Åter till grästorpet

Igår morse stuvade jag in en massa väskor och två barn (mina egna, tror jag) i bilen och for iväg 42 mil till mormor och morfar i Grästorp. Med en åksjuk grabb i passagerarsätet och en filmtittande storebror i baksätet (med lånade tekniska prylar som ingen av oss var riktigt haj på) tog resan sina modiga 6,5 timmar. Utan barn i bilen kunde vi avverka samma väg på 4,5 timmar, men nu krävs ganska många stopp... Liiite seg och illaluktande blev vår färd, men ungarna är otroligt uthålliga och tåliga, trots allt.

Och så kom vi "hem" till våren. Vitsippor finns utslagna både på köksbordet och runt knuten och fåglarna verkar alldeles vimmelkantiga av våriver. I växthuset håller aprikosträdet på att veckla ut sina vackra rosa blommor och imorgon ska dammen få sin årliga storstädning.

"Två par sko-or till lille, lillebror" har vi köpt idag och promenerat och lekt och läst och lilla mamma tog visst en tupplur på eftermiddagen och har inte bytt en enda bajsblöja! Tjoho! (Jag är världsbäst på att ta tillvara de små lyckorna i livet! ;) )

Imorgon väntar kalas för min 85-åriga mormor och kanske kanske ska vi åka och titta på små ulliga gulliga kycklingar. Eller så blir det bad. Eller så gräver vi i trädgården. Eller så...

Så underbart det är att inte ha bestämt något utan bara kunna göra det vi känner för när vi vaknar. Öppna dörren och kliva ut, liksom.