Madonna i efterhand

I onsdags morse for syster och jag med Konserttåget till Göteborg för att se Madonna på Ullevi. Vi hade en riktigt lång och härlig resa, med roligt sällskap, goda drinkar och skön Madonna-musik, och väl framme i Göteborg sken solen. Några timmars flanerande, sushi-middag i en park och ett snabbesök vid Partille Cup på Heden (där systers äldste son spelade) hann vi med innan det var dags för oss att inta Ullevi.

Tur att vi hade mat i magen, för väntan blev lååång. Jag har hittills aldrig varit på någon konsert som faktiskt börjat i utsatt tid. Någon gång har det kanske hänt att förbandet har börjat typ en kvart efter starttiden, men annars är jag van vid att få vänta. På biljetten stod det att det skulle börja kl 20, men först kl 21 dök "förbandet" upp - DJ:en Martin Solveig.

Han höll på en halvtimme och lyckades väl få fart på delar av publiken, men när han var klar spelades en massa musik med lounge-känsla - alltså alldeles för lugn för att hålla igång publiken, som istället underhöll sig själv i väntan på MDNA. Vågen snurrade runt flera gånger och ölförsäljningen gick nog bra. När klockan närmade sig 22.15 började folk skruva på sig på läktarna och framför oss plockade en tjej fram ett korsord! Det måste väl vara det ultimata beviset på att man har låtit publiken vänta för länge...

Vid 22.30 drog det så äntligen igång och inledningen lovade gott... Ett gigantiskt rökelsekar svängdes igång på scenen till introt av "Girl gone wild". Jag gillade det numret!

Men sedan... Nej. I de två följande numren siktade Madonna och hennes dansare på varandra och på publiken med allehanda skjutvapen, hon låtsades skjuta en massa älskare och varje gång hon sjöng orden "Bang bang, shot him dead" (från en låt på senaste plattan) splattrade det vad som skulle likna blodstänk över de gigantiska bildskärmarna på scenen. Det kändes osmakligt och jag blev absolut inte road.

Hon spelade i princip varenda låt från MDNA-skivan och jag tycker inte att den är någon höjdare... Jag fattar ju att hon vill spela sina nya låtar - det är väl meningen med hela turnén förstås - men jag hade ändå önskat fler "klassiker". Så verkar många i publiken ha tyckt, för de gånger som det verkligen tog fart på Ullevi var när hon körde de gamla hitsen. Näst sista "Like a prayer" i klassisk tappning, med gospelkör och hela balunsen, fick alla på sittplats att stå upp, men det är så dags då, när det nästan är slut.

Så det var en något besviken Jennie med syster som hastade iväg till Centralstationen för att hinna med tåget tillbaka. Strax efter 06.00 i torsdags var vi hemma hos syster för att sova några timmar innan vi drog vidare hem till mig, där mor och far tagit hand om tre av sina fyra barnbarn.

Vad tycker jag nu då? Jo, alltså...hon är ju en jäkla artist, den där 50-plussaren. Hon dansar riktigt bra, det är drag och det är en schysst show (förutom det där i början), men precis som flera recensenter skrivit, så kändes det inte som om showen var riktad till mig eller någon annan på sittplats. Jag hade önskat ett delvis annorlunda låtval, absolut, men jag undrar om det hade hjälpt helt och hållet. Så, det är roligt att ha sett henne, men jag behöver inte se henne igen.