En rabarber gör ingen rabatt

I början av förra veckan fick vi en uppgrävd rabarberplanta av våra grannar.

Jaha, i vilken hörn av trädgården kan den tänkas få stå i fred från grävmaskiner och annat? Hmmm...tänka tänka tänk...

JA! Vi har ju en "oinredd" rabatt vid nya garaget. Där kan rabarbern få bo tills all grävning är klar och det är dags att anlägga den riktiga odlingsdelen av trädgården, tänkte vi.

Men, men, men...inte kan den behöva bo där alldeles ensam inte?! Jag ringde mor och far och undrade om de hade möjlighet att dela en planta eller två hemma hos sig för att sedan ta med överskottet till oss när de ändå skulle komma och hälsa på ett par dagar. Jodå, det gick för sig!

När de dök upp här hemma i fredags eftermiddag var hela bagaget fyllt av olika växter, som vi kompletterade med växter från ett land som vi ska ta bort. Och med Jennie som pekare och stenutplacerare och Jonas som hantlangare och singelskyfflare tog pappa Trädgårdsmästare tag i projektet och hux flux någonstans mellan tvåårspaketen och valborgselden fick vi en ny fin rabatt.

Till priset av några säckar jord.

Mitt i allt jobb tyckte Victor att det var dags för picknick, så han fick lite ost och vindruvor (!) och en liten filt i sin ryggsäck. Den bästa platsen han kunde hitta var så nära ytterdörren som möjligt. Söta unge! :)



Rabatten blev så fin! Och det kommer att bli ännu finare när växterna har etablerat sig på riktigt. Än så länge är det lite svårt att få en bra bild på hela rabatten - många växter syns inte på bild än. En och annan sten till kan nog få plats och så ska vi ha dit ett litet miniträd längst till vänster (där Hugo vattnar). Men, åh, vad jag är nöjd! Äntligen en del av vår tomt som ser klar ut. Tjoho!
 

För övrigt hamnade rabarbern i detta hörn tills vidare. Högst upp på den lilla kullen syns den. Det brunaktiga mellan de båda stora stenarna är en enorm lavendel som vi har flyttat från ett annat ställe i trädgården. Jag hoppas verkligen att den trivs. Den lilla stensatta rännan är pappas idé. Nu har regnvattnet någonstans att ta vägen utan att spola med sig varken jord eller växter. Snyggt blev det också, inte sant?!