måndag 31 maj 2010

Hugo överraskar...

Hugo har varit hemma från dagis idag. Överskottsenergi till tusen. Jag har varit på väg att låsa in mig på toaletten flera gånger bara för att få vara ifred. Men vi har ett lås som går att öppna från båda hållen, så det hjälper inte... Vi tog en promenad och träffade några vänner som vi åt lunch med. Tjat och gnat och myror i brallan hela tiden. Efteråt gick vi in i en butik i centrum och på väg därifrån säger Hugo plötsligt: -Jag vill ha färg i håret, mamma! Aaah, frisersalongen mittemot... - Men man måste klippa sig för att få färg i håret, vettu. Han har aldrig varit hos frisör, bara blivit hemmaklippt och är måttligt förtjust i det, men vi testar, tänkte jag. Behovet fanns! Döm om min förvåning när ungen säger: - Okej, då går vi in och gör det! Som tur var fanns det en frisör som hade tid och Hugo kunde ta plats i häststolen och fick titta på Piff och Puff på DVD under tiden. Den där spattiga, gapiga gnällpellen som jag haft med mig tidigare försvann. Under nästan 25 minuter sitter pôjken blickstilla utan att säga ett endaste knäpp. Hallååå?! Vem är du och vad har du gjort med min son? Attans snygg är du också, med matchande hår och klubba. Du kan få följa med mig hem.

Hur tänkte dom då?

Igår var det ju mors dag. (Grattis lilla mamma!)

Så i slutet av veckan satt en affisch på dörren till V-h:s enda konditori/bageri, med en bild av en tårta och texten "Fira mors dag på söndag" med stora bokstäver. Under denna affisch satt en handskriven lapp på en bit kartong. Där stod: Inga barnvagnar i lokalen.

......!.....?.....!.....

Okej, mina barn får alltså inte fira mig på konditoriet eftersom ett av dem sitter i barnvagn, och jag kan inte fira min mor där eftersom jag är föräldraledig med ett barn i barnvagn.

Men, så, grattis då mormor! Du och mamma kan ju gå dit. Nej, just det, det går ju inte - du går ju med rullator...

It's out of my control now...

En uppsats är slutligen mejlad till min handledare. Nu väntar jag bara på ett godkännande för att kunna gå upp med den för opponering. Det känns tyvärr inte så positivt. Skrivkrampen jag hade tidigare var inte bra. Jag hade behövt den månaden nu... Den avslutande diskussionen blev blaha blaha och sammanfattningen skrevs på fyra minuter. Jag har inte ens läst igenom hela uppsatsen från början till slut en enda gång. Man kan inte tro att jag har jobbat som lärare i svenska och historia i 10 år eller att jag har handlett elever i fördjupningsuppgifter och projektarbeten. Jag känner mig verkligen som en amatör som mejlar in uppgiften 3 minuter i midnatt sista inlämningsdagen. Blä! Och jag bävar för att läsa igenom skiten imorgon...och - ännu värre - tänk om handledaren godkänner att jag kan gå upp med den för opponering. Då måste jag motivera och försvara och förklara varför jag har skrivit som jag har gjort. Svaret torde bli: För att jag var trött.

fredag 28 maj 2010

Det finns en nytta med allt...

Tittade du på SVT1 igår kväll och lyckades hålla dig vaken ända till kl 23? Grattis! Då behöver du inte läsa några löpsedlar idag! Ha en skön ögonvila! (Och förresten behöver du inte tjuvlyssna på några lunchsamtal idag heller, för du vet ju vad aaaalla pratar om idag...)

onsdag 26 maj 2010

Grattis Therese!

För tio år sedan idag åt jag en god middag med kära vänner och gav bort en Ali G-video i 23-årspresent. Så grattis till de 33, Therese! Hoppas du har en riktigt, riktigt härlig födelsedag idag! Det går inte att säga detta utan att låta klyschig, men herregud vad tiden går! Tio år. 10. Vissa dagar och vissa stunder är Brighton så nära, så nära. Och i min värld ser det ut precis som det gjorde då, eftersom jag inte har varit tillbaka sedan jag flyttade därifrån. The pebbles, Font and Firkin, Starbuck's ljuvliga fotöljer (jag hoppas i och för sig att de är utbytta för länge sedan... De var välsuttna redan då...), The lanes och allt annat härligt dyker upp i tankarna emellanåt. Mina vapendragare, Therese och Charlotta, är också flitiga gäster i tankarna. Charlotta ser jag då och då, Therese har jag kontakt med då och då, men jag önskar att vi kunde ses alla tre igen. Det är väl nio år sedan sist... Så, den allmänna inbjudan som förmedlades i föregående mejl kan ni två se som riktad till er. Fast kommer ni hit, behöver ni inte ha med hammare eller oömma kläder, bara shoppingvänliga skor och fikavänliga kläder och så en rensad hjärna och vältrimmat munläder så att vi kan prata och lyssna riktigt mycket. Det finns väl en del att prata om misstänker jag. :) puss puss

måndag 24 maj 2010

Plattan i botten!

Ja, det måste man ju ha! Annars blir det inget vettigt garage. (Vad trodde du jag menade för platta? Vi är faktiskt inga fartdårar - egentligen.)
Idag har så celementlappilen varit här och plattan är gjuten. Det är så otroligt skönt att den äntligen är på plats. Jonas och svärfar har lagt ner mycket jobb -bravo!
Visst hade det varit härligt om vi hunnit gjuta förra året som det från början var tänkt, men det spelar ingen roll nu. Nu är det fullt med grå betong där och virket till resningen kommer hem på onsdag.
Således kan man väl säga: Vill ni träffa oss framöver, så ta med en hammare, oömma kläder och ett flak med öl, så står vi för underhållningen och maten. Ni vet var vi finns! :)
Den måste visst vattnas, den rackarn!

Skriva, skriva, skriva

Håller just nu på med att försöka färdigställa min uppsats i tid. Risken finns att jag inte kan lägga upp den förrän i december, för jag tror nämligen inte att den blir tillräckligt bra tillräckligt snabbt... Blä! Men nu är jag i alla fall igång för fullt (med en vecka kvar till deadline - hehe) och idag ska jag skicka det hittills skrivna till min handledare. Han ska avgöra om det är någon idé att åka till Karlstad den 10 juni eller inte. Inte - tror jag på. Men, som de säger i reklamen, "plötsligt händer det"! Och eftersom det än så länge inte har hänt med det som reklamen handlar om, så kan det kanske hända i det här sammanhanget... Man vet aldrig!

onsdag 19 maj 2010

Sidbyte

Så var det mer eller mindre klart. Hugo byter förskola till hösten och hamnar på "vår" sida av järnvägen, nämligen typ tre kvarter från vårt hus. Victor börjar på samma ställe i dec/jan. Jonas och jag var där och träffade rektorn igår. De har fri tillgång till gympasal och stor ateljé, det är stora gräsmattor på gården - inte bara asfalt och sandlåda som idag - och de gör saker på avdelningarna. På Hugos blivande avdelning har de i dagarna släppt ut fjärilar som de har "fött upp" från de var larver, de odlar potatis och en massa mer. Visst kommer det att finnas saker som vi är mindre nöjda med även där, men första intrycket kändes väldigt bra.

tisdag 18 maj 2010

En sån där sommar...

Jag tror att alla föräldrar förr eller senare hamnar i den situationen att man under en sommar, oavsett storlek på trädgård, har fler blommor inomhus än utomhus.

Nån som känner igen sig? En liten mamma Kristina och pappa Leif kanske...?...

En sån sommar kommer vi att ha i år...

Hugo plockar blommor hela tiden. Främst maskrosor, som han tycker är såå fina. Jag försöker lära honom att det är en blomma som det är okej att ta med rötterna på, men han lyssnar visst inte på det örat. Vackra är de i alla fall.

ungefär 43 minuter. Sen säger de tack och hej och skrumpnar ihop.

Härom dagen stod jag i köket med fönstret öppet när jag plötsligt hörde pappas barska röst: "Men Hugo, vad har du gjort?"

"Mamma ska få dom."

(Med mindre barsk röst:) "Men lilla gubben, dom där får du inte plocka. Du kan inte plocka alla blommor i hela trädgården vet du."

Så kom Hugo instövlande med denna vackra bukett bakom ryggen:

Lilla älsklingen.

torsdag 13 maj 2010

Cirkus

Igår fick jag följa med Hugo på cirkus.

Cirkusen var ganska bra och artisterna var duktiga på det de gjorde. Hundarna var snabba, katterna var söta, hästarna var ståtliga, kamelerna var stora och ankorna roliga. Tjejen som gick på lina var skicklig, men huvva vilket hemskt löshår hon hade... Dammråtta.

En annan tjej som imponerade var "ormmänniska" och vred in och ut på sig själv. Jag tror att hon har varit med i Talang nåt år. Hon stod på händer, la nacken mot ryggen, böjde ner fötterna mot ansiktet, höll en pilbåge i ena foten och spände bågen med den andra och sköt iväg och träffade tavlan. Helt galet! Allra bäst var förstås clownerna. Hugo, som satt precis bredvid manégen, fick en ballong av (den mycket vackra) tjejclownen Lulu. Hon kunde väl inte undvika denne charmör och blivande kollega:

måndag 10 maj 2010

Less!

Nu är jag less på dagis! (Ja, jag vet att det heter förskola, men det här plejset är i allra högsta grad ett dagis.) Hugos bästa fröken är långtidssjuk och får inget stöd av sina avdelningskollegor när hon då och då orkar jobba. Vilket förstås innebär att hon inte orkar arbeta särskilt länge. En av fröknarna berättade för mig att hon hade haft ett lönesamtal som "minsann inte var så roligt". Ska jag verkligen veta det? (Det är bara en i raden av saker-olämpliga-att-berätta-för-en-förälder som jag har fått veta. Vet inte om hon tror att vi är polare eftersom jag också jobbar inom skolan...) Men jag skiter faktiskt högaktligen i hennes lönesamtal, för jag förstår varför det inte var så roligt. Gör ditt jobb, så blir lönesamtalen roligare. (Samma fröken har jag (m.fl.) haft samtal med rektorn om. Ville hon ge mig dåligt samvete för det, så misslyckades hon.) En annan av fröknarna förklarade för mig att när fröken nr 1 (som är förskollärare) är borta så kan de andra två i princip inte göra sitt jobb... Hon sa det inte rakt ut men det var innebörden. Visst blir det jobbigt när en ordinarie personal är borta, men det har hela tiden varit tre personal på avdelningen ändå. De har båda jobbat inom förskolan i 10-15 år. Måste de ha en förskollärare för att kunna ha pedagogisk verksamhet med barnen? Löjligt! Fegt! I morse när jag lämnade Hugo tog en "långtidsvikarie" emot. Han var ledsen och hängde fast vid mitt ben, så att jag till slut fick dra loss honom. Istället för att ta upp honom i famnen, satte sig fröken vikarie på huk bredvid och frågade honom varför han var så ledsen. DHUH!?! Sedan när jag skulle vinka i fönstret stod han där själv och grät medan fröken vikarie stod bakom. (Får man kalla en vikariefröken för pucko, eller är det bara jag som har missat någon mycket viktig frigörelsefas som snart 4-åriga ledsna pojkar måste lära sig att hantera på förskolan?) KRAMA MIN SON NÄR HAN ÄR LEDSEN!!! KRAMAS FÖR FAN! Det kan man väl ändå säga att jag betalar för, eller? Finns det nåt tillägg som man kan beställa, så att ledsenkramningar ingår? Om det inte vore för att jag skriver uppsats och behöver skriva på all den tid som Victor dagsover, så skulle Hugo ha sommarlov från och med imorgon. Ny förskola på gång till hösten. Förmodligen. Förhoppningsvis. Troligtvis. Nu ska jag och Victor alldeles strax gå och hämta storebror. OCH SEDAN SKA VI KRAMAS! Hela eftermiddagen. Och äta smarrig mango. Och glass. Å sulle Hugo be om'et så sulle han just ida sääkert få äta e hel choklakaka å tjuge bullar mä, så dä så! (Bara så ni vet hur jag låter just nu.)

söndag 9 maj 2010

Ringar på vattnet

Vad jobbigt det är att få något nytt till hemmet! Det är oftast inte bara att ställa in det nya, utan man måste kasta ut nåt annat och flytta runt och ändra och ställa undan och passa på att våttorka golvet när man ändå har ute alla möbler och arrangera om i förrådsutrymmet för att få plats och... Blä! Det drar ju med sig så himla mycket annat. Skulle kanske skitit i att ta emot svärföräldrarnas gamla TV-bänk då...?... ...och skulle kanske ha övertalat maken att kasta allt gammalt skräp (teckningar, skolböcker, pottekuler, hockeybilder, pussel, böcker, spel)... ...och skulle kanske tackat nej till den där byrån till Hugos rum (den hade dessutom fel färg)... ...och struntat i den där munksoffan... ...för att inte tala om fotogenlamporna? Men nu är det ju så här, va, att vår gamla TV-bänk var alldeles för liten och för låg (=fingeravtryck på hela TV:n) och den (för oss) nya är helt perfekt och rymmer hur mycket som helst... ...och Hugo och Victor har fått en massa (för dem) nya spel, pussel och böcker... ...och jag skulle aaaldrig kunna kastat så mycket av mina gamla barndomsgrejer som maken gjorde igår... ...och den (för Hugo) nya byrån passade som hand i handske i hans rum och han fyllde den glatt med sina kläder... ...och munksoffan kommer bli så vacker i vår (så småningom) nya hall... ...tillsammans med de härliga fotogenlamporna. Och va mycket av vårt eget gamla skräp vi har fått kastat idag och va rent det är på golven i Hugos rum och vardagsrummet. Tack, käre svärmefar och svärmemor! Ni får gärna komma hit och grilla med oss en varm kväll på den (för er) gamla grillen...Puss, puss! :)

torsdag 6 maj 2010

Klättringsolycka

Igår när jag hämtade Hugo på dagis fick jag höra att han hade ramlat ner från klätterställningen. Han hade slagit i huvudet och svanskotan, men allt verkade ha gått bra, sa personalen. På vägen hem blev Hugo lite kinkig, som han alltid blir om jag inte har med mig frukt att knapra på. När jag frågade vad det var som värst svarade han, med världens ynkligaste röst: - Jag har nog fått hjärnskap. Jag visste inte hur jag skulle reagera inför detta ord. Skap i hjärnan, hjärnan har skapat något - det låter ju fantastiskt bra! Det pågår något därinne. Tjoho, liksom. Men det förstås, det var ju inte alls det han menade. Med tanke på vad han egentligen menade kan jag med glädje säga att nej, det skapades inget i hjärnan igår, inget hjärnskap alls. Det var bara lite mellissug i magen och springtrötta i benen. Det har inte varit nåt hjärnskap idag heller. Inte hos mig i alla fall... (varken i min eller Hugos tolkning av ordet).

måndag 3 maj 2010

Glömde visst...

Karin! Jag skickar vidare en award till Karin -ketchupmamma också. Hon skriver så roligt! Ofta skrattar jag högt för mig själv (på engelska förstås) när jag läser hennes inlägg. Och emellanåt är hon så klok så jag får gåshud. "Snyggare kan ingen vara" skrivet 30 april är både klokt och tokroligt - typiskt Karin.

söndag 2 maj 2010

Prisad

Jag har fått en award! Lilla jag!
Härliga Sofia gav den till mig. Det är hennes fel att du läser detta...utan hennes "När ska du börja din blogg Born in a grass cottage då?" så hade denna blogg inte existerat.

Ja, just det, namnet kom från henne... Jag har fått ett annat namn från henne också - Victor. Hon kommer med så himla bra idéer, den där Sofia, eller hur?! :)

Jag ska visst skicka vidare till sju bloggare och berätta sju saker om mig själv...

1. Jag följer inte så många bloggar, så jag får inte ihop sju välförtjänta...men jag skickar awarden tillbaka till Sofia, för hon skriver så klokt om så mycket. Jag ger den vidare till min goa kusin Pernilla , som har en sån enorm virkfantasi och som jag haft så mycket roligt med... ;) Till sist får Rebecca den också. Hon inspirerar mig till att komma igång med förändringen av vårt hus och hon delar med sig av så mycket gott. Tack ni härliga!

2. Jag kan slösa bort hur mycket tid som helst på Snood, Bejewled och Mahjong om jag väl börjar. SÅÅ menlöst!

3. Lakrits är inte gott. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.

4. Om jag vore morgonpigg skulle jag driva ett konditori. Nu är jag ju inte det.

5. Batteriet i min väckarklocka tog slut förrförra veckan. Jag har inte brytt mig om att sätta i något nytt. Om det beror på att Victor ändå alltid vaknar långt före sju eller om det beror på att jag faktiskt är föräldraledig och inte har så många tider att passa - det vet jag inte.

6. Jag pratar för mig själv. Har jag alltid gjort. När jag var liten lät det väl som om det var mina dockor som pratade, men nu behöver jag inga dockor. Dessutom pratar jag ofta på engelska när jag pratar för mig själv. Det började jag med på gymnasiet, när Jessica T och jag fick för oss att förbättra vår engelska genom att alltid prata engelska med varandra. Alla andra tyckte nog att vi var knäppa. De hade förmodligen rätt...Det har de förmodligen fortfarande...

7. Jag drömmer om ett magnoliaträd - en stor praktmagnolia. Exakt en sådan som Mia fick i lördags. Vill också ha!! (Och tänk att de som köpte mormor och morfars hus helt sonika sågade ner en ljuvlig praktmagnolia!! Galna människor!! Det är obligatoriskt att tycka om sådana träd. Punkt.)

Har du visslat för en polis?

Det har Hugo.

 Igår var vi på 40-årskalas i Nyköping. (Åh, så trevligt! Fattar bara inte siffrorna där... 40? Goa vän!) På vägen hem var det fartkontroll. Pappa fick prata med polisen...

Typiskt, skit också! tänkte nog pappa.

Jippi! tänkte Hugo. Han viskade till mig att han ville vissla för polisen och när körkortet var kollat, alkotestet avklarat och boten överlämnad frågade jag polisen om han kunde tänka sig att gå runt till andra sidan bilen, för det fanns en liten kille som ville prata med honom. Polisen, som hette Markus, kom runt och vi vevade ner rutan.

-Hej!
-Hej! Jag har aldrig sett en riktig polis förut.
-Nähä.
-Jag kan vissla!
-Jaha, får jag höra, då?
Hugo, som lärde sig vissla i förra veckan, visslade stolt.
-Bra! Men är det inte lite sent för dig att vara uppe? Är inte du trött?
-Jo! Hej då!
-Hej då!

 Lite senare...
-Mamma, jag visslade för polisen. Jag hade aldrig sett en riktig polis förut, sa Hugo med ett nöjt leende i hela ansiktet.

Tänk så olika barn och vuxna kan uppleva en fartkontroll... :)