Sommarutflykt: Lådbilslandet i Nykvarn

Tidigare i veckan behövde hela familjen en dag bort från hus och bygge, så då for vi till Lådbilslandet utanför Nykvarn. Barnen har aldrig varit på något lådbilsland förut och det visade sig att Victor är i perfekt ålder för att uppskatta precis ALLT, medan Hugo nog är lite för gammal eller åtminstone för STOR för delar av upplevelserna... 

Barnen började med hinderbanan - klättra, klänga, krypa, balansera... Perfekt för både två!

Trevlig typ av tunnelseende.

I den stora lekparksdelen av parken fanns gungbrädor, rutschkanor, en hoppborg, en minikarusell, klätterställningar och en stor båt att klättra upp i. Där hade de riktigt roligt, men...

 ...det var ju inte därför vi åkte dit. :) "Motorcyklarna" gillade Victor. Han var superkoncentrerad hela tiden, medan Hugo nog tyckte att det gick lite långsamt.

Nästa bana att köra var Trafikskolan. Det är ett stort område med vägar, små hus, en bro, en fontän och en massa bilar förstås.

Hugo med sina 135 cm var alldeles för stor för bilen han körde. När han kom tillbaka sa han att det gjorde ont uppe på huvudet, eftersom han hade haft det mot taket på bilen. :) Några av lastbilarna som fanns såg ut att vara lite högre, men han ville inte åka igen.

Victor var helnöjd med både bil och fart och omgivning, så han körde två åk - först med en rosa bil med hästar och sedan med en blå Scania med rött flak. 

Lådbilsrallyt provade de också på, men även här var Hugo måttligt förtjust. Det gick för sakta - det var ju inte rally!!! 

Victor bjöd sedan brorsan på en tur i griståget. Alla barn fick turas om och köra ett varv var på en liten räls, men när Victor närmade sig "stationen" sa han till en annan mamma: "Äh, jag tar ett varv till!". Bra försök, men eftersom hennes barn stod näst på tur att få köra, så lyckades det inte så bra. :) 

 Det kostar 300 kronor per barn att gå in på Lådbilslandet - för vuxna är det gratis. I entrén ingår fem åk (hinderbana, flotte, griståg och lekplats är "gratis"). Jag tyckte först att det kändes lite med bara fem åk var. Vi tänkte ju vara där i flera timmar! Visst kunde man köpa till åkkuponger, men i alla fall... Det visade sig dock att fem åk var mer än nog. Victor körde slut på sina fem och hade nog gärna åkt ännu mer, men för Hugo gick det bara åt tre. Han tröttnade snabbare och var lite besviken över att vara för stor för en del bilar och att det inte gick att köra snabbare, men han förstod ju varför.

När vi satt i bilen på väg hem och pratade om besöket lät ändå båda barnen ganska nöjda med dagen. Nästa år tar vi med oss Victor och lillkusinen hit, så får Hugo åka och köra gokart någonstans istället - då är han i alla fall inte för stor.