Arga snickaren borde vara stolt!

Arga snickaren-Anders skulle vara stolt över Jonas och mig nu. Vi har gjort precis som han alltid pratar om i programmet - både jobbat tillsammans och delat på arbetsuppgifterna.

Igår skyfflade Jonas ner makadam i gropen och krattade ut det och vägde in så det blev ett jämnt lager. (Därpå ska grundelementen placeras ut.) Vid 18-tiden gick jag ut för att se hur det gick och höra om han ville komma in och lördagsmysa med oss. Han såg så less ut och sa "Va fan håller vi på med egentligen?". Med tanke på hur mycket det är kvar att göra (typ hela huset) känns det lite för tidigt för att han ska ledsna. Så jag tog över skyfflandet och krattandet, medan han gick in och åt lördagsgodis med barnen framför Bolibompa.

Han verkade rätt nöjd med det bytet. Och jag tyckte att det var riktigt härligt att få koncentrera mig helt och hållet på bara en sak utan att bli avbruten hela tiden. Gôtt att få jobba med kroppen och rensa tankarna en stund.

Imorse var det dags igen. Vi drog fram sandleksaker till ungarna i en av jordhögarna bredvid gropen och så jobbade vi tillsammans. Vi gjöt kring ett gammalt rör. Pojkarna lekte jättebra ihop och allt gick precis som det skulle.

Nog tror jag att vi alla varit på lite bättre humör idag än de senaste dagarna, när gnällmamma bara har skällt på ungarna, medan pappa bara har svurit över mått och ritningar. Mycket bättre att dela!


(Jo, foton saknas förstås. Maken är hyfsat underbar, men urkass på att använda kameran, så nåt bildbevis på mitt skyfflande finns inte. Ni får helt enkelt tro på mitt ord. Och imorse var det inte riktigt fotoläge mitt i blöt betong och geggig lera. Får väl skaffa ett stativ och en fjärrutlösare till kamerastackarn.)