Äntligen!

Nu är det bara att ansöka om lärarlegitimation!

Det visste jag väl (egentligen)

Jag kan!

Än så länge har jag egentligen inte haft någon anledning att tro annat, men jag har en tendens att förringa min egen förmåga och att tro att jag nog inte är så bra som jag är, samtidigt som jag någonstans nog faktiskt vet att jag är så bra som jag är.

I våras hade jag sjuk ångest och nu i höst har jag känt mig bortkommen, men det är bara nåt larvigt spel för gallerierna (för mig själv) för att jag inte ska bli besviken om det mot all förmodan skulle gå åt skogen. Jag vet ju egentligen. Det här är ju det jag kan.

Jag har lagt ner mycket tid och verkligen ansträngt mig och jag har erfarenheten, så det är självklart att jag kan.

Egentligen.

Men nej, jag har nog missat nåt och det blev nog inte så bra och jag gjorde nog inte som man skulle och...och... ...och jag är klar. Inga om, inga men. Inga problem. Jag har klarat alla delar utan någon bakläxa. Nu väntar jag bara på den lilla papperslappen.

Examensbeviset.

Äntligen!! Hurra för mig!

För jag har tagit exaaaameeen! Fy faan va jag är bra!


(Man vill ju för allt i världen inte skryta...)

PYT (som i pyton?)

I måndags var jag i Uppsala på ett examinationsseminarium. Vi var tio yrkesverksamma lärare, som behövde komplettera lite för att kunna få ut vårt examensbevis. Det som avhandlades på seminariet var vår praktiska yrkesteori - vår PYT.

Vad är då det, kan man undra?

Jo, det är hur jag är som lärare, vad som påverkar mina val i yrket, hur jag förhåller mig till kunskap, till elever, till mitt yrke, hur min värdegrund ser ut, vad som har påverkat mig till att bli den jag är, vilka teorier jag stödjer mig mot, hur jag vill vara som lärare. Allt detta och mer är det som ingår i min praktiska yrkesteori.

Det har inte varit helt lätt att sätta ord på detta och få ner det i ett välformulerat dokument, men gud, så nyttigt det har varit att tvingats fundera över detta. Jag har de senaste veckorna i grunden funderat igenom min yrkesroll och det jag ständigt har kommit tillbaka till i tankarna är: Är jag verkligen den lärare jag skulle vilja vara? Om inte - vad är det som hindrar mig? Ännu har jag inget vettigt svar, men jag närmar mig. Och seminariet i måndags hjälpte mig att komma ett steg till.

Alla yrkesverksamma lärare skulle behöva skriva en PYT med jämna mellanrum, skulle jag tro. Ett bra sätt att utvärdera sitt arbete. Kanske ska tipsa min chef om det...

Om någon vecka bör jag ha fått svar på om jag är godkänd eller inte. Jag misstänker själv att det kan krävas nån komplettering, men vi får se...

På väg till seminariet hann jag smita in i en av mina favoritaffärer i Uppsala - härliga lilla Mamsell K, som ligger mellan Domkyrkan och Fyrisån, kan man säga. Där finns så mycket fint! Hon höll på att packa upp julsaker när jag var där. Det känns lite tidigt med jul, men så mycket fint... Blir alldeles sjuk! Tur att jag inte är i Uppsala så ofta. Synd (fast tur) att hon har en webshop.

En vecka i vårt liv

Här rullar dagarna förbi. Jonas med far gräver var och varannan dag, så nu är botten nådd. Foton kommer. Jag jobbar med de sista uppgifterna inom min avslutande kurs, som jag förhoppningsvis blir klar med på måndag. Ska till Uppsala för examination. Victor har varit krasslig, men det har passerat ganska snabbt. Bara snuva kvar. Idag har vi varit igång hela dagen, med städning, gräsklippning, äppelskörd, plugg, lek, mekande med värmepump och mer lek. Men lördagskvällen blev verkligen inte som vi hade tänkt oss. Sent på eftermiddagen ramlade Hugo när vi var ute och han tog emot sig med högerhanden. Han fick jättejätteont. Vi avvaktade en stund, men sen stoppade vi in honom i bilen, med kudde i knät och lördagsgodis i en burk, och så åkte han och Jonas iväg till Astrid Lindgrens. När de kom hem hade Hugo armen i bandage och mitella och en röntgenbild på handen. Inget brutet, ingen spricka, men en rejäl stukning. Lilla grodan...sån otur han har. Han hade varit jätteduktig på sjukhuset. Tapper. Mitt lilla hjärta!

Back in business

(Så, nu ska internet funka som det är tänkt igen.) Jag var på fest i lördags med Rebecca, och vi hade riktigt roligt. Inte direkt på grund av festen, utan för att vi helt enkelt har roligt när vi träffas. Vi var i marinens gamla bergrum på Skeppsholmen och det var rätt häftigt. Man vet att man börjar bli gammal när man hellre besöker utställningen med terracotta-soldaterna från Kina än att gå på cool fest i samma lokal. Eller så har man bara legat av sig, eftersom det var ett tag sedan man var på en liknande tillställning. Gick på djupvattengympa för första gången i torsdags. Hilfe my god! Flytbälte och hantlar och hela köret. OCH en instruktör som bad om ursäkt för att hon kanske inte skulle ta i så mycket eftersom hon fött barn för 8 veckor sedan. Ja, eller hur !?! Så kände jag mig ännu mer ur form innan vi ens hade börjat. Som tur var hade jag sällskap av likasinnade E-L, så när det blev alldeles för jobbigt kunde vi titta på varandra och fnittra lite. Vi var nog lite möra båda två efteråt, men helt avskräckta blev vi inte, för vi har redan bokat in den här torsdagen också. Och nästa och nästa och nästa och... (i den bästa av världar). Ja visst ja! Nu är det klart med alla tillgodoräknanden jag har velat göra på min Uppsala-kurs. Vårens C-uppsats får fungera som examensarbete och jag behöver inte göra någon praktik, eftersom jag har så lång arbetslivserfarenhet. Det var ju generöst av dem! Så nu är det bara två små och en stor uppgift att lämna in, så ska det vara klart. Får man hoppas...

Imorgon...

...ska jag till Uppsala för registrering på den sista kursen som behövs innan jag kan ta ut min examen. För min del blir det mest fix och trix, tror jag, eftersom jag har tänkt att tillgodoräkna mig en massa saker och nästan inte göra något nytt i höst. Kursen består egentligen av praktik, examensarbete och en liten delkurs till (som jag inte har koll på och som är den jag SKA göra. Typiskt!). Praktik tänkte jag skippa eftersom jag arbetat i 10 år nu. Examensarbete tänkte jag skippa eftersom jag skrev om elever och undervisning i min Historia C-uppsats i våras. Så nu ska jag bara se till att de ansvariga får rätt dokument, så att de kan ta rätt beslut... :) Såg förresten att den som är kursledare för examensarbetet är en gammal kursare till mig. Vi läste svenska, litteratur och pedagogik tillsammans. Det är nog 7-8 år sedan jag såg honom sist och då hade han precis gett ut en diktsamling. Inte kunde jag tro att han skulle hamna på universitetets lönelista. Kul, kul! Får väl se om han känner igen mig...

Plock

Åh, vad skönt det är att vara klar med uppsatsen! Det har bara gått en knapp månad sedan jag skickade in den (och därmed slutade att sitta uppe på nätterna för att skriva), men det känns som om jag redan har glömt bort hur sjutton jag lyckades få ihop tiden... Men nu börjar huset se presentabelt ut igen. Allt som har samlats i obestämda högar under min intensiva skrivperiod börjar hitta hem till sina riktiga platser - antingen i skåp, lådor, garderober eller i soptunnan. En sådan tur att mor och far ska sova här en natt innan färden till skärgården. Då måste jag nämligen göra iordning rummen i källaren. Det är på tiden att det blir gjort, skulle man väl kunna säga... I måndags var det sommarsolstånd. Så nu blir det bara mörkare, mina vänner... :)

Klart!

Så var det klart.

Nästan.

Uppsatsen är godkänd, läraren återkommer om det blir högre. Jag ska bara fixa till lite småsaker för arkivexemplaret, men annars är den äntligen gjord och färdig.

Tänk att det skulle ta mig nästan 11 år innan jag fick tummen ur. Och tänk vilken ångest jag har haft över min "dåliga" uppsats. Och tänk att examinatorn tyckte att det var hög nivå på alla uppsatser igår.

Så himla skönt! (Lite skönt var det också att gå till hotellet och göra ingenting och somna tidigt och sova hela natten och äta hotellfrukost.)

 Väldigt skönt var det att komma hem till tre glada killar. Väldigt mysiga kramar från Hugo och Victor. Det är väl det som är glädjen med att ha varit borta ett litet tag - att få komma hem.

Uppdatering

1. Takstolarna är på plats. Maken skulle (enligt egen utsago) kunna bygga dygnet runt. Härligt! tycker han. 2. Kusinerna har haft skolavslutning idag och varit här och ätit marängsviss. Härligt! tyckte de. 3. Hugo började tidigare på dagis idag och fick äta frukost där för första gången sedan Victor föddes. Härligt! tyckte han. 4. Victor har snart sex tänder - tre däruppe och tre därnere. Härligt! tycker han. 5. Imorgon åker jag till Karlstad för att ventilera min uppsats. Härligt! tycker jag. (Och lite läskigt...)

Nåt fel måste det ha blivit....

Fick ett mejl från min uppsatshandledare idag. Har läst din uppsats och tycker att den är bra. Tydlig rakt igenom, med en klart lysande röd tråd. Que? Det måste vara infrarött ljus då, för jag har inte hittat den... Rolig läsning. Eh, jaha...Säger nog mer om hans humor än om min uppsats... När det gäller ventileringen säger jag alltså ja och amen. Va? Alltså...hur menar du....alltså....vaddå...menar du...?... På allvar? Whoaho!!! Jag ska åka till Karlstad, jag ska åka till Karlstad, jag ska åka till Karlstad!! Fy fan va jag är bra!! (melodi: För jag har tagit studenten) Ja, visst fan, jag måste förbereda mig för grillning. Försvara vartenda ord jag skrivit. Jag som knappt har läst vad jag har skrivit. Och så måste jag dessutom läsa nån annans uppsats för att grilla den... Jag visste väl att det var nåt skit kvar i alla fall...

It's out of my control now...

En uppsats är slutligen mejlad till min handledare. Nu väntar jag bara på ett godkännande för att kunna gå upp med den för opponering. Det känns tyvärr inte så positivt. Skrivkrampen jag hade tidigare var inte bra. Jag hade behövt den månaden nu... Den avslutande diskussionen blev blaha blaha och sammanfattningen skrevs på fyra minuter. Jag har inte ens läst igenom hela uppsatsen från början till slut en enda gång. Man kan inte tro att jag har jobbat som lärare i svenska och historia i 10 år eller att jag har handlett elever i fördjupningsuppgifter och projektarbeten. Jag känner mig verkligen som en amatör som mejlar in uppgiften 3 minuter i midnatt sista inlämningsdagen. Blä! Och jag bävar för att läsa igenom skiten imorgon...och - ännu värre - tänk om handledaren godkänner att jag kan gå upp med den för opponering. Då måste jag motivera och försvara och förklara varför jag har skrivit som jag har gjort. Svaret torde bli: För att jag var trött.

Skriva, skriva, skriva

Håller just nu på med att försöka färdigställa min uppsats i tid. Risken finns att jag inte kan lägga upp den förrän i december, för jag tror nämligen inte att den blir tillräckligt bra tillräckligt snabbt... Blä! Men nu är jag i alla fall igång för fullt (med en vecka kvar till deadline - hehe) och idag ska jag skicka det hittills skrivna till min handledare. Han ska avgöra om det är någon idé att åka till Karlstad den 10 juni eller inte. Inte - tror jag på. Men, som de säger i reklamen, "plötsligt händer det"! Och eftersom det än så länge inte har hänt med det som reklamen handlar om, så kan det kanske hända i det här sammanhanget... Man vet aldrig!

Tillbaka

Åh, vad skönt det var att få sova länge på morgonen och duscha länge i en riktig dusch (inte stående i badkaret hållandes duschslangen) och sätta sig vid dukat bord frukost, lunch, middag. Jag var så hushållslat när vi var hos mor och far över påsken. Och det var så ljuvligt! Tack för att jag fick vara det. Nu är allt tillbaka i sina vanliga spår igen. Jag går upp tidigt med Victor, bygger lego med Hugo och skriver uppsats däremellan. Ja, jag är faktiskt igång. Gôtt! Men jag är fortfarande inte säker på att jag kommer att bli klar i tid... Två månader innan inlämning. Blä! Nervöst. Det blir vad det blir. Jonas har börjat skotta fram garageplattan - eller där det ska gjutas en garageplatta. Och Hugo har premiärgrävt i sandlådan, som äntligen töat fram. Allt är med andra ord precis som det ska. Förutom att rådjuren fortfarande inte har ätit upp mina krokusar eller tulpanknopparna. Jippi! (Så länge det varar.)

Ich habe Angst!

Skrivkramp. Kommer inte igång. Hör mina egna råd som jag brukar ge elever, men det funkar inte. Jag är nog så innerligt rädd för att inte lyckas och därför tillåter jag mig inte att lyckas över huvud taget. Jag är ju lärare, för guds skull! Jag har handlett hur många specialarbeten, projektarbeten och historiska uppsatser som helst - jag vet hur det ska gå till. Det är väl precis där felet ligger. Tänk om jag, som ju är lärare, inte får igenom min uppsats i juni? Tänk om jag har missat massor av tidigare forskning inom området? Tänk om min undersökning blir för snäv och inte ger något alls. Tänk om jag får ihop 5 sidor och inget mer - det blir det ingen C-uppsats av!! Och tänk om min handledare tycker att jag är alldeles för beroende av hans hjälp för att kunna anses ha gjort en självständig undersökning... BLÄ! Måste bara starta min laptop och börja. Så här: 1. INLEDNING...

Vetenskapligt språk

Herregud, vad jag har legat av mig de senaste tio åren! Jag klarar ju inte av att läsa vetenskapliga texter längre. Jag blir galen! Jag håller på med forskningsbakgrunden till min historieuppsats och det är sååå jobbigt att komma in i det akademiska språket igen. Det är ju till och med svårt att förstå mina egna universitetstexter! Fattar inte att jag har skrivit så där krångligt... Ett glasklart exempel ur en bok om historiebruk:

Ett bestående nettoresultat, som naturligtvis har trådar tillbaks till paradigmdebatten och Feyerbends metodologiska anarki, är en förhärskande metodologisk pluralism, eller om man så vill, ett uppgivande av idén om gemensamt uttryckligt formulerade normer för vetenskaplighet, en praktisk postmodernism, för en mer socialt uppfattad vetenskaplighet: det som kan argumenteras för med trovärdighet i den lärda kommuniteten är tills vidare vetenskap.

Puh! Det var i början av en bok på nästan 400 sidor. Jag var nära att ge upp, men som tur är blev det faktiskt lättare. Eller så är det min hjärna som har börjat vakna igen. Men ovanstående lilla mening fattar jag fortfarande inte! Har kanske inte läst den tillräckligt många gånger... Hur många gånger behöver du läsa den?

Äntligen ett embryo

Om du inte vet något om din egen historia kan du inte lära dig på djupet om andras. Där är utgångspunkten för min C-uppsats i historiedidaktik. Att man måste ge eleverna möjlighet att lära känna sin egen familjs bakgrund för att det ska vara någon idé att undervisa om världshistorien. Det jag tror mig vilja undersöka är om de historieläsande eleverna på gymnasiet ges utrymme för detta och hur det går till. Kommer det att finnas tid till det i den nya historiekursen som ska bli obligatorisk för alla gymnasieprogram? En början är alltid skönt att starta med... och någon gång ska det allt bli en fullvuxen uppsats. Helst innan vecka 23, för då är det opponering. Det känns i alla fall väldigt skönt att vara på väg och att ha tagit ut en riktning. Sedan får vi se vilka vägskäl som dyker upp. Vem vet, det kanske blir något helt annat innan jag är klar... Förmodligen blir det så.

Lärare blir student (10 years later)

Sjukstugestatus: Hugo frisk. Väldigt! Hostar lite bara. Victor sjuk. Ganska. Hostar och snorar mycket. Men det var inte det jag tänkte skriva om...

På fredag börjar min distanskurs. Jag ska skriva C-uppsats i historia, närmare bestämt historiedidaktik - "förmedling av historia" som det står i böckerna. Jag har förmedlat historia i snart tio år, men jag har ingen aning vad jag ska skriva om. Det står helt still! Det enda jag vet är att det ska handla om historia och undervisning, typ hur bra det är att använda filmer i historieundervisningen eller hur kvinnorna syns i historieböckerna eller något liknande. Jag hoppas att kursledaren har förslag.

Varför ska jag då göra detta?

A. Kort version: Jag gjorde inte färdigt min uppsats när jag pluggade sist. Jag måste ha en godkänd C-uppsats för att kunna få ut mitt examensbevis.

B. Lååång version: Hösten -99 började jag skriva C-uppsats i Uppsala. "Adelns lyxkonsumtion under 1600-talet, i form av kyrkobyggen" var ämnesområdet. Fantastisk intressant! NEJ! Samtidigt engagerade jag mig i Västgöta Nation och började jobba i köket och puben där. Mycket roligare att svänga ihop en "Nossebro nachos" i pubköket eller att ugnssteka 17 gäss inför gåsbalen. JA! Så det bidde ingen uppsats. Den sista lilla biten som behövdes för att ta ut min lärarexamen. Själva lärardelen var dock helt klar - praktik och examensarbete och alltihop. Sedan bodde jag i England och sedan började jag ju jobba. Hade varken tid eller lust att skriva uppsats, tyckte jag. Och helt plötsligt har det gått tio år.

Det börjar pratas om lärarauktorisation, där enbart lärare med full examen får sätta betyg. Vill jag byta arbetsplats någon gång måste jag ha mitt examensbevis. Officiellt är jag nämligen obehörig, eftersom uppsatsen inte är gjord, och obehöriga äga ej tillträde.

Eftersom jag är mammaledig, tänkte jag passa på att skriva uppsats under våren. Gud, vad bra! Men lärarutbildningen har gjorts om sedan jag gick, så jag behöver läsa in en massa annat också för att göra om min utbildning så att jag kan ta examen i den nya utbildn...aaaah!!

Jag ska således plugga i höst också. Häpp!

Så här ska jävlarimej skrivas uppsats. Och ärligt talat struntar jag fullkomligt i om ämnet är intressant eller inte och inte bryr jag mig om om det blir särskilt bra heller, men en godkänd uppsats ska jag hosta ur mig. Så det så! Klart. Slut.

PS Finns det någon som alltid funderat på något som har något att göra med undervisningen av/i hysteria, förlåt historia, så tar jag tacksamt emot uppsatsämnesförslag. Omgående. Tack!