It's out of my control now...

En uppsats är slutligen mejlad till min handledare. Nu väntar jag bara på ett godkännande för att kunna gå upp med den för opponering. Det känns tyvärr inte så positivt. Skrivkrampen jag hade tidigare var inte bra. Jag hade behövt den månaden nu... Den avslutande diskussionen blev blaha blaha och sammanfattningen skrevs på fyra minuter. Jag har inte ens läst igenom hela uppsatsen från början till slut en enda gång. Man kan inte tro att jag har jobbat som lärare i svenska och historia i 10 år eller att jag har handlett elever i fördjupningsuppgifter och projektarbeten. Jag känner mig verkligen som en amatör som mejlar in uppgiften 3 minuter i midnatt sista inlämningsdagen. Blä! Och jag bävar för att läsa igenom skiten imorgon...och - ännu värre - tänk om handledaren godkänner att jag kan gå upp med den för opponering. Då måste jag motivera och försvara och förklara varför jag har skrivit som jag har gjort. Svaret torde bli: För att jag var trött.

Det finns en nytta med allt...

Tittade du på SVT1 igår kväll och lyckades hålla dig vaken ända till kl 23? Grattis! Då behöver du inte läsa några löpsedlar idag! Ha en skön ögonvila! (Och förresten behöver du inte tjuvlyssna på några lunchsamtal idag heller, för du vet ju vad aaaalla pratar om idag...)

Grattis Therese!

För tio år sedan idag åt jag en god middag med kära vänner och gav bort en Ali G-video i 23-årspresent. Så grattis till de 33, Therese! Hoppas du har en riktigt, riktigt härlig födelsedag idag! Det går inte att säga detta utan att låta klyschig, men herregud vad tiden går! Tio år. 10. Vissa dagar och vissa stunder är Brighton så nära, så nära. Och i min värld ser det ut precis som det gjorde då, eftersom jag inte har varit tillbaka sedan jag flyttade därifrån. The pebbles, Font and Firkin, Starbuck's ljuvliga fotöljer (jag hoppas i och för sig att de är utbytta för länge sedan... De var välsuttna redan då...), The lanes och allt annat härligt dyker upp i tankarna emellanåt. Mina vapendragare, Therese och Charlotta, är också flitiga gäster i tankarna. Charlotta ser jag då och då, Therese har jag kontakt med då och då, men jag önskar att vi kunde ses alla tre igen. Det är väl nio år sedan sist... Så, den allmänna inbjudan som förmedlades i föregående mejl kan ni två se som riktad till er. Fast kommer ni hit, behöver ni inte ha med hammare eller oömma kläder, bara shoppingvänliga skor och fikavänliga kläder och så en rensad hjärna och vältrimmat munläder så att vi kan prata och lyssna riktigt mycket. Det finns väl en del att prata om misstänker jag. :) puss puss

Plattan i botten!

Ja, det måste man ju ha! Annars blir det inget vettigt garage. (Vad trodde du jag menade för platta? Vi är faktiskt inga fartdårar - egentligen.)

Idag har så celementlappilen varit här och plattan är gjuten. Det är så otroligt skönt att den äntligen är på plats. Jonas och svärfar har lagt ner mycket jobb -bravo!

Visst hade det varit härligt om vi hunnit gjuta förra året som det från början var tänkt, men det spelar ingen roll nu. Nu är det fullt med grå betong där och virket till resningen kommer hem på onsdag.

Således kan man väl säga: Vill ni träffa oss framöver, så ta med en hammare, oömma kläder och ett flak med öl, så står vi för underhållningen och maten. Ni vet var vi finns! :)

Den måste visst vattnas, den rackarn!

Skriva, skriva, skriva

Håller just nu på med att försöka färdigställa min uppsats i tid. Risken finns att jag inte kan lägga upp den förrän i december, för jag tror nämligen inte att den blir tillräckligt bra tillräckligt snabbt... Blä! Men nu är jag i alla fall igång för fullt (med en vecka kvar till deadline - hehe) och idag ska jag skicka det hittills skrivna till min handledare. Han ska avgöra om det är någon idé att åka till Karlstad den 10 juni eller inte. Inte - tror jag på. Men, som de säger i reklamen, "plötsligt händer det"! Och eftersom det än så länge inte har hänt med det som reklamen handlar om, så kan det kanske hända i det här sammanhanget... Man vet aldrig!

Sidbyte

Så var det mer eller mindre klart. Hugo byter förskola till hösten och hamnar på "vår" sida av järnvägen, nämligen typ tre kvarter från vårt hus. Victor börjar på samma ställe i dec/jan. Jonas och jag var där och träffade rektorn igår. De har fri tillgång till gympasal och stor ateljé, det är stora gräsmattor på gården - inte bara asfalt och sandlåda som idag - och de gör saker på avdelningarna. På Hugos blivande avdelning har de i dagarna släppt ut fjärilar som de har "fött upp" från de var larver, de odlar potatis och en massa mer. Visst kommer det att finnas saker som vi är mindre nöjda med även där, men första intrycket kändes väldigt bra.

En sån där sommar...

Jag tror att alla föräldrar förr eller senare hamnar i den situationen att man under en sommar, oavsett storlek på trädgård, har fler blommor inomhus än utomhus.

Nån som känner igen sig? En liten mamma Kristina och pappa Leif kanske...?...

En sån sommar kommer vi att ha i år...

Hugo plockar blommor hela tiden. Främst maskrosor, som han tycker är såå fina. Jag försöker lära honom att det är en blomma som det är okej att ta med rötterna på, men han lyssnar visst inte på det örat. Vackra är de i alla fall.

ungefär 43 minuter. Sen säger de tack och hej och skrumpnar ihop.

Härom dagen stod jag i köket med fönstret öppet när jag plötsligt hörde pappas barska röst: "Men Hugo, vad har du gjort?"

"Mamma ska få dom."

(Med mindre barsk röst:) "Men lilla gubben, dom där får du inte plocka. Du kan inte plocka alla blommor i hela trädgården vet du."

Så kom Hugo instövlande med denna vackra bukett bakom ryggen:

Lilla älsklingen.