5 år

Så har då fem år gått. Och idag har vi druckit samma rödvin och samma dessertvin som då och jag har haft samma halsband och jag har samma man vid min sida. Tack till er som var med och gjorde vår bröllopsdag till ett sådant underbart minne. Tänk om vi kunde göra om det precis så igen... Fast då skulle vi stanna kvar till sist och svänga våra lurviga, vi med. :) Igår åkte vi till hotell Gullmarsstrand i Fiskebäckskil och avnjöt en fantastiskt god middag med utmärkt service. Idag åt vi massor med god frukost. Åh, vad jag tycker om hotellfrukostar! Tyvärr regnade det hela tiden, så de vackra omgivningarna kom inte helt till sin rätt, men även en regnpiskad västkust är en svårslagen utsikt. Åk dit om ni kan. Ljuvligt! Ikväll har vi ätit älgfilé till varmrätt och en kletig chokladbrownie till dessert. Smaskens! Så ska ett träbröllop firas! (Ja, just det, femårig bröllopsdag kallas visst för träbröllop. Så passande att vi bygger garage då...)

Kö

Liseberg den 27 juli var väl egentligen inte så smart... - strålande solsken - en timma efter öppning ringlade sig köerna så långt det gick att se åt båda håll utanför entrén - det tog över 40 min att köa för att köpa åkpass - det tog 40 min att köa för att åka FlumeRide - båda gångerna - det var 60 min kö till lilla bergbanan Rabalder - det tog minst 20 min i kö för att kunna åka något över huvud taget - vid chokladhjulen var det tredubbla led som stod och väntade på att få komma fram och göra slut på lite pengar och således var det fantastiskt korkat av oss att köpa åkpass till Hugo och oss själva, eftersom det inte blev åkt så mycket fastän vi var där i 9 timmar, ...men... - Hugo älskade FlumeRide - Victor var jätteduktig i vagnen hela dan - lilla mamma vann en stjärnvinst - Geisha!! - båda barnen fick krama massor av kaniner - det kom inte en droppe regn - Hugo åkte Små grodorna alldeles själv två gånger - Victor älskade Farfars bilar och Ponnykarusellen - vi hittade lunchställe utan någon som helst kö (Taubecafét) - Hugo var jätteduktig på att stå i kö hela dan så på det stora hela var det ändå en riktigt bra dag. Men man ska nog åka till Liseberg i maj eller slutet av augusti egentligen.

´Två saker

...som jag sa igår har jag fått äta upp idag. Vid lunchtid sa jag "Åh, va jag längtar tills vi har ett riktigt helhögt kylskåp, så man får plats med allt" och sent igår kväll sa jag "Jag skulle kunna gå upp och ner för den här stegen hur länge som helst". Ja, som sagt, man ska ju egentligen inte säga sånt där. Imorse när jag skulle duka fram frukosten var mjölken varm och smöret rinnande. Det är väl då själva f..n! Ingen panik! Vi har ett extra kylskåp. I källaren. Tack!

Då är det konstaterat

att jag är starkare i benen än i armarna.

Jonas och jag har bystat tegel. En pall tog en timme att få upp och utlagt i buntar om fem på taket. Jag bar uppför stegen och han tog emot. Sedan stod jag på ställningen och gav honom buntar som han la ut på taket i ett tjusigt mönster. Benen hade lätt (jaja, lite väl kaxigt kanske) kunnat gå upp och ner för den där stegen i en timme till, men de arma armarna...

De första fem 15-kilosbuntarna gick väl bra, men sedan... Pust, stånk och stön! Det är ju knappt att högerhanden orkar med att trycka på tangenterna tillräckligt hårt nu.

Resten av pallen gick på ren vilja. Så nu har jag i princip dödat livet på mina armar, som Hugo skulle ha uttryckt det hela.

Stackars mig! Stackars, stackars lilla mig!

(För det är ju förstås inget synd om Jonas, som har gjort resten av jobbet själv och som förmodligen kommer att få bysta upp merparten av de resterande 2,5 pallarna själv... Nej, det är det förstås inte.)

Färgprov

Idag har jag målat. Det blev himla snyggt faktiskt. Tycker jag själv i alla fall. Jag målade lite på väggen också. Det blev också ganska bra... ...men vi är inte hundra säkra på att det blev helt rätt svaggrön nyans. Får fundera ett tag innan vi köper nästa omgång färg till slutstrykningen. Kanske ska det vara lite mörkare, kanske lite mindre mint och mer ljust äppelkart, kanske mer grått i eller kanske precis som det är. Vi får se. Skönt är det ändå att äntligen måla! Oavsett underlag :) (Ni som bor här omkring får gärna komma och titta och tycka till om nyansen. Jag försökte få med den riktigt tydligt på kort, men sol och skugga lurade mig hela tiden. Ni andra kan ju få en bit av min T-shirt skickad till er så ser ni färgen precis som den är.)

Framåt

Portarna är i. Taket är delvis läktat. Takpannorna har anlänt. Ändträet är inoljat och ska grundas imorgon bitti. Första lagret färg börjar vi med imorgon. Tjoho!

Tillväxt

Så är han hemma igen. Är han inte lite förändrad? Lite brunare? Lite blondare? Lite längre? Lite större? Lite klokare? Välkommen hem, älskade unge! Vilken lycklig mamma jag är som får krama dig!

Store lille pôjk

Hugo är inte hemma. Han är hos farmor och farfar i skärgården. Blev hämtat med båt vid badstranden igår kväll. Kändes konstigt att stå där och vinka efter honom... Med Victor på armen. "Varför fick inte mamma och pappa följa med?" hade han visst frågat farmor. Sötnos! Men nu har han hundraprocentig uppmärksamhet från två personer, som inte behöver göra en massa annat. Det har han nästan inte haft på över ett år. Vi får väl se när han kommer hem. Ikväll blir det inte verkar det som... ____

Igår, innan vi åkte och badade, var vi i Kungsträdgården och lyssnade på Superhjältekonserten med Supersnällasilversara och Stålhenrik. Det var varmt, men härligt, härligt! Vi behövde ju åtminstone inte ha heltäckande superhjältedräkter och hoppa runt och sjunga... :)

Duktiga är dom - Sara och Henrik - och faktiskt ganska roliga även för mammor och pappor och annat löst folk. Hugo fick också sitt livs första "kändis-autograf". Stort för en kille som var utklädd till Stålhenrik varje morgon hela december. Musklig Spindelmannendräkt, filt som mantel, vita kalsonger utanpå dräkten, uppklippta toarullsrullar på underarmarna och så Spindelmannens ansiktsmask förstås - där har ni outfiten. Vaaarje morgon i december var det. Innan dagis. (Sen av med alltihop igen. Innan dagis.)

Men kramas - nej, det vågade han inte. Min store lille pôjk...

Min lille store...som är på mamma-, pappa-, lillebrorssemester.

En sådan tur!

Kom att tänka på en gammal kärlek häromdagen. En som gjorde sitt bästa för att på alla sätt visa mig att han inte var bra för mig. Så rätt han hade! Jag vill inte tänka på hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade Jonas vid min sida. Det är ju alldeles galet hur det bara kan bli så himla rätt. Alltihop. Så glad och stolt över min man och våra pojkar, även om jag ibland är en riktig surkärring som gnäller över det mesta och inte känner för att göra någonting och tycker att allt och alla är jobbiga. (Då är det ju egentligen mig själv jag är trött på, men det är killarna som får ta skiten.) Älskar dem gör jag alla dagar, alla år. Så länge som jag får.

Tadaaa!

Den nya katedralen börjar ta form...

Snabbkoll

Snart dags för tak.

Takfoten kom på plats sent igår och nu håller Jonas på med den sista panelen.

Jag fattar inte att han orkar när det är sådana temperaturer som det är nu, men så bra det blir!

Feeling hot hot...not

Hilfe my God, vad varmt det är idag. Och då har jag ändå förmånen att kunna välja var på tomten/i huset jag vill vara (har dessutom varit på barnkalas ett par timmar och där var det trots allt yttepytte svalare än här). Jonas, stackarn, har stått i solen halva dan och sågat och spikat och klängt på stegar.

Nu ska den sista panelen på plats, sedan är det takfot, tak och målning som gäller. Det tar lite längre tid än vad han hade tänkt sig, men jag är bara imponerad av att han orkar hålla i en hammare över huvud taget såna här dagar.

Hugo är nu över hos grannarna och hoppar studsmatta och springer i vattenspridare. Härligt! Victor sitter precis bredvid mig och läser i en bok om hundar. Han är definitivt en bokälskare redan. Hoppas det håller i sig!

Igår var vi på Gålö havsbad med syster och ena kusinen. Det var så skönt att vara vid svalkande vatten. Men...delar av min kropp har definitivt inte exponerats för solljus några längre stunder tidigare denna sommar. Så inatt kände jag mig lite...tja...vad ska man säga...hot. Man är ju en riktig färsking ibland! Ungarna har solkräm, ansiktet mitt är insmort, men resten av kroppen råkade jag visst glömma bort. Eftersom den är så lätt att missa... ;)

Men fötterna brände jag i alla fall inte... Undra förresten hur det skulle kännas att bränna sig i armhålorna...och hur man gör för att bränna sig där...

Plats

Ibland känns det som om vi bor i en lite etta nånstans. Det är så mycket prylar överallt så jag glömmer liksom bort att vi egentligen har ganska gott om plats. Häromdagen fick jag för mig att rensa bakom bokhylledörrarna i Hugos rum. Hejsan, hoppsan, så roligt! Där hittade jag pärm efter pärm med böcker som var smygkopierade från pärm till pärm. Alla hade med min gamla C-uppsats att göra, så de handlade om kyrkobyggen och om ekonomi och om adeln under 1600-talet. Så fantastiskt intressant...! Och så fantastiskt härligt att kasta bort. Nu ska ni ju inte tro att det är tomt i den där bokhyllan. Nej, nej, istället har några historieläroböcker som tidigare har bildat trave på skrivbordet fått flytta in, så där är redan fullt igen. I källarrummen har vi möbler, kläder, leksaker, bra ha-saker och en massa annat odefinierbart, eftersom det finns plats för det...eller nåt. Smart då att vi ska bygga ut huset för att få mer plats, när det enda som kanske egentligen behövs är en rejäl jäkla rensning. (Och en större toalett och ett större kök förstås.)

Värmebölja

Här är det varmt. (Precis som om det inte är det någon annanstans i Sverige just nu...) Våra ytterväggar släpper in kyla på vintern, så självklart kommer värmen rakt in nu. Då är det härligt att sova tre-fyra pers i samma rum. Ett rum som också behöver ha stängd dörr och vara rejält mörklagt för att inte en av personerna ska stå upp i sängen och säga "mama, baba, heij" med världens piggaste röst så fort solen har gått upp. Tacka vet jag golvfläkten vi köpte för några år sedan! Det enda negativa med den är att den låter som ett tröskverk, vilket gör att det är svårt att sova i alla fall... Aldrig får man vara helt nöjd. Förutom denna yttre värme har båda killarna bjudit på 40-gradig värme alldeles på egen hand. Victor hade ett dygn i slutet av veckan då han helt plötsligt hade hög feber och var helt slut. och igår var det Hugos tur. Han var glödhet och sov sammanlagt mer än sex timmar under dagen. Hans hela näringsintag bestod av: en Piggelin, en "ansiktsglass" (som GB har), 3 äppleklyftor, 2 russin, en halv risifrutti, ett tuggummi, ett tiotal Ahlgrens bilar, 4 klunkar Pepsi, 3 klunkar mjölk och ett halvt glas vatten. Vilken jäkla tur att det inte ser så ut normala dagar! :) Idag vaknade han med orden: "Mamma, kan inte du göra frukost?" Härligt! Två smörgåsar och en tallrik yoghurt beställdes (om än utan att helt ätas upp), men aptitet är ändå tillbaka. Nu längtar vi efter liite svalare väder (25 grader kanske) så att vi (läs: Jonas) får energi att spika den sista panelen, så att vi (läs: VI) kan spika tak eller så att vi (läs: Jennie) kan börja måla. DET blir härligt det! (Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för alla parenteser. Det är inte så att jag tror att ni är korkade på något sätt, jag vill bara att ni verkligen uppfattar vad jag menar. "Yrkesskada" är väl rätta ordet, skulle jag tro.)

Mamma fixar!

Först - Tack så särskilt mycket, kära vänner V och N, för Ben 10-gubben som Hugo fick. Ni har ingen aning om vilket monster ni släppte löst! Jag lever nu 24/7 i Ben 10:s klor, eller rättare sagt i Swampfires klor! Som sagt - tack som fan! Synd att N redan fyllt år. Det dröjer så länge tills jag kan ge igen, så då lär jag ha glömt bort detta. Hoppas jag... I internet-jakten efter ett lämpligt Ben 10-avsnitt har vi stött på problem de senaste dagarna. Uppkopplingen har nämligen inte fungerat. Frustration! "Aa, det är väl bara å köpa en ny dator nu'ra!" säger pappa glatt... (eller inte) MEN! Mamma fixar! För jag är ju så himla bra. Och tekniskt begåvad som få! Tar bort lite siffror här, lägger till lite siffror där och häpp! så funkar det! En baggis! Piece of cake! Whatever the problem is - bring it on! (Det var nåt sånt supportkillen tyckte att jag skulle säga i alla fall, för att impa lite på gubben. Kan kanske funka...)