Månadens sötsak: Återvinning

Månadens sötsak hos Söta saker ska denna månad handla om återvinning. Och jag har funderat och funderat. De frusna överblivna bananbitarna som blir till glass. Den sista flaskan med skinkspad från i julas som jag bakar bröd på. Det där torra brödet som blir till fattiga riddare. De frysta kaksmulorna som bara väntar på lite marsipan för att få bli dammsugare. Men nu är det elfte timmen och jag har inte gjort något återvunnet alls denna månad (känns det som). Inget att blogga om i alla fall.

Så denna månads bidrag blir inte något bakat, men något som är både sött och återvunnet, som jag använder regelbundet i bakning förstås.



På en hylla i köket har jag en glasburk stående. I botten finns några centiliter (från början) vit sprit och däri står ett helt knippe vaniljstänger, både helt nya och delade, urskrapade. De nya vaniljstängerna håller sig mjuka och goa i burken och från de som redan är använda en gång, kommer en hel massa gôtt och samlar ihop sig i spriten i botten. Denna (nu) brunfärgade vätska använder jag som vaniljessens i de recept som efterfrågar sådan, eller ibland istället för vaniljsocker i andra recept.



Det var steg ett i återvinningen. Inför nästa steg tar jag upp de använda vaniljstängerna, som stått och dragit i burken ett tag, och låter dem torka. Sedan lägger jag dem i en burk med vanligt socker, en vecka eller två, innan jag kör allting i mixern. Till sist silar jag sockret och så har jag ett eget vaniljsocker. Detta "recept" har jag sett/läst på många olika ställen och det är en riktigt smart återvinning tycker jag och att återvinna samma sak på flera olika sätt måste ju vara supersmart. ;)



En massa andra smarta återvinningstips finns förstås på Söta saker.

Måndagslista v. 22

Denna måndag är jag särdeles glad över:

• den kärlek som bara flödade på det vackra bröllopet i lördags. Det som finns mellan bruden och brudgummen är så starkt och spreds till alla runtomkring. Jag tror att vi alla var lite nykära hela dagen!
• min Jonas. Älskar dig alla dagar, alla år. Så länge som jag får.
• att pojkarna hade en härlig helg med farmor och farfar, bland annat med besök på Bergadagarna.
• att det är studentavslutning i veckan.
• att vi får några extra dagar ledigt tillsammans alla fyra mot slutet av veckan.
• nattgästerna som kommer på snabbesök på lördag. Jag behöver tanka lite Mia!!
• att min syster med familj hade en bra vecka hos Ågrenska stiftelsen på västkusten. Hoppas ni har funnit stöd i all information och hittat nya vänner!
• mina söta söta söta ungar! De är ju så söta när de sover! Jag vet liksom inte riktigt hur jag ska titta för att kunna se tillräckligt och ta in allt, utan att det gör ont i hela hjärtat av kärlek.
• all den styrka som jag besitter. Ibland känner jag mig hur liten och skruttig som helst, men jag vet hela tiden att jag egentligen är stark. Stark på grund av alla starka människor runtomkring mig som lyfter mig, bär mig, låter mig vila hos dem, låter mig studsa emot dem och låter mig falla mjukt när jag så behöver.

Hos Jenny finns det fler listor!

Bröllop

Åh, vilken härlig dag vi hade igår!

Vi lämnade barnen hos farmor och farfar på förmiddagen, sista-minuten-shoppade en skjorta och slips och åkte hem och gjorde oss tjusiga. Jag måste säga att vi lyckades ganska bra. :)

Vid tre ringde klockorna i Tyresö kyrka och in kom Alex och Göran. Så vackra, så vackra!!!Efter en stunds bussresa anlände vi till Ersta terass på Söder. Då inleddes mitt arbete som "skålfröken". Allt flöt på så himla smidigt hela kvällen. God mat, supertrevlig personal, många talare och glada gäster.Vi bjöds på en fantastiskt god choklad- och passionsfruktstårta från Chokladfabriken. Smarrigt!Det var en och annan som tackade mig för väl utfört värv, och brudparet var också himla nöjda, så då kan jag väl få säga att jag gjorde ett bra toastmaster-jobb. Jag tyckte också att det var riktigt roligt. Om jag någonsin skulle bli tillfrågad igen, skulle jag nog gärna ställa upp. Tusen tack, kära kära brudpar, för förtroendet! Fina fina vänner!

Bröllop

Idag toastmaster. Imorgon bara toast.

Nostalgitripp

Igår var jag på en historieföreläsning i Stockholms Konserthus. Riktigt bra föreläsare och ett trevligt arrangemang. Jag blev nostalgisk av att få se en av mina gamla universitetslärare bland de som föreläste. Och jag blev nostalgisk av att träffa en av mina tidigare elever, Malin, numera färdigutbildad gymnasielärare i tyska och historia(!!!). Tänk om jag har hjälpt till att inspirera till hennes yrkesval! Jag kände mig plötsligt lite gammal... Inte kan väl mina elever vara tillräckligt gamla för att bli mina kollegor? Men så är tydligen fallet. Jag skulle inte ha något emot att vara kollega med Malin. Det kändes inte ett dugg konstigt att vara på föreläsning med henne. Efter föreläsningen träffade jag min kära Brighton-kamrat Therese. Vi firade hennes födelsedag med gudomlig fika på ett litet kafé på Sveavägen, följt av biobesök på Grand. Självfallet såg vi Brighton Rock, baserad på Graham Greenes bok. Filmen i sig var kanske inte superfantastisk, men jösses, vad nostalgiskt det var att se en massa platser som vi hängde på för över tio år sedan. Inte utan att det känns som om det är dags för ett återbesök. Att sitta på "the pebbles" med en bok i handen en hel eftermiddag, att promenera i "the lanes" och att slutligen hamna på The Font & Firkin (om de över huvud taget finns kvar) vore alldeles underbart. För en liten liten liten del av mig är Brighton fortfarande hemma. Och kommer alltid att vara. Det var ju där jag blev vuxen. På riktigt.

Månadens kakjunta:bakelser

Mitt bidrag till Kakjuntan denna månad är dessa fantastiska tryffelbakelser. Jag tycker verkligen att ni ska testa att baka dessa. SÅÅÅÅÅ goda! Eller gör åtminstone tryffeln och skeda i er. Mums.

Uppgiven!

På min arbetsplats står vi inför en omorganisation av ledningsgruppen till hösten. Tre rektorer ska bli två. De tre nuvarande har alla sökt till de två nya tjänsterna och nu ska facken säga sitt. I princip blir det alltså så att vi väljer bort en. Jag blir så uppgiven, när det är personliga lojaliteter som styr folks uppfattningar om "vem som ska bort" istället för kompetensen hos de tre! Efter att ha läst allas ansökningar och försökt att objektivt lyssnat på redogörelsen från fackens intervjuer med alla, har jag insett att den som, allmänt sett, ses som "jobbigast" och "mest olämplig" är den som har alla de kvalifikationer jag söker hos en chef. Det värsta är bara att många redan bestämt sig för att få bort en person och därför lyssnade de inte på alla riktigt bra svar som hade getts under dennes intervju. "Jobbigast" eftersom denne chef fattar obekväma beslut och ställer krav på förnyelse; "olämplig" pga misstag som gjordes under dennes första år som chef FÖR SJU ÅR SEDAN!!!!!!! Tillsättningen är inte klar än, men jag tror inte att vår högste chef går emot den fackliga majoriteten. Privata vendettor och annat skit hör inte hemma på en arbetsplats, men är väl oundvikligt när det finns både gifta par, bästisar, barndomskamrater, klasskompisar och alla möjliga olika relationer mellan kollegor och kollegor/ledning, som det lätt blir när många är uppväxta/bor på samma lilla ort som skolan finns på. Men uppgiven känner jag mig idag. Och lite ledsen över att denne chefs kompetens med största sannolikhet försvinner från oss. Jag orkar liksom inte.