Hugo har haft en tung dag idag. Vaknade alldeles fel. Sur som ättika åkte han med pappa till handbollsskolan. Direkt efteråt for vi allihop iväg och köpte ett gäng presenter till ett gäng sexåriga killar.
Vi hann bara hem och vända innan det var dags för eftermiddagens kalasmaraton. Hugo ville först inte gå, eftersom jag tyckte att han behövde ha kalsonger på sig. Gah! När vi väl kom iväg hade jag en sjörövare vid min sida. Piratkalas i högfart en timme, sedan snabbt ombyte i hallen hos första kalaskamraten. Jag gick därifrån med Skrotnisses hand i min. Vidare till maskeradkalas nummer två, där inget annat barn förstod vem Hugo var utklädd till, men de vuxna log nostalgiskt...
När vi kom hem bytte han om till träningskläder och sedan stod vi i hallen och övade passningsspel med nya mjuka handbollen. Då plötsligt var han tålamodet själv! Och riktigt bra med bollen.
Han somnade nog nöjd med dagen. Till slut.
Det är jobbigt att vara snart sex år och vilja allting, på sitt eget sätt, i sin egen tid. En klok vän har någon gång sagt att sexåringen är en liten tonåring, som försöker slå sig fri och bena ut vem han/hon är. Jag börjar ana att det nog kan vara så...Nu är det alltså dags för mamma att inte vara tonårig i sitt agerande, att släppa de principer som egentligen bara är principer och tilllåta frigörelse.
Vilken helg :)
SvaraRadera