En förskola värd namnet

I tisdags kom Hugo hem och berättade att han hade målat med socker i ateljén på förskolan. "Jahaaaa, målat med socker, va roooligt!" svarade jag. (Som om man kan måla med socker, jaja, fantasi har han ju pôjken, undra vad det egentligen är dom har gjort, tänkte jag samtidigt.) Igår när jag hämtade honom satt det fullt med teckningar på väggen i hallen precis utanför dörren till hans avdelning. Alla teckningarna var uppsatta på varsina färgglada papper och under satt en lapp med barnens namn på. Överst satt en skylt. "Sockermålningar" stod det. De hade alltså använt vattenfärger och strösocker och skapat helt underbara målningar. Idag låg ytterligare en i hans skåp.

Visst är den häftig?!

Vi är inte bortskämda med sådant här precis, från den gamla förskolan. En ung tjej som vikarierade förra året gjorde jättefina saker med barnen, men sedan dess har det mest varit streck på papper. Dessutom har återkopplingen till oss föräldrar inte varit så här snabb. Här satt alla barns målningar på väggen som i ett galleri, dagen efter de gjorde dem. Wow!

SÅ enkelt är det att göra den här mamman till en nöjd förskoleförälder.