Hur mår jag bra igen?

Första sjukskrivningsdagen gick jag omkring här hemma som en osalig ande och kunde inte ta mig för någonting alls. Vad ska jag göra? Vad får jag göra? Vad gör mina elever nu? Undrar de vad jag är för sjuk? Vem berättar för dem? Berättar nån för dem? Varför bryr jag mig om dem just nu? och så tar vi det hela ett varv till.

Andra dagen sov jag. Sov sov sov. Åkte och handlade mat. Gjorde lasagne. Träffade psykologen.

Åh, min psykolog! Jag gillar henne. Jag störtgråter (jäkla tårkanaler att vara överfyllda hela tiden!) varenda gång vi ses, men känner mig så mycket lättare när jag går därifrån.

Den här gången blev det bara en stilla gråt, en sån där insiktens gråt, lättnandets gråt som bara känns BRA på alla plan, egentligen bara tårar som rinner utan tillhörande gråt.

Mina frågor till henne var: Vad är okej att göra när man är sjukskriven? och Hur ska jag göra för att komma igång att må bra?

Jag är ju inte dum i huvet och har läst en del psykologi och pedagogik och metodik och allt sånt, så jag hade en lista med saker jag tror behöver förändras för att jag ska börja må bra igen och så småningom fungera bra både hemma och på jobbet. Men när man känner sig handlingsförlamad är det svårt att börja.

Det hjälpte hon mig med. (Så klart. Del av hennes jobb. Jag vet.)

Sömn och motion. Där ska jag börja.

Det är ganska logiskt att jag inte orkar när jag inte sover mer än fem timmar per natt. Logiskt. Börja där så kommer energin. Så nu har jag väckarklocka inte bara på morgonen, utan även på kvällen. Som värsta Skalman. En signal för att väcka mig ut vakendvalan så att jag kommer i säng. Jag har lite andra tricks också för att verkligen somna bra, men det är pluttdetaljer. Läsa en god bok, är en sådan detalj.

Att ta bilen när jag lämnar barnen på skolan 600 METER hemifrån är faktiskt höjden av lathet. JAG VET! Det får jag ta och sluta med. NU.

V A R D A G S M O T I O N  är en fiffig sak.

Att få en promenad i kroppen redan på morgonen borde hjälpa mig igång. Så nu går vi. I fallande snö eller vaknande sol. Det är rätt mysigt. Och skönt att ha rosor på kinderna. Börja simma igen, kanske testa yoga - sånt jag ska ta itu med dessa veckor. Kvällspromenad - både för motion och bättre sömn - är också ordinerat. Har jag då trevligt sällskap på vägen så får jag dessutom in mitt tredje uppdrag från psykologen.

Att MÅ BRA. Alltså att göra saker jag mår bra av. Jag är liksom inte van vid att vara sjukskriven och vet inte vad jag FÅR göra, så jag frågade om jag får åka in till Stockholm och gå i affärer en hel dag om jag vill, nu när jag är sjukskriven, eller om jag får gå på museum eller sitta på café med någon dagledig vän. Får jag det? Eller gå på bio eller gå ut och äta middag på nån trevlig restaurang en kväll? Och psykologen svarade med eftertryck: "JAAA! Du inte bara får göra det, utan du SKA göra det! Du ska göra sånt som DU mår bra av! Nu ska du tänka på dig själv och din familj. BARA det."

Jag är ju inte sjukskriven på grund av diskbråck, jag är sjukskriven på grund av själsbråck. Och det lagas nog bäst i andras sällskap.