocky road brownies



...så jo, lite rätt hade ni allt, Lotta och Nilla! Receptet finns i Leila Lindholms "One more slice" och på leila.se. Lovely, lovely!! Jag vill dock höja ett varningens finger: Detta är starkt beroendeframkallande. Var aktsam!

Det härliga kakfatet kommer från PiP Studio. Jag blir så glad varje gång jag ser det. Tack, mamma och pappa!
Tur att man har vackra glada goda saker att se på innanför fönstren idag, för ut vill jag inte titta... Ett par decimeter blöt nysnö har vi fått idag och det har inte slutat än.
Mina stackars snödroppar!

Heltäckt

Nja, Lotta och Nilla, ni har inte helt rätt, men absolut inte helt fel heller...
Ser ni vad det är nu?

Smakprov

Vad ska det bli av detta tro...?

onsdag 9 februari 2011

Gips och lampor

Det är ett tag sedan jag visade framstegen i garaget. Jonas har jobbat på, så nu är nästan all gips uppe. Det behöver fixas lite med elen innan han kan göra klart det sista. Det blir ju så bra!
När all gips är på plats ska väv upp och sen ska vi måla.
Utebelysningen vid portarna är inte helt klar, men på kortsidan (där soptunna och kompost finns) har en lampa kommit upp. Vi valde en modell som sitter tajt mot väggen, eftersom vi har luckan till "vinden" där och då behöver vi kunna luta stegen mot väggen utan att paja lampan.
(Luckan ska för övrigt inte vara träfärgad. Den ska bli grön den också, när vädret tillåter utomhusmålning.)

tisdag 8 februari 2011

Sorry for the socks!

Ja, ärligt talat finns det väl trevligare saker att visa på en blogg än sina blöta, resårlösa sockar med tillhörande vinterfötter skymtande... Ber tusenfalt om ursäkt! Men ger inga löften om en konstant högre nivå på inläggen i framtiden. Det vore alldeles för riskabelt. Däremot tänkte jag blidka er och avsluta dagen med något mycket vackrare och förmodligen mer väldoftande, som bor alldeles runt knuten.

Tyvärr lär de väl bli översnöade både en och två gånger innan den här vintern är över, men just nu, i just detta lilla hörn av världen, är det nästan vår.

Gummistövlar...

...hade varit ett bra val idag.

Mina stackars fötter fick lida på väg till och från förskolan. Först och främst lyckades jag få på mig ett par strumpor som var i total avsaknad av resår, så halvvägs iväg hade jag bara en massa strumpa på tårna. 















Sen är det lite blaskigt här idag, skulle man väl kunna säga... Det snöade inatt och är plusgrader nu. Mmm, love it! I alla fall, när det är blaskigt kan man bli medveten om huruvida vinterstövlarna håller en säsong till eller inte. Mina har definitivt gjort sitt. Marinerade strumpor i en hög vid tårna är inte så vidare värst mysigt.















Tur att jag måste hem och hämta bilen innan jag ska till jobbet! Nu sitter strumporna bra och gummistövlarna står och väntar i hallen. Ha en riktigt geggig dag!

måndag 7 februari 2011

Trollbindande terracotta



Äntligen har jag varit på Östasiatiska museet och sett utställningen med terracotta-soldaterna. Jag blev helt trollbunden! Det är tio soldater från Chin Shi Huangdis gravkomplex - den mest kända terracottaarmén. De är så stora (nästan 2 meter) och ståtliga! Så stolta i ansiktena på nåt sätt...


Det fanns dessutom ett rum med andra terracottasoldater, som var jättemånga och jättesmå. Ursprungligen hade de kläder i tyg och armar av trä, men sånt förmultnar ju, så nu är de alldeles nakna. Så fascinerande med alla detaljer om gravskicken i äldre Kina!


Historieläraren Jennie skulle förstås vilja se hela arméerna på plats i Kina, men i väntan på det (en väntan som kan bli evig...) nöjer jag mig med detta smakprov.
Det är bara två veckor kvar på utställningen, men har ni möjlighet tycker jag definitivt att ni ska besöka den.

söndag 6 februari 2011

Mera mat med spenat

Snabbfixad lunch fick det bli idag, eftersom Jonas har varit ute i garaget och gipsat hela dagen, så jag passade på att göra slut på lite rester. Färsk pasta med skinkfyllning och en sås med vitlök, soltorkade tomater, bladspenat och matgrädde. Himla gott! (Och så fick jag fram kameran också - jag sa ju att jag skulle skärpa mig.)
Nu ikväll har Jonas och Hugo varit på bio och sett "Trubbel" i 3D. Jag vet inte vilket som var bäst - filmen i sig eller att det var 3D... :-) I vilket fall som helst var det två nöjda killar som kom hem nyss.

fredag 4 februari 2011

Spenatsoppa

Hugo ville prompt ha pannkakor till middag idag, så det fick det bli. Men för att få något mer matigt också gjorde jag en spenatsoppa, som är himla god. Om jag någon gång kunde lära mig att ha kameran redo innan maten är uppäten, så skulle ni få se att den ser himla god ut också... (Jag måste verkligen skärpa mig!)

Är ni nyfikna på hur den ser ut och inte vill vänta tills nästa gång jag har gjort den (och kanske tagit kort) så går det bra att göra den själv. Det är superenkelt!

Spenatsoppa
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
smör eller rapsolja
1 msk mjöl
3 dl matgrädde
ca 3 dl vatten (eller lite mer beroende på hur tjock soppa man vill ha)
3 msk kycklingfond
4 dl riven ost
150 gram färsk bladspenat
rostade pinjenötter i valfri mängd

Hacka lök och vitlök och fräs i smöret i en djup kastrull. Rör ut mjölet och häll på grädden, vattnet och fonden och låt det koka ihop ett par minuter.

Ta bort kastrullen från värmen och lägg i den rivna osten och hel bladspenat. Mixa soppan (nästan helt) slät med mixerstav. Rosta pinjenötterna och servera dem till soppan.

Gott och snabbt! Jag skulle gissa att detta recept räcker till fyra vuxna som förrättssoppa. Tillsammans med ett gott bröd kan nog tre vuxna bli härligt mätta med soppan som ensamrätt.

onsdag 2 februari 2011

Två söta tips

Genom den inspirerande tidningen Hembakat har jag alldeles nyligen fått upp ögonen för en alldeles underbar blogg - Söta saker. Det är en tjej som heter Therésia som bakar och fixar. Allting ser supergott ut och där finns huuur mycket som helst att titta på och drömma om. Denna begåvade människa har också gett ut en bok, som jag suktar efter...

Se bara på den! Visst ser boken god ut?!

Ett roligt inslag på bloggen är "Månadens sötsak" där alla som vill vara med bakar inom ett tema och skickar bild till Therésia, som sammanställer och visar alla smarrigheter i slutet av månaden. En sån härlig idé! Hennes blogg är verkligen som ett uppslagsverk för sötsaker.