Furuviksparken

Sista helgen i maj hade Furuviksparken utanför Gävle säsongspremiär och jag hade förmånen att bli inbjuden. Jag tog med mig pojkarna och varsin jämnårig kompis åt oss alla tre - Nina och hennes båda döttrar - och vi bjöds på både entré, åkpass och lunch. Mycket generöst!

Vi möttes av glass och clowner precis innanför entrén och promenerade i lugn och ro mot första stoppet - regnskogen. Vi såg helt snabbt schimpanserna och klev sedan in i regnskogen, där det fanns andra sorters apor, ormar, ödlor, fiskar, dvärgkrokodil och sköldpaddor. En massa spännande tyckte barnen.

Victor fascinerades av lemurerna. Man fick gå in till dem på deras ö och barnen "pratade" koncentrerat med en av lemurerna, som såg ut att lyssna lika koncentrerat. Hugo konstaterade att han ville åka till Madagaskar. :)

Från lemurer till lantgårdsdjur. Det fungerade ungefär som mini-Skansen, att man fick gå in till djuren. Där fanns getter och får som gick lösa och ponnies och höns i respektive inhägnader. Victor ville gärna mata och klappa och blev alldeles lycklig när det lilla svarta lammet kom fram och slickade på hans hand.

Hugo ville däremot inte följa med in alls. Han är inte mycket för lösspringande djur över huvud taget, efter att ha blivit skrämd av okopplade hundar som liten. Han satte sig med sina kryckor och väntade utanför. Efter en lång stund kände jag att vi nog hade varit inne hos lantdjuren för länge, så jag och Victor gick mot utgången. Då kunde jag inte se Hugo där vi lämnat honom. Precis då ringde min mobil och jag som ville se vart Hugo tagit vägen svarade inte med en gång. När jag skulle till att öppna grinden för att gå ut tittade jag upp på en kvinna mitt framför mig. "Det var jag som ringde nu," sa hon. Bredvid henne stod Hugo, filbunkslugn. Han hade gått fram till "den där andra mamman", visat armbandet med mitt mobilnr och bett henne ringa mig för han ville veta var jag var. Söta, goa, kloka unge! Han har fattat precis. Det kändes riktigt bra att veta att det där med armband funkar.

Med det avklarat sökte vi oss vidare genom parken, med siktet inställt på lunch. Vi passerade Wild Kids-området, som vi dock inte besökte denna gång, orangutanger, alpackor, kameler och vallabyer.

Alpackan såg ut att behöva besöka frisören, där den stod med luggen för ögonen. Kameler är kanske inte de vackraste djuren av alla, men Victor tyckte att det var jättespännande att mata dem med gräs. Och en vallaby med unge sittande bland liljekonvaljblad... Onekligen exotiskt.

Sedan kände vi oss ganska klara med djuren och gick till tivoliområdet och åt lunch. Barnen valde pannkakor och jag åt fajitas. Gott alltihop! De frikostigt tilltagna lunchkupongerna räckte också till både glass, godis och spunnet socker. Hugo var lycklig över att äntligen få prova just spunnet socker, men efter en fjärdedel var han nöjd. Förstås.

Tivolit var nog dagens höjdpunkt för barnen. Det var längdgräns 110 cm på ganska många åkattraktioner och det klarade både Hugo och jämnåriga A, medan Victor och hans jämnåriga O fick nöja sig med något färre attraktioner. De båda äldsta åkte slänggunga och "fritt fall" en massa gånger och hade riktigt roligt. Skönt att det inte var så himla mycket folk, utan att de faktiskt kunde åka hur många gånger de ville utan att behöva stå i jätteköer emellan. De båda yngsta åkte kaffekoppar, "farfars bilar" och en sån där liten liten karusell som mammor bara blir yra av...

Vi hade en riktigt härlig dag i Furuvik och jag tror vi kände oss helnöjda alla sex när vi begav oss därifrån.

Ett litet tips bara: ta inte med era treåringar in i spökslottet... Så otroligt korkat gjort! Det finns ingen längdgräns och ingen åldersrekommendation utanför, och med tanke på att de flesta attraktioner runtomkring riktar sig till barn från 100 cm långa, så trodde vi nog att det skulle vara lite sådär småläskigt, men icke då! Det var ett "riktigt" spökslott! Jag höll för ögonen på Victor, men han såg och hörde en del i alla fall. Han bearbetade detta resten av den dagen och har återkommit till det flera gånger. "Mamma, det där var bara på låtsas, det var bara dockor, de hade bara hittat på, det var inte på riktigt, de hade bara målat sig, det finns inga spöken, mamma, visst?" Och mammahjärtat vill vända ut och in på sig självt i ett försök att be om ursäkt. Korkat, korkat gjort, mamma! Badly done, indeed! Just detta mammahjärtat som varit otroligt mörkrädd som liten, borde kanske ha tänkt en gång till och sagt nej till spökerier. Men men! Om det är det dummaste mammabeslut jag tagit, så är det kanske lite okej ändå... :)

Summa summarum: Sätt på barnen telefonarmband, hoppa över spökslottet, ha med en kompis åt er var, kom tidigt och åk hem sent! Furuvik känns ganska lagom på ett himla bra sätt - lite Skansen, lite Kolmården, lite Gröna Lund i ett. Nu i sommar är även badanläggningen öppen, så då är det väl lite Skara Sommarland också då. ;)

Tack så hemskt mycket, Furuviksparken och våra vänner, för en himla mysig dag! Jag återvänder gärna!