Har du visslat för en polis?

Det har Hugo.

 Igår var vi på 40-årskalas i Nyköping. (Åh, så trevligt! Fattar bara inte siffrorna där... 40? Goa vän!) På vägen hem var det fartkontroll. Pappa fick prata med polisen...

Typiskt, skit också! tänkte nog pappa.

Jippi! tänkte Hugo. Han viskade till mig att han ville vissla för polisen och när körkortet var kollat, alkotestet avklarat och boten överlämnad frågade jag polisen om han kunde tänka sig att gå runt till andra sidan bilen, för det fanns en liten kille som ville prata med honom. Polisen, som hette Markus, kom runt och vi vevade ner rutan.

-Hej!
-Hej! Jag har aldrig sett en riktig polis förut.
-Nähä.
-Jag kan vissla!
-Jaha, får jag höra, då?
Hugo, som lärde sig vissla i förra veckan, visslade stolt.
-Bra! Men är det inte lite sent för dig att vara uppe? Är inte du trött?
-Jo! Hej då!
-Hej då!

 Lite senare...
-Mamma, jag visslade för polisen. Jag hade aldrig sett en riktig polis förut, sa Hugo med ett nöjt leende i hela ansiktet.

Tänk så olika barn och vuxna kan uppleva en fartkontroll... :)