Måndagslista v. 30

Idag är det visst måndag igen och även om denna lista känns högst banal, är jag glad över:

• mina goa pojkar, som visserligen bråkar med varann ibland, men som har så roligt ihop.
• min Jonas, som orkar vara hemma och slita med huset, medan jag och barnen har flytt till sandhögsfria breddgrader.
• att vi blivit klara med rumsbytet. Det blev så himla bra! Pojkarna kommer att ha kul i det där rummet, det vet jag.
• att svåger med flickvän tog vägen förbi mitt föräldrahem när de kom hem från sin semester. Mysigt att vara här med er!
• alla aktiviteter vi har inplanerade under tiden hos mormor och morfar - Liseberg, fiske, bad, besök hos fastrar på kusten, besök hos kusin i Dalsland, Rörstrands outlet, åka ångtåg i Anten. Bara tiden nu räcker till (och bara solen bjuder till)...
• sovmornar. Victor vaknar först och då ska han genast till mormor och morfar. Sen somnar jag om. Mmmmm...! :)
• maxi-yatzy. Jag undrar hur många spelomgångar det har blivit genom åren? Vill jag egentligen veta det?
• Jonas, som jag längtar efter. Som Victor vaknade och grät efter imorse.
• alla framsteg som sker därhemma. Vi kan börja ana hur det faktiskt kommer att se ut när huset är utbyggt. Härligt!
• mina syskonbarn. Tänk att minstingen redan är tio år! Tänk vad långt vi har kommit sedan dess!
• att Jonas och jag firar bröllopsdag till helgen. Barnfri middag och bio blir det nog.
• att få äta hemmaplockat - hallon, gurka, kantareller, vindruvor, morot, squash, potatis, rödbetor, vitlök, ärtor, gul lök, röd lök, ja till och med husets egna nektariner kan erbjudas. Åh! Så gott!
• att jag har mina kära nära mig och att alla mår bra.

Allt utöver den sista punkten känns helt oviktigt dessa dagar. Det finns inga ord för det som hänt i Norge.

Kan inte riktigt greppa. Att det kommit så nära. Att så många unga är borta. Att det verkligen kan ske. Att det finns människor som ser någon som helst logik i detta. Att...att...att...sådan elakhet existerar.

Nej, det räcker inte. Det blir bara banala ord, som alla har sagts förut, som ändå inte säger det jag vill ha sagt. De orden finns inte. De som räcker till.

Jag är bara så innerligt tacksam och djupt lycklig över att jag kan krama om båda mina barn ikväll. Eller nu på stört.

(Fler listor finns hos Jenny.)