måndag 25 november 2013

Tystnad

Nu har jag varit nästan helt tyst i fyra dygn. En förkylning satte sig på stämbanden och så jobbade jag en dag för mycket, så i torsdags kväll försvann rösten.

Alla som någon gång träffat mig vet att jag sällan är tyst längre stunder. Jag pladdrar på om ditt och datt, pratar till och med högt för mig själv, sjunger gärna i bilen och är himla bra på att berätta långa och detaljerade historier i och utanför klassrummet. Pratar högt. Skrattar högt. Ofta.

Att vara tyst i fyra dygn. Gör det att orden svämmar över i kroppen och pyser ut genom öronen i bästa Kalle Anka-stil? Att fantastiska formuleringar och perfekta svar-på-tal samlas på hög och bara väntar på att komma till användning? Tja, första dagen, kanske även dag två.

Men nu är jag faktiskt bara tyst. Det är som tyst i huvudet också. Inga ord. Den tänkta romanen skrivs inte dagar som denna. Det blir istället ett vakuum. Fritt från formuleringar. Till slut tar tankarna slut och det är bara intet. Tyst. Tomt. Det märkliga är att det även blir tyst runtomkring. Familjen tystnar. Viskar. Samtalar inte. Tyst liv. Liv?

Imorgon ska jag jobba. Då öppnar jag ventilen igen. Släpper in ljud. Släpper ut ljud. Ord. Tankar. Liv. Det borde gå fort att återgå till pratet, snacket, pladdret och så är dessa dagar glömda. Dessa tysta.

Det är svårt. Svårt att inte ha någon röst. Att inte kunna göra sig hörd. Att inte kunna delta.

Fyra dagar. Är inget jämfört med en livstid. Utan en röst i livet.

lördag 16 november 2013

Galen vecka

Den snart gångna veckan har varit helt uppochner. Jag är lektionsfri på måndagar och brukar rätta/planera hemma då, men i måndags var jag på jobbet och hade en massa utvecklingssamtal med mina treor.

Natten till tisdag fick jag ett gallstensanfall som hette duga och först på onsdagskvällen kände jag mig helt okej igen. Då hade istället Victor nästan 40 graders feber... Med gjutning på gång på jobbet hade Jonas svårt att vara hemma, så det var bara för mig att fortsätta hemmavid resten av veckan.

Jag har dock varit ute och luftat mig lite... :) I torsdags kväll var jag och mina elever på Stadsteatern och såg Kung Lear med Sven Wollter i huvudrollen. Det lär ska vara hans avskedsföreställning. Och vilket avsked!!! Pjäsen varade i drygt tre timmar, men det kändes som hälften. Den var galet bra, med betoning på galet. Jag skrattade, förfasade, äcklades och rördes om vartannat. Att regissörens mor varit senil innan hon dog i somras (som stod i pjäsens program) syns, tycker jag. Både farmor och mormor var/är dementa och Sven Wollters Lear ger mig mer känslan av demens än galenskap. Grundsceneriet är också ett sjukhus...


"Ska faaan bli gammal!" kände jag under delar av pjäsen. Ligga till last, ses som tokig, vara i vägen, inte känna sig själv eller sin omgivning längre...

Och så vänder det med narren, Edgar och hertigen av Kent, som bitvis är så roliga att hela salongen skrattar högt! Så i slutändan går man från teatern lite rikare och faktiskt gladare. Inte ofta det händer efter att ha sett en tragedi där i princip alla dör. :) Gå och se om ni har möjlighet!


Bilderna är tagna av Petra Hellberg och finns på Stadsteaterns hemsida. 


För övrigt hade jag hoppats på Loppi Event Christmas idag, men det får jag klara mig utan. :(

Däremot tänkte jag avsluta veckan som planerat. Lunch hos och kalasfirande för svärmor först och sedan middag och konsert med Melissa Horn på Cirkus. Så imorgon måste alla vara friska, okej?! 

Källarentrén tar form

Denna sommar har vi målat färdigt huset, så nu är byggställningarna borta. I slutet av augusti började iordningställandet av källarentrén. Jonas och svärfar började med ett rejält lager makadam, som de sedan gjöt en betongplatta på.






Plattan blir basen i ett viloplan, men även en grund för stenmurarna och första steget i granittrappan som ska leda ner till källaren.


För varje nytt steg byggde de upp en ny form, grundade med mer makadam och gjöt en platta som de ställde nästa steg på. Tidskrävande jobb!


Jonas lillebror hjälpte oss med plattsättningen på viloplanet. Plattan heter Walks Black soft och har måtten 15x15. Vi kommer att använda samma platta inne i groventré, tvättstuga och badrum i källaren. Det är struktur i ytan och tydliga färgskiftningar från grått till brunt. Snyggt, så!!




När man gjuter behövs ibland extra hjälp. Victor grävde gärna i den stora sandlådan. Hehehe!


När det sista trappsteget var på plats ( - tack gode gud för svärfars grävmaskin!!) fixerade de det med ytterligare en gjutning.


Nästan klart. Några fler murstenar skulle på plats, tillsammans med ett räcke, innan återfyllnad. Den avlånga brunnen är vi helnöjda med. Hittills har den klarat av höstregnen.


Det är viktigt att göra rent när man har gjutit färdigt! :)



Nu är allt färdigmurat, räckesstolparna är på plats och ena yttersidan är nästan helt återfylld, men jag hade visst inga bilder på det för tillfället. Får ut och fota lite senare.




fredag 15 november 2013

Vanilj- och chokladmuffins

Back to basics. Ingen topping, inga krusiduller. Bara vanliga muffins. Nästan. ;)


Vanilj- och chokladmuffins (12-14 st)

2,5 dl rårörsocker
150 g rumsvarmt smör
2 ägg
3 dl gräddfil
4,5 dl mjöl
1 msk vaniljsocker
1 msk bakpulver
en nypa salt
200 g grovhackad choklad

Rör smör och socker fluffigt, blanda ner ett ägg i taget och sedan gräddfilen. Blanda ner övriga ingredienser och fördela smeten i muffinsformar. Baka i 200 grader i ca 20 minuter. Klart!

Receptet kommer från Sju sorters sommarkakor av Cecilia Vikbladh och då heter det "Lavendel- och chokladmuffins". Jag har tagit bort lavendeln och ökat mängderna vanilj och choklad. Det blir en tätare konsistens på dessa muffins jämfört med åtminstone mitt basrecept. Gott som omväxling. Framför allt är de lättbakade. :)