torsdag 31 mars 2016

40 år

Idag är det dags. Dags att lämna 30-årsåldern och kliva in i ett nytt decennium i livet. 40-talet!

Eftersom Jonas åker till jobbet på tok för tidigt, fick barnen i uppdrag att fira mig. 06:20 kom de med bricka och paket. Gah! Hugo hade väckt Victor, men upptäckt att klockan bara var 05:29, så de tittade på tv en stund... Tokiga härliga barn!


Förutom den traditionella födelsedagsbrickan (tack för mackan, Jonas!) och vacker sång, hade de förstås paket med sig. Utanpå stod det skrivet: ”En sån här ska vi testa."


Haha! Jag ska få flyga luftballong! Så himla häftigt! Tillsammans med Jonas, men inte med barnen. "Det var 18-årsgräns" berättade Hugo. Och så berättade han att de (han och lillebror) har kommit överens om att jag minsann ska få bygga ihop legot alldeles själv, men att vi sedan har det tillsammans alla tre. Helt okej deal för mig! :) 

Jag tjuvstartade lite i påskhelgen med kalasmiddag för släkten och fortsätter kommande helg med partykalas med vänner. Mitt i allt känns det skönt att få fira och bara tänka på det. Tanka kärlek och energi.

Mor och far och syster stod för en alldeles makalös överraskningspresent - en resa till New York i sommar!! Jag började gråta när jag förstod att jag ska få återvända till denna fantastiska stad tillsammans med min mor, min syster och min äldste systerson. Helt galet! Underbart!

Nu har jag några månader på mig att lära känna min sprillans nya kamera (tusen tack, kära svärföräldrar!) så att jag kan ta en massa tjusiga bilder och visa resten av familjen. Det kommer behövas några lektioner från svärfar först, tror jag bestämt.

Tack också till alla andra som på ett eller annat sätt har firat mig redan eller har tänkt att fira mig. Ni ger mig så mycket energi!

The Big Apple

Men hörrni, 40 år...

...känns ganska scary. Jag är ju egentligen bara 28 år fortfarande eller kanske bara 23. Att då ha ett körkort som visar på 40 - lite läskigt faktiskt. Det läskiga ligger i omgivningen, för om jag är 40, då innebär det att mina föräldrar inte är 52 längre och eftersom jag var gravid på min 30-årsfest så betyder det att mina barn inte är pluttiga längre. Det är svårt att hänga med i livets svängar ibland och det känns som om flera år bara har försvunnit iväg utan någon substans. Ända tills jag faktiskt tänker på vad jag varit med om, vad jag hunnit med, hur jag har utvecklats.

...känns ju också ganska bra. Jag vet inte om det sitter i siffran eller om det beror på det jag jobbar på att förändra just nu, men jag känner att jag nu i livet kan stå upp mer för mig själv och säga ifrån när allt inte är okej. Jag orkar inte tjafsa och har inte tid att fokusera på det negativa. Som 40-åring tänker jag ha mig själv och min familj i fokus.

Just idag är jag nyfiken på vad mer jag kommer att uppleva och hitta på och det finns bara ett sätt att få reda på det: Genom att leva livet!

2 kommentarer:

  1. Kram, kram, kram, kram och tack för härlig middag och god samvaro över påsken. mor o far

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själva! Som vanligt så mysigt att ha er här och få rå om er och bli ompysslad av er. puss och kram

      Radera