Jag har växt idag.
Som människa, som det så vackert heter.
Igår stämde jag lekträff med en kompis till Hugo (och pratträff med kompisens mamma). När hon frågade om hon skulle köpa med sig bullar eller nåt, svarade jag givetvis "Neeej då, det behövs inte, jag fixar nåt!" med en gång. Inte ska väl gäster någonsin behöva ha med sig fikabröd hem till mig!?! Jag är ju så fantastiskt jäkla bra på att baka, så nähä, det går inte för sig.
Stod i köket hela kvällen igår och gjorde dessert till kalaset. Har en diger lista på vad som ska bakas och tillverkas innan lördag. Idag kände jag efter lite...
Det vore nog himla skönt om hon köpte nåt gott i alla fall. Och så gjorde jag det bara... Jag lyfte luren, ringde och sa att jag ändrat mig - ta gärna med nåt! Och tänk, vad lätt det var att säga det! Och vad god den medhavda kanellängden var! Och vad stolt jag är över mig själv!
Jag måste inte vara så himla duktig hela tiden.
För det mesta tycker jag ju faktiskt att det är roligt att baka, men när det inte är det, då går det uppenbarligen väldigt bra att strunta i det. Jag behöver helt enkelt bli bättre på att tacka ja till hjälp när den erbjuds. Jag är visst inte riktigt färdigväxt än...
Är du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar