Hur mår jag bra igen?

Första sjukskrivningsdagen gick jag omkring här hemma som en osalig ande och kunde inte ta mig för någonting alls. Vad ska jag göra? Vad får jag göra? Vad gör mina elever nu? Undrar de vad jag är för sjuk? Vem berättar för dem? Berättar nån för dem? Varför bryr jag mig om dem just nu? och så tar vi det hela ett varv till.

Andra dagen sov jag. Sov sov sov. Åkte och handlade mat. Gjorde lasagne. Träffade psykologen.

Åh, min psykolog! Jag gillar henne. Jag störtgråter (jäkla tårkanaler att vara överfyllda hela tiden!) varenda gång vi ses, men känner mig så mycket lättare när jag går därifrån.

Den här gången blev det bara en stilla gråt, en sån där insiktens gråt, lättnandets gråt som bara känns BRA på alla plan, egentligen bara tårar som rinner utan tillhörande gråt.

Mina frågor till henne var: Vad är okej att göra när man är sjukskriven? och Hur ska jag göra för att komma igång att må bra?

Jag är ju inte dum i huvet och har läst en del psykologi och pedagogik och metodik och allt sånt, så jag hade en lista med saker jag tror behöver förändras för att jag ska börja må bra igen och så småningom fungera bra både hemma och på jobbet. Men när man känner sig handlingsförlamad är det svårt att börja.

Det hjälpte hon mig med. (Så klart. Del av hennes jobb. Jag vet.)

Sömn och motion. Där ska jag börja.

Det är ganska logiskt att jag inte orkar när jag inte sover mer än fem timmar per natt. Logiskt. Börja där så kommer energin. Så nu har jag väckarklocka inte bara på morgonen, utan även på kvällen. Som värsta Skalman. En signal för att väcka mig ut vakendvalan så att jag kommer i säng. Jag har lite andra tricks också för att verkligen somna bra, men det är pluttdetaljer. Läsa en god bok, är en sådan detalj.

Att ta bilen när jag lämnar barnen på skolan 600 METER hemifrån är faktiskt höjden av lathet. JAG VET! Det får jag ta och sluta med. NU.

V A R D A G S M O T I O N  är en fiffig sak.

Att få en promenad i kroppen redan på morgonen borde hjälpa mig igång. Så nu går vi. I fallande snö eller vaknande sol. Det är rätt mysigt. Och skönt att ha rosor på kinderna. Börja simma igen, kanske testa yoga - sånt jag ska ta itu med dessa veckor. Kvällspromenad - både för motion och bättre sömn - är också ordinerat. Har jag då trevligt sällskap på vägen så får jag dessutom in mitt tredje uppdrag från psykologen.

Att MÅ BRA. Alltså att göra saker jag mår bra av. Jag är liksom inte van vid att vara sjukskriven och vet inte vad jag FÅR göra, så jag frågade om jag får åka in till Stockholm och gå i affärer en hel dag om jag vill, nu när jag är sjukskriven, eller om jag får gå på museum eller sitta på café med någon dagledig vän. Får jag det? Eller gå på bio eller gå ut och äta middag på nån trevlig restaurang en kväll? Och psykologen svarade med eftertryck: "JAAA! Du inte bara får göra det, utan du SKA göra det! Du ska göra sånt som DU mår bra av! Nu ska du tänka på dig själv och din familj. BARA det."

Jag är ju inte sjukskriven på grund av diskbråck, jag är sjukskriven på grund av själsbråck. Och det lagas nog bäst i andras sällskap.

Orka vara jag

Okej, så här är det: Jag är sjukskriven. Inte för att jag inte orkar jobba, utan för att det är det enda jag orkar.

Jag har varit en bra lärare hela läsåret. Lite sen med rättningen kanske. Lite trista (och ibland något oplanerade) lektioner kanske. Lite mindre tålamod än vanligt kanske. Lite färre skratt emellanåt kanske. Men jag har gjort mitt jobb och jag har gjort det bra, för när jag är som jag brukar är jag bättre än bra. Det har årets elever inte fått se.

Jag har kämpat och stretat emot, varit en duktig flicka som löser den uppgift hon blivit ålagd. Sagt att det är lite jobbigt, men det funkar. Börjat att skratta mer på jobbet igen. Kommit igång, varvat upp på väg mot mitt vanliga lärarjag. Allt är lugnt.

På ytan.

På jobbet.

All energi har lagts på jobbet, på ytan. Hemma har jag inte orkat. Jag har nog gjort det jag ska hemma också. Barnen har varit hela, rena, mätta och i tid hela läsåret. De har fått kramar varje dag och godnattsaga varje kväll. Diskmaskin, tvättmaskin och dammsugare har jobbat. På ytan fungerar det bra hemma också. Vi är ju två, tack och lov! (Tack och lov!) Men jag har inte riktigt varit med. Jag har fallit för minsta lilla och bara känt mig blä.

Nu är jag redo att ändra på det.

Läkaren pressade mig att SJÄLV säga att jag behöver vara heltidssjukskriven ett tag. Det var skitjobbigt att säga det högt. Jag ville så gärna att HAN skulle säga det istället. Att han skulle vara LÄKAREN som gav mig ett recept på välmående. Att HAN pekade med hela handen och sa "Du ska vara sjukskriven nu, Jennie!". Istället blev det JAG som fick säga de orden. Och jag tyckte att han var världens sämsta läkare!

I ungefär tre minuter.

Tills jag fattade varför det var viktigt att det var mina ord. För efteråt frågade han mig (den efter-gråten-hulkande mig) om det kändes lättare nu, nu när det var sagt. Det gjorde det! Påtagligt lättare att andas. Då förklarade han för mig varför det var viktigt att jag sa det själv - det var en början till sjukdomsinsikt. Om jag själv inte kan lära känna mina gränser så kommer jag trilla dit igen. Ingen annan kommer att hålla koll på mitt mående på samma sätt. JAG måste kunna säga ifrån i tid själv nästa gång. SÅ KLART. Så klokt. Tack.

Det är bara jag som kan orka vara JAG.

Ett nästan helt nytt år

Nu har vi snart levt en tolftedel av 2016. För mig går dagarna långsamt, men tiden snabbt.

Den gångna hösten har varit riktigt jobbig, den svåraste jag har haft. Det hände något som har påverkat mig både yrkesmässigt och privat. Jag har tvivlat på mitt yrkesval och ja, på hela mig, faktiskt. Allt. Jag har valt att inte berätta om det här på bloggen, av flera anledningar, och jag kommer inte heller nu att gå in på detaljer, eftersom jag jobbar på att komma vidare.

Mina fantastiskt fina kollegor och min nära familj är guld värda som har hållit mig i sina famnar hela tiden. Mina elever har, utan att veta om det, också lyft mig genom att vara som de alltid är - roliga, trötta, nyfikna, irriterande och i största allmänhet mänskliga. De har tillåtit mig att vara detsamma och det är jag så glad över.

Läser ni höstens måndagslistor går det att skymta hur jag själv har försökt att lyfta mig och ändra mina tankar, men det är ingen enkel eller snabb process. Med gott samtalsstöd börjar så sakta något nytt att växa fram, en ny vilja, en ny ordning. Men det är en vansklig promenad över dagsgammal is. Sådant som jag för ett år sedan bara hade skakat av mig, går nu igenom och faller ner i kallt vintervatten och jag faller efter. Den vanligtvis hårda huden har flagnat av. Känner mig som världens sämsta lärare, värdelös mamma, urtrist fru, frånvarande vän. Av ingen anledning alls. Av alla anledningar i världen. Virr och varr.

Det nya då? Längst ner i det tomma energiförrådet finns det en enkel påminnelse från mig själv. Om mig själv. Jag gillar ju mig. Jag gillar ju att vara Jennie. Jag gillar att vara mamma till mina knasiga barn, fru till min tokige man, lärare till mina galna elever, vän, dotter, syster, nära till alla härliga knasbollar runt mig. Alla med gravallvaret uppblandat med asgarvet, sådana som vi människor är mest.

Efter regn kommer solsken. Efter gravallvar kommer asgarv. Eller?

Det nya kommer att reda ut sig och visa vad som gäller när det är dags. Det verkar i alla fall finnas en vilja här inne, som varit borta länge. Nu behöver lagret av ork fyllas, så att jag kan klara av att följa den där viljan.

Detta får således bli året då jag tankar. Tankar lust, kärlek och skratt.

Tänkte börja med att fylla 40. Och att fira 40. Ingen dum idé...

Måndagslista v 53

Igår  var det årets sista måndag och jag är fortfarande glad över:

• en gnutta snö på marken
• ett härligt julfirande 
• tid att göra ingenting
• att bilresan till Grästorp gick bra för Victor och mormor och morfar i snöandet
• att vi snart ser ett nytt år, med nya möjligheter
• att jag nästan har lyckats att få till en måndagslista varje vecka. :) 

Gott slut, hörni! 

Måndagslista v 52

Idag har det varit måndag hela dagen och jag är glad över:

• att vara ledig med barnen
• mysiga helgbesök
• en härlig eftermiddag hos S - så gott, så vackert och sånt sällskap! :) Tack! 
• knytis på julafton - så himla skönt! 
• att det blev hembakade rågsiktskakor till slut. Även i år.
• att fira julafton i vårt hem för första gången
• att mor och far kommer några dagar
• att jag är omgiven av inkännande, kloka, omtänksamma, närvarande och ärliga kollegor. Ni hjälper mer än ni vet. 
• min fina familj - inte bara de tre jag delar varje dag med, utan hela den härliga storfamiljen som vi delar våra liv med.

Ha en riktigt skön julhelg!

Måndagslista v. 50/51

Idag är det måndag och jag är glad över:

• att vardagsrumsgolvet äntligen är på plats.
• gardinstänger, tavlor och annat jox som också hittat hem. 
• biomys 1 med elever, biomys 2 med familjen.
• den årliga julgodistillverkningen med svärmor. 
• att ha vänner på middagsbesök.
• att få se Adele live i Stockholm i april. :) 
• barnens otåliga väntan på att få bygga färdigt paketkalender-legot.
• alla peppande, inkännande och omtänksamma kollegor, som gör varje arbetsdag lite lättare. 
• en gryende känsla av baklust och läslust - den är så välkommen tillbaka.
• min älskade familj.

Måndagslista v. 48-49

När allt inte är helt på topp rullar veckorna ibland obemärkta förbi. Så har de gjort för mig. Desto viktigare med en måndagslista (även om det är tisdag idag) för att fokusera på det som är fint och bra och gör mig glad:

• adventsstjärnor och -ljusstakar, som för mig utstrålar lugn.
• första pepparkaksbaket, första pepparkakan och första glöggen. :) 
• rådjursstyckarkurskväll för goda vänner i vårt kök. Så trevligt! 
• en före detta chef, som jag inte sett på flera flera år, som fortfarande kan läsa av mig på ett ögonblick.
• barnens lek och bus med både stora och små kusiner.
• pepparkakshus hos farmor och farfar.
• hockeyframsteg för Hugo.
• skridskopremiär (typ) för Victor. 
• fyllda bokhyllor.
• filmmys i soffan med febrigt barn.
• vänner. 

Ha en fortsatt fin vecka!