En lång fredag till ända

Mamma har berättat att när hon var liten fick de inte göra nånting alls på långfredagen. Inte leka, inte handarbeta (som hon tydligen gjorde jämt annars), inte nånting. Att använda vassa saker på långfredagen var inte okej. Varje vasst föremål var "som ett törne i Kristi törnekrona" och använde man något vasst ökade man alltså Jesus lidande. Eller nåt.

Jag är tämligen glad över att inte samma sak gäller idag. Vi har ägnat hela dagen åt att kratta (vasst föremål?) och att beskära vår ligusterhäck (vasst!!!). Och hos varenda granne har det grävts, rensats, krattats eller spikats idag.

Hugo har lekt med vår granntjej hela dagen. Ena sekunden har de varit här och i nästa hemma hos henne. De har varit utklädda till en massa olika saker och knappt haft tid att äta. Härligt!

Victor har mest hängt med oss och småpulat med en spade i jorden eller gungat, men emellanåt har han varit med de båda andra. På seneftermiddagen var han helt plötsligt borta. Jag trodde att han var bakom garaget med Hugo och J, men när jag gick dit var han inte där heller. Jag ropade och...jo...var det inte hans röst? Men varifrån? Vi har altan på baksidan av huset och under dagen har altandörren in till vardagsrummet varit öppen och...jo...visst kom rösten inifrån? Jag klev uppför trappan och kikade in och där satt lille skrutten uppkrupen i fåtöljen med napp i munnen... Söta unge! Lite trött av all frisk luft, skulle jag tro. Han fick en mugg med mjölk och en skål vindruvor och så var han nöjd.

Just nu känner jag lite likadant. Skönt att krypa upp i soffan en stund och bara göra ingenting.

Nu tar jag lite bloggledigt, så jag och mina grabbar önskar er alla en glad, solig och rolig påsk!