Månadens sötsak hos Söta saker ska denna månad handla om återvinning. Och jag har funderat och funderat. De frusna överblivna bananbitarna som blir till glass. Den sista flaskan med skinkspad från i julas som jag bakar bröd på. Det där torra brödet som blir till fattiga riddare. De frysta kaksmulorna som bara väntar på lite marsipan för att få bli dammsugare. Men nu är det elfte timmen och jag har inte gjort något återvunnet alls denna månad (känns det som). Inget att blogga om i alla fall.
Så denna månads bidrag blir inte något bakat, men något som är både sött och återvunnet, som jag använder regelbundet i bakning förstås.
På en hylla i köket har jag en glasburk stående. I botten finns några centiliter (från början) vit sprit och däri står ett helt knippe vaniljstänger, både helt nya och delade, urskrapade. De nya vaniljstängerna håller sig mjuka och goa i burken och från de som redan är använda en gång, kommer en hel massa gôtt och samlar ihop sig i spriten i botten. Denna (nu) brunfärgade vätska använder jag som vaniljessens i de recept som efterfrågar sådan, eller ibland istället för vaniljsocker i andra recept.
Det var steg ett i återvinningen. Inför nästa steg tar jag upp de använda vaniljstängerna, som stått och dragit i burken ett tag, och låter dem torka. Sedan lägger jag dem i en burk med vanligt socker, en vecka eller två, innan jag kör allting i mixern. Till sist silar jag sockret och så har jag ett eget vaniljsocker. Detta "recept" har jag sett/läst på många olika ställen och det är en riktigt smart återvinning tycker jag och att återvinna samma sak på flera olika sätt måste ju vara supersmart. ;)
En massa andra smarta återvinningstips finns förstås på Söta saker.
Så denna månads bidrag blir inte något bakat, men något som är både sött och återvunnet, som jag använder regelbundet i bakning förstås.
På en hylla i köket har jag en glasburk stående. I botten finns några centiliter (från början) vit sprit och däri står ett helt knippe vaniljstänger, både helt nya och delade, urskrapade. De nya vaniljstängerna håller sig mjuka och goa i burken och från de som redan är använda en gång, kommer en hel massa gôtt och samlar ihop sig i spriten i botten. Denna (nu) brunfärgade vätska använder jag som vaniljessens i de recept som efterfrågar sådan, eller ibland istället för vaniljsocker i andra recept.
Det var steg ett i återvinningen. Inför nästa steg tar jag upp de använda vaniljstängerna, som stått och dragit i burken ett tag, och låter dem torka. Sedan lägger jag dem i en burk med vanligt socker, en vecka eller två, innan jag kör allting i mixern. Till sist silar jag sockret och så har jag ett eget vaniljsocker. Detta "recept" har jag sett/läst på många olika ställen och det är en riktigt smart återvinning tycker jag och att återvinna samma sak på flera olika sätt måste ju vara supersmart. ;)
En massa andra smarta återvinningstips finns förstås på Söta saker.
Efter en stunds bussresa anlände vi till 
Vi bjöds på en fantastiskt god choklad- och passionsfruktstårta från 
Det var en och annan som tackade mig för väl utfört värv, och brudparet var också himla nöjda, så då kan jag väl få säga att jag gjorde ett bra toastmaster-jobb. Jag tyckte också att det var riktigt roligt. Om jag någonsin skulle bli tillfrågad igen, skulle jag nog gärna ställa upp. Tusen tack, kära kära brudpar, för förtroendet! Fina fina vänner!
Någonstans i hela högen med barn finns mina två. Jag fattar inte hur de lyckades få alla barn att sitta still så länge. Eller jo, förresten, Victor han var mer intresserad av smörgåsrånen som en av fröknarna hade i en korg, än av att sjunga. Schysst muta. Hahaha! :)
Efter sången var det picknickdags. Med stora gröna gräsmattor och vackra kastanjeträd och äppleträd på lekplatsen är det en idealisk plats för en gigantisk familjepicknick. Hela gräsmattan var full. Folk hade med sig strandstolar och filtar och förskolans egna grillar (i ett par stora cementrör) var igång. Jag fick killarna att sjunga lite i väntan på korven. Och när vi hade picknickat färdigt drog de iväg och lekte. Hugo var på flaket till lastbilen och Victor hittade vattenbordet. Han dras son en magnet till allt blött. 
Så här hittar jag Hugo då och då. Liggandes på sitt skrivbord. Djupt försjunken i en teckning, i en bok, i musik. Jag har inte riktigt förstått varför han måste ligga på skrivbordet, istället för att sitta på stolen eller ligga i sängen, men han tycker väl att det är lite mysigt... :)
Den här gången lyssnade han på Rasmus på luffen. Shorts, skjorta och väst skulle han ha - det har ju Rasmus! Söta nosen!
Lillebror har inte riktigt ro att ligga stilla på nåt skrivbord, utan bjuder på lunch istället. Kokt ägg, fisk, frukt och en herrans massa grönsaker blir det på hans restaurang. Ska bli gott!
Ha en härlig lördag!
Jag följde receptet till punkt och pricka och inte sjutton såg min topping ut sådär när jag var klar. Nej, den såg snarare ut som en brun kakdeg. En stor klump, som gick att rulla fasta bollar av. Uppenbarligen var det något fel i måttangivelserna i receptet. Så himla tråkigt. Vad göra?!
Jag funderade en stund, sedan gjorde jag muffinsen som jag hade tänkt och när smeten var klar tog jag hälften av min smörkolaklump och "smulade ner" i smeten och rörde runt. Klickade ut det hela i formar och in i ugnen. Under tiden försökte jag fixa till någon form av topping av resten av den där klumpen. Som tur var hade jag grädde kvar, så jag rörde helt enkelt ut det hela med grädde tills det fick en schysst konsistens. Bra, så långt. Nu var det bara smaken och färgen som behövde fixas. Det hade ungefär samma färg som riktigt skitigt diskvatten, och var alldeles otroligt sött på grund av allt överflödigt florsocker. Men med lite kakao och en gnutta flingsalt fick jag till den rätta balansen. Sedan såg det lite tråkigt ut ändå och det enda roliga jag hade hemma var polkagrisströssel, så det fick det bli. Et voilà!
Detta bevisar ånyo att ett misslyckande inte nödvändigtvis behöver vara något dåligt. Det betyder bara att det inte blir precis som man tänkt sig. Ibland blir det till och med bättre än vad man tänkt.
Misslyckade muffins
Sådär, nu kan du njuta av ditt misslyckande! :D
Victor har lite svårt att komma till ro i nya sängen på kvällen, men sen sover han som en liten gris hela natten. Sen har han förstås kommit på hur lätt det är att komma upp i mammas och pappas säng nu... Men imorse klättrade han ur sängen istället och gick ut ur rummet. Jag vaknade när han öppnade sovrumsdörren. :)
Storebror vill inte vara sämre - han har också blivit lite stor. Han ville gå till frisören i helgen - eget initiativ som vanligt.
Körsbärsträd och plommonträd står i full blom och idag har vår första blygskära lilla äppelblom sagt tittut! Ljuva maj!
I veckan var Jonas far här och hjälpte till med de sista vindskivorna och stuprören på garaget. Senast mina föräldrar var här sattes de andra vindskivorna upp. Nu är det till att såga och sen ska plåtar upp. När vädret sedan blir mer stabilt och tillåtande ska allt målas och så är det klart.
Rabatten har också blivit jättefin. Allt verkar trivas bra, förutom ett par små gullviveplantor, som hamnade i alldeles för mycket sol och för lite vatten de första dagarna. Det kommer att bli härligt när allt har slagit ut och kommit upp på riktigt. 
Enkelt och gôrgôtt!
Det var en gång två töser på en gala för bloggande barnafödare. Glada i hågen begav de sig till närmaste bar för att friska upp gommarna efter en lång middag med en massa prat och skratt. I baren fanns en kvinna (låt oss kalla henne Bar-Berit) och en manlig sak (låt oss kalla honom Under isen-Urban). Till historien hör även en liten kvinnlig varelse (låt oss kalla henne Virr-Vera).
De båda töserna bestämde sig för att frossa i varsin Mojito, varpå den ena av dem påbörjade jakten på att få beställa. De iakttog noga både Bar-Berit och Under isen-Urban och kom fram till att det var Bar-Berit som skulle få glädjen att röra ihop deras drinkar, eftersom hennes manlige side-kicks barkunskaper verkade sträcka sig till att ta av kapsylen på en ölflaska.
Sagt och gjort. Bar-Berit tog emot beställningen med orden: "Jag har precis skickat iväg Virr-Vera för andra gången för att hämta mynta - var visst problem med nåt lås - så det dröjer lite." Okej, tänkte töserna. Vi vill ju gärna ha mynta i vår Mojito, så vi får väl vänta....och vänta...och vänta...på att Virr-Vera återigen kom tillbaka utan någon mynta! Bar-Berit V.I.S.A.D.E vilken nyckel flickstackarn skulle använda...och töserna väntade. Igen.
Så plötsligt var myntan på plats och Bar-Berit påbörjade ett glas och Under isen-Urban hjälpte till. Trodde töserna. Ända tills han hällde ut allt i hennes shaker och gjorde rent den. Och ända tills Bar-Berit tog mjölk och rödfärgad Monin i en ny shaker... "Sånt finns inte i Mojito" tänkte beställartösen och blev med ens mycket uppmärksam på aktiviteterna bakom baren. UNDER ISEN-URBAN höll på med deras drinkar lik förbaskat! När båda glasen var nästan fyllda lyckades denne bar-virtuos krascha det ena, så då blev han tvungen att göra rent.
Under tiden hade effektiva Bar-Berit gått vidare till nästa beställning - ännu en Mojito. Hon såg det nästan fyllda ensamma glaset och trodde att Under isen-Urban redan påbörjat denna ensligt beställda drink. Hon gjorde raskt färdigt det hela och överlämnade det till beställerskan. Detta var en mycket klok och vänlig kvinna, som stilla påpekade att den där drinken troligtvis tillhörde de båda töserna. Bar-Berit blev förvirrad och undrade om töserna inte redan fått sina läskande drycker, varpå beställartösen å det bestämdaste hävdade motsatsen och ingående beskrev Under isen-Urbans debackel med glasen.
Bar-Berit suckade tungt, iordningställde ytterligare två Mojitos som snarast överräcktes till de, vid det här laget, mycket törstiga töserna. Äntligen!
