Det visade sig snart att min oro var helt obefogad. Det var inte alls så svårt som jag hade trott. Det var ju bara att kavla och vika några gånger och jäsa riktigt länge så var det klart! (Nja, nu överdriver jag kanske åt andra hållet...det var lite krångligt att hålla ordning på antalet vikgånger, eftersom jag hade sällskap av en nyfiken nästan 2,5-åring. Men där fanns tips att hämta hos juntan - markera i degen nästa gång!)
Eftersom jag inte kunde välja fyllning blev det både sylt och vaniljkräm med en sockerglasyr ovanpå. Riktigt smarriga blev de i alla fall och tog slut innan de blev alldeles mjuka och kleggiga.
Här ska definitivt bakas wienerbröd igen! Be warned! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar