Nostalgitripp

Igår var jag på en historieföreläsning i Stockholms Konserthus. Riktigt bra föreläsare och ett trevligt arrangemang. Jag blev nostalgisk av att få se en av mina gamla universitetslärare bland de som föreläste. Och jag blev nostalgisk av att träffa en av mina tidigare elever, Malin, numera färdigutbildad gymnasielärare i tyska och historia(!!!). Tänk om jag har hjälpt till att inspirera till hennes yrkesval! Jag kände mig plötsligt lite gammal... Inte kan väl mina elever vara tillräckligt gamla för att bli mina kollegor? Men så är tydligen fallet. Jag skulle inte ha något emot att vara kollega med Malin. Det kändes inte ett dugg konstigt att vara på föreläsning med henne. Efter föreläsningen träffade jag min kära Brighton-kamrat Therese. Vi firade hennes födelsedag med gudomlig fika på ett litet kafé på Sveavägen, följt av biobesök på Grand. Självfallet såg vi Brighton Rock, baserad på Graham Greenes bok. Filmen i sig var kanske inte superfantastisk, men jösses, vad nostalgiskt det var att se en massa platser som vi hängde på för över tio år sedan. Inte utan att det känns som om det är dags för ett återbesök. Att sitta på "the pebbles" med en bok i handen en hel eftermiddag, att promenera i "the lanes" och att slutligen hamna på The Font & Firkin (om de över huvud taget finns kvar) vore alldeles underbart. För en liten liten liten del av mig är Brighton fortfarande hemma. Och kommer alltid att vara. Det var ju där jag blev vuxen. På riktigt.