Flygplan och ost

För Victor är nog livet ganska enkelt och bra, skulle jag tro.

Han vaknar på morgonen och går till skafferidörren och väntar där tills han har fått sin frukostvälling. Sen vill han leka. Och mysa. Och få ny blöja.

När det är dags för oss alla att äta frukost är han helnöjd bara han får ost. Bara ost. Närhelst det står ost på bordet ska han ha det. Bara det.

Kommer det något som flyger och låter stannar all övrig verksamhet upp och han tittar uppåt/utåt och pekar med hela kroppen. "Uuh! Tttttaaa! Puhpuh!"

Får han syn på majskrokar blir han inte lugn förrän han får några. Är det fruktstund vill han helst ha allt på en gång. Och en skål med frusna ärtor före maten är kanon. Då sätter han sig på köksgolvet och môlar i sig. Får man leka med storebrors saker är dagen helgjuten. Helst ska storebror inte vara i sitt rum samtidigt, så att man inte blir avbruten hela tiden.

När han blir trött tar han en kudde eller ett gosedjur och lägger på golvet och kryper upp på det och gosar. Sitter en mamma eller pappa på golvet går det bra att krypa upp i deras knä och gosa istället.

Frågar man honom något eller tar något ifrån honom svarar han med ett innerligt "Neeeiij" och går någon ut utan att ta med honom blir han så arg så han lägger sig i en hög på golvet och skriker. Får han däremot följa med ut blir han så spattig så han glömmer bort att man måste ner för en hög stentrapp innan man når marknivå. Väl nere halvspringer han med bestämda steg nerför uppfarten för att försöka ta sig över vägen till grannen, där katten Sassa bor. Oftast blir han dock upphunnen och infångad till hans stora förtret.

Vid läggdags blir han överlycklig över tandborsten, så länge han får hålla i den själv. Kvällsvällingen intas i liggande läge med Sir Väs-varning och sedan är det oftast bara att stoppa ner honom i sängen. Sen snusar han lugnt hela natten (oftast).

Så.

Inga krusiduller.

Schysst liv, liksom, där höjden av lycka är ost och flygplan.