Vaniljkola

Sedan många år tillbaka brukar jag packa ner mina formar och prylar och bege mig till svärmor för en dags gemensam julgodistillverkning. Favoritrecepten är gjorda av härliga Johanna Westman, som jag haft glädjen att besöka föreläsningar med och träffa några gånger. Hon är lika go som sina recept! :)

Denna vaniljkola brukar vi inte göra varje år - vi har nog bara gjort den ett par gånger - men i år blev den riktigt bra. Lagom seg och fylld till bredden av härlig vanilj. Äkta vanilj. En hel stång. (Prickarna syns om man klickar på bilden och förstorar den.)

Jag förvarar alltid mina vaniljstänger i en glasburk med någon centimeter vit okryddad sprit i botten. Då håller sig stängerna mjuka och smakrika och är lätta att arbeta med. Stängerna tar inte smak av spriten, men vill man går det förstås att skölja av stången lite snabbt innan användning.

Vaniljkola

Till en form 20x20 cm behöver du:

2 dl vispgrädde
1 dl ljus sirap
3 dl socker
100 gram smör
1 vaniljstång

Täck formen med bakplåtspapper, även kanterna. (Smöra gärna formen lite lätt, så håller pappret sig på plats.)

Blanda allt utom vaniljstången i en tjockbottnad kastrull. Skär vaniljstången på längden, skrapa ur fröna och blanda ner både frön och stången. Låt blandningen koka upp och sjud sedan på svag värme tills termometern visar 120 grader (upp till 122 brukar gå bra - beror på hur seg/hård man gillar sin kola).

Häll kolasmeten i formen, låt den svalna i rumstemperatur innan du ställer den i kylskåpet för att stelna, gärna över natt.

Lyft över pappret på en skärbräda, skär kolan i lagom bitar, slå in dem i något fint papper - folie eller bakplåtspapper. Förvaras svalt.

När jag skar kolan var det ganska varmt i köket och den ville bara klibba ihop innan jag hann slå in bitarna i papper, så jag skar en "längd" i taget, lyfte över den på en skärbräda och ställde in formen i kylskåpet igen medan jag slog in bitarna. Sedan fram med formen och samma procedur igen. Då blev det lätt att skära och få till fina bitar.

Sena lussebullar

Lussebullar...

...kommer jag inte helt överens med. Jag älskar saffranssmaken och doften av nybakta lussebullar. Just färska kan jag äta flera stycken, men sen är det bra. De blir stenhårda så fort de har svalnat - smuliga, torra, blä.

Jag har testat otaliga recept och ja, jag har använt kesella, men ingen ingrediens har varit "mirakelmedlet" för den evigt mjuka lussebullen.

Fram tills NU. Dessa bullar var smarriga nybakta, mjuka dagen efter (utan microns hjälp) och är riktigt goda upptinade (i micron), till och med goda dagen efter upptiningen. :) Vilken är då den fantastiska ingrediensen?

Ingen. Det är inget konstigt i degen alls. Det handlar bara om HUR du bakar. Det handlar framför allt om temperatur på ingredienserna och tiden för jäsning. I boken "Sju sorters julkakor" (Cecilia Vikbladh, 2010) hittade jag receptet och hon har skrivit "Saftigare och luftigare lussebullar är svåra att hitta." och det kan jag absolut skriva under på!! Nu har jag hittat det där receptet som jag kommer ha använt när barnbarnen kommer och lussefikar... :)

Ta fram alla ingredienser i tid, så att de är rumstempererade - gäller även mjölken.

Lussebullar (60 st)

Deg 1

5 dl mjölk

75 g jäst

1 dl socker

12 dl vetemjöl

2 pkt saffran (1 g)

Rör ut jästen i mjölken och blanda ner övriga ingredienser. Arbeta degen i maskin på ganska långsam hastighet i minst 5 minuter (eller minst 15 min för hand). Låt jäsa under bakduk i nästan 1,5 timme.

Deg 2

4 dl mjölk

2 dl socker

300 g rumsvarmt smör i bitar

6 äggulor

en nypa salt

ca 2 l vetemjöl

russin och ägg till pensling

Häll mjölk, socker, smör, äggulor, salt och 1,5 l av mjölet i bunken med den första degen. Arbeta samman till en deg i minst 10 minuter på låg medelhastighet. Tillsätt mer av mjölet under tiden, men spar ett par dl till utbaket. Låt degen jäsa ytterligare drygt 1,5 timme.

Häll ut degen på lätt mjölat bakbord och forma lussebullar. (Arbeta inte in för mycket mjöl i bullarna, det gör inget om det blir lite kletigt medan du bakar ut dem.) Lägg dem på plåtar med bakplåtspapper och låt dem jäsa under bakduk ca 30 minuter. Sätt ugnen på 175 grader och lägg russinen i lite blöt, så bränns de inte i i ugnen sedan. 

Dekorera med russin, pensla med uppvispat ägg och grädda i undre halvan av ugnen 8-12 minuter, tills de har fått fin färg. 

Låt svalna på galler under bakduk. Frys dem så fort de svalnat om du inte tänker äta alla 60 på en gång. ;) 

Chokladkolakaka

Idag fyller min moster 65. Det firar vi i all enkelhet här på "fel" kust med en lättbakad och smakrik chokladkolakaka. Grattis, kära moster! Kram får du nästa gång vi är på samma plats. :)

Chokladkolakaka

125 g smör
1,5 dl socker (jag använde rårörsocker)
2 ägg
1,5 dl ljus sirap
3 dl vetemjöl
0,5 dl kakao
1 msk vaniljsocker
en nypa salt
0,5 tsk bakpulver

Topping

200 g philadelphiaost
2 dl florsocker
100 g mjölkchoklad

Smält smöret och rör ner socker, ägg och sirap. Rör sedan ner de torra ingredienserna. Smörj och mjöla en springform, ca 24 cm i diameter. Häll smeten i formen och grädda kakan mitt i ugnen, 200 grader, i ca 20 minuter. (Håll koll på tiden, så att kakan inte blir för torr.)

Blanda färskost och florsocker till en slät frosting. Hacka chokladen. Bred frostingen över kakan i valfritt "mönster" och fördela chokladhacket ovanpå.

Grundreceptet till själva kakan är hämtat ur tidningen "Hembakat" (nr 6 2013), men jag har ändrat det lite och toppingen är egenkomponerad.

Tystnad

Nu har jag varit nästan helt tyst i fyra dygn. En förkylning satte sig på stämbanden och så jobbade jag en dag för mycket, så i torsdags kväll försvann rösten.

Alla som någon gång träffat mig vet att jag sällan är tyst längre stunder. Jag pladdrar på om ditt och datt, pratar till och med högt för mig själv, sjunger gärna i bilen och är himla bra på att berätta långa och detaljerade historier i och utanför klassrummet. Pratar högt. Skrattar högt. Ofta.

Att vara tyst i fyra dygn. Gör det att orden svämmar över i kroppen och pyser ut genom öronen i bästa Kalle Anka-stil? Att fantastiska formuleringar och perfekta svar-på-tal samlas på hög och bara väntar på att komma till användning? Tja, första dagen, kanske även dag två.

Men nu är jag faktiskt bara tyst. Det är som tyst i huvudet också. Inga ord. Den tänkta romanen skrivs inte dagar som denna. Det blir istället ett vakuum. Fritt från formuleringar. Till slut tar tankarna slut och det är bara intet. Tyst. Tomt. Det märkliga är att det även blir tyst runtomkring. Familjen tystnar. Viskar. Samtalar inte. Tyst liv. Liv?

Imorgon ska jag jobba. Då öppnar jag ventilen igen. Släpper in ljud. Släpper ut ljud. Ord. Tankar. Liv. Det borde gå fort att återgå till pratet, snacket, pladdret och så är dessa dagar glömda. Dessa tysta.

Det är svårt. Svårt att inte ha någon röst. Att inte kunna göra sig hörd. Att inte kunna delta.

Fyra dagar. Är inget jämfört med en livstid. Utan en röst i livet.

Galen vecka

Den snart gångna veckan har varit helt uppochner. Jag är lektionsfri på måndagar och brukar rätta/planera hemma då, men i måndags var jag på jobbet och hade en massa utvecklingssamtal med mina treor.

Natten till tisdag fick jag ett gallstensanfall som hette duga och först på onsdagskvällen kände jag mig helt okej igen. Då hade istället Victor nästan 40 graders feber... Med gjutning på gång på jobbet hade Jonas svårt att vara hemma, så det var bara för mig att fortsätta hemmavid resten av veckan.

Jag har dock varit ute och luftat mig lite... :) I torsdags kväll var jag och mina elever på Stadsteatern och såg Kung Lear med Sven Wollter i huvudrollen. Det lär ska vara hans avskedsföreställning. Och vilket avsked!!! Pjäsen varade i drygt tre timmar, men det kändes som hälften. Den var galet bra, med betoning på galet. Jag skrattade, förfasade, äcklades och rördes om vartannat. Att regissörens mor varit senil innan hon dog i somras (som stod i pjäsens program) syns, tycker jag. Både farmor och mormor var/är dementa och Sven Wollters Lear ger mig mer känslan av demens än galenskap. Grundsceneriet är också ett sjukhus...

"Ska faaan bli gammal!" kände jag under delar av pjäsen. Ligga till last, ses som tokig, vara i vägen, inte känna sig själv eller sin omgivning längre...

Och så vänder det med narren, Edgar och hertigen av Kent, som bitvis är så roliga att hela salongen skrattar högt! Så i slutändan går man från teatern lite rikare och faktiskt gladare. Inte ofta det händer efter att ha sett en tragedi där i princip alla dör. :) Gå och se om ni har möjlighet!

Bilderna är tagna av Petra Hellberg och finns på Stadsteaterns hemsida. 

För övrigt hade jag hoppats på Loppi Event Christmas idag, men det får jag klara mig utan. :(

Däremot tänkte jag avsluta veckan som planerat. Lunch hos och kalasfirande för svärmor först och sedan middag och konsert med Melissa Horn på Cirkus. Så imorgon måste alla vara friska, okej?! 

Källarentrén tar form

Denna sommar har vi målat färdigt huset, så nu är byggställningarna borta. I slutet av augusti började iordningställandet av källarentrén. Jonas och svärfar började med ett rejält lager makadam, som de sedan gjöt en betongplatta på.

Plattan blir basen i ett viloplan, men även en grund för stenmurarna och första steget i granittrappan som ska leda ner till källaren.

För varje nytt steg byggde de upp en ny form, grundade med mer makadam och gjöt en platta som de ställde nästa steg på. Tidskrävande jobb!

Jonas lillebror hjälpte oss med plattsättningen på viloplanet. Plattan heter Walks Black soft och har måtten 15x15. Vi kommer att använda samma platta inne i groventré, tvättstuga och badrum i källaren. Det är struktur i ytan och tydliga färgskiftningar från grått till brunt. Snyggt, så!!

När man gjuter behövs ibland extra hjälp. Victor grävde gärna i den stora sandlådan. Hehehe!

När det sista trappsteget var på plats ( - tack gode gud för svärfars grävmaskin!!) fixerade de det med ytterligare en gjutning.

Nästan klart. Några fler murstenar skulle på plats, tillsammans med ett räcke, innan återfyllnad. Den avlånga brunnen är vi helnöjda med. Hittills har den klarat av höstregnen.

Det är viktigt att göra rent när man har gjutit färdigt! :)

Nu är allt färdigmurat, räckesstolparna är på plats och ena yttersidan är nästan helt återfylld, men jag hade visst inga bilder på det för tillfället. Får ut och fota lite senare.

Vanilj- och chokladmuffins

Back to basics. Ingen topping, inga krusiduller. Bara vanliga muffins. Nästan. ;)

Vanilj- och chokladmuffins (12-14 st)

2,5 dl rårörsocker
150 g rumsvarmt smör
2 ägg
3 dl gräddfil
4,5 dl mjöl
1 msk vaniljsocker
1 msk bakpulver
en nypa salt
200 g grovhackad choklad

Rör smör och socker fluffigt, blanda ner ett ägg i taget och sedan gräddfilen. Blanda ner övriga ingredienser och fördela smeten i muffinsformar. Baka i 200 grader i ca 20 minuter. Klart!

Receptet kommer från Sju sorters sommarkakor av Cecilia Vikbladh och då heter det "Lavendel- och chokladmuffins". Jag har tagit bort lavendeln och ökat mängderna vanilj och choklad. Det blir en tätare konsistens på dessa muffins jämfört med åtminstone mitt basrecept. Gott som omväxling. Framför allt är de lättbakade. :)