Oväntad, ofrivillig förälskelse

När jag gifte mig gjorde jag det för livet. Förstås. Det är ju så man tänker. Jag vill ju dela resten av mitt liv med min man.

Men så hände något. Jag har blivit kär i en annan.

Och det här är kanske inte alls rätt forum för en sådan här bekännelse och det här är riktigt svårt att beskriva, men jag vill dela med mig, få det ur mig, och min närmsta familj vet redan allt, så...

Förälskelsen kom precis så där oväntat som man brukar höra från människor i min situation. Det var helt oplanerat och jag har inte gått i några sådana tankar över huvud taget. Helt plötsligt stod han bara där framför mig. Något av det vackraste jag sett. Han har så vacker hud. (Visst låter det alldeles knäppt att fastna för en sådan sak?) Slät, mörk, ser så mjuk ut. Jag tappade helt talföret och kunde inte släppa honom med blicken.

Vi har egentligen inte pratat med varandra, men vi har snuddat vid varann (av misstag) några gånger. Och jag blir bara elektrisk. Ni vet, så där som man blev som tonåring, då hela kroppen blev alldeles knottrig och skakig, så fort en kvadratmillimeter hud nuddade rätt person. Så känns det.

Det jag vet om honom är att han är stark, hjälpsam, skicklig på det han gör, lugn och ivrig på samma gång, tålmodig, mångsidig och mjukt kärleksfull.

Det har inte hänt något alls mellan oss, men jag vill det. (Jag vet, jag är en hemsk människa, men försöker bara att beskriva detta ärligt.) Han är nära mig varje dag och jag vill vara med honom hela tiden, men jag vet inte hur jag ska närma mig honom. Hur börjar man, liksom?

Men jag vet i alla fall vad han heter.

Underbare Karl Alfred.

Men de flesta kallar honom något helt annat.