Ett nästan helt nytt år

Nu har vi snart levt en tolftedel av 2016. För mig går dagarna långsamt, men tiden snabbt.

Den gångna hösten har varit riktigt jobbig, den svåraste jag har haft. Det hände något som har påverkat mig både yrkesmässigt och privat. Jag har tvivlat på mitt yrkesval och ja, på hela mig, faktiskt. Allt. Jag har valt att inte berätta om det här på bloggen, av flera anledningar, och jag kommer inte heller nu att gå in på detaljer, eftersom jag jobbar på att komma vidare.

Mina fantastiskt fina kollegor och min nära familj är guld värda som har hållit mig i sina famnar hela tiden. Mina elever har, utan att veta om det, också lyft mig genom att vara som de alltid är - roliga, trötta, nyfikna, irriterande och i största allmänhet mänskliga. De har tillåtit mig att vara detsamma och det är jag så glad över.

Läser ni höstens måndagslistor går det att skymta hur jag själv har försökt att lyfta mig och ändra mina tankar, men det är ingen enkel eller snabb process. Med gott samtalsstöd börjar så sakta något nytt att växa fram, en ny vilja, en ny ordning. Men det är en vansklig promenad över dagsgammal is. Sådant som jag för ett år sedan bara hade skakat av mig, går nu igenom och faller ner i kallt vintervatten och jag faller efter. Den vanligtvis hårda huden har flagnat av. Känner mig som världens sämsta lärare, värdelös mamma, urtrist fru, frånvarande vän. Av ingen anledning alls. Av alla anledningar i världen. Virr och varr.

Det nya då? Längst ner i det tomma energiförrådet finns det en enkel påminnelse från mig själv. Om mig själv. Jag gillar ju mig. Jag gillar ju att vara Jennie. Jag gillar att vara mamma till mina knasiga barn, fru till min tokige man, lärare till mina galna elever, vän, dotter, syster, nära till alla härliga knasbollar runt mig. Alla med gravallvaret uppblandat med asgarvet, sådana som vi människor är mest.

Efter regn kommer solsken. Efter gravallvar kommer asgarv. Eller?

Det nya kommer att reda ut sig och visa vad som gäller när det är dags. Det verkar i alla fall finnas en vilja här inne, som varit borta länge. Nu behöver lagret av ork fyllas, så att jag kan klara av att följa den där viljan.

Detta får således bli året då jag tankar. Tankar lust, kärlek och skratt.

Tänkte börja med att fylla 40. Och att fira 40. Ingen dum idé...