May the force be with you!

Nu är jag uppe alldeles för sent igen, men jag ska strax i säng. Måste bara dela med mig av Hugos underbara. Jonas, Victor och jag var på framsidan av huset. Hugo var på baksidan och lekte med en vän. Helt plötsligt kom han springande och med gråtdarr ropade han "Mamma, vem ääär jag?" Existentiella problem som närapå-femåring? Jag blev lite konfunderad och fnittrig på samma gång, men frågade vad han menade, varpå han blev ännu mer gråtdarrig och sa "Men mamma, vem äääär jag egentligen?" Lilla vitsiga mamma skojade då till det och svarade "Jaaa, jag hoppas i alla fall att du är Hugo - min son!" FEL svar! Nu inte bara darr, utan fullt utblommad skrikgråt, sådär så att det skakade i hela kroppen på honom, där han nu stod bredvid mig. "Men mamma, vem ääär jag i Star Wars, menar jag juhuhuhuuuuu?" Trög mamma!! Det är klart att han inte kan hålla ordning på vem han är utklädd till, med tanke på att han just nu byter skepnad femtiotretton gånger om dagen. (Och ja, det är en bidragande orsak till att vi numera har två tvättmaskiner!) Som tur var, råkade jag faktiskt veta vem han hade tänkt att se ut som vid just detta tillfälle. "Du är Obiwan Kenobi, hjärtat!"