Allra helst ville jag fira min födelsedag tillsammans med familj och vänner, men med snoriga barn, sen jobbdag och fullt med byggstök hoppade jag över det i år. Jag har fått en massa telefonsamtal, sms och FB-hälsningar så dagen har ändå varit fylld av kärlek.
När så pojkarna (alla tre) somnat och jag donade lite här hemma insåg jag att jag har mina vänner runtomkring mig hela tiden. Både nära vänner, vänner som jag inte pratat med på många år, nya vänner och gamla vänner.
Ni är med mig varje dag.
I burken med favorittet.
I spaghettiburken och måttet som får mig att fnissa varje gång, för vad är det egentligen man mäter med det där...?
I nyckelskåpet i hallen.
I den inramade teckningen vid min säng. Mer än halva mitt liv har den hängt på min vägg.
I sjalen om min hals.
I hjärtformarna i skåpet.
I favoritmuggen.
I "sockerskålen" som lockar fram fnitter, eftersom den egentligen är en uppochnervänd fot till ett havererat tårtfat.
I det älskade smycket om min hals.
Här och på så många andra ställen i mitt hem finns ni, mina vänner. Tack för dessa och andra fina gåvor jag fått och tack för att ni varje dag förgyller min och mina pojkars vardag.
Fast mest av allt finns ni och allt tokigt, jobbigt, lärorikt och galet roligt vi har gjort tillsammans i mitt hjärta. Puss och kram på er, allihop!