Barnens klassiska syltkakor

Den första kaka jag kommer ihåg att jag har bakat, eller varit med och bakat, är enkla syltkakor. Nu är det mina barns tur att baka syltkakorna och förstås använder vi samma recept som när jag var liten. Eftersom Söta sakers månadstema är "klassiker", så blir detta mitt bidrag, eller ja, Victors. De är snabba och enkla att göra och receptet ger inte mer än en plåt småttingar - alldeles lagom ibland.

Barnens syltkakor

100 gram smör

0,5 dl socker

2 dl vetemjöl (lite drygt)

1 tsk vaniljsocker

+ fast sylt

Blanda snabbt ihop ingredienserna till en smulig deg. Prova dig fram med mjölmängden, så att inte kakan blir för "blöt" och flyter ut. Det är alltså bra att baka en provkaka. (Det gjorde inte vi denna gång...) Rulla små bollar av degen. Tryck en grop i varje boll, fyll med sylt. Grädda mitt i ugnen, 175 grader, i ungefär 14 minuter. Klart.

Denna gång var det lilleman som hjälpte till. Han var en riktig fena med sylten - precis som mor sin! Den färdiga kakan är också riktigt god...

Det allra bästa med dessa syltkakor är att de inte ser så tjusiga ut. De har smält ut lite, blivit lite mörkare än vad de "ska", sylten bubblade över. Med andra ord är de precis perfekta för en fika i pojkarnas rum, tillsammans med godsaker från PennysHouse.

 

Måndagslista v. 5

Idag är det måndag och jag är glad över:

• mina fina kollegor, som ställer upp och jobbar hårt. Det kändes inte bra att vara hemma sjuk förra veckan, när det var Öppet hus på jobbet, men med sådana kollegor visste jag att allt skulle funka utmärkt.
• barnens härliga "grannsyster" som så gärna leker med Hugo i snön, när vi andra helst vill vara inne och mysa i värmen.
• att jag mår bra igen. Det är världstrist att vara sjuk!
• att ingen annan i familjen har blivit sjuk. Än så länge. Peppar peppar, ta i trä!
• att jag förhoppningsvis får ett paket med egenhändigt gjorda böcker denna vecka. Ser verkligen fram emot att kunna bläddra i dem! (Berättar mer så småningom!)
• Jonas. Som lagar mat med Victor, går på handboll med Hugo och ger mig vackra tulpaner.

Hos Jenny och Mazlin samlas andra måndagslistor att inspireras av.

Min Hugo med stora hjärtat

Häromveckan när vi skulle köpa en hel hög med födelsedagskort till Hugos kompisar dök han upp med detta:

När jag sa att jag inte tyckte att det kändes som ett bra kort på en födelsedagspresent och bad honom ställa tillbaka det, blev han jätteledsen. Han ville ju inte ge bort det, utan ha det själv.

Jaja, så jag köpte kortet åt honom.

Vid läggdags ville han säga "god natt" till kortet. När jag frågade honom vad det var för speciellt med just det där kortet och varför han ville köpa det, svarade han: "Hon såg så ledsen ut och jag tänkte att jag kunde bli hennes kompis."

Hjärtat svämmar över!

Dagen efter satte han sig och ritade en stund och sedan frågade han mig om jag kunde hämta "sån där klisterplast" och hjälpa honom att klippa ut en grej. Han behövde ha en dubbelhäftande tejpbit också, så att han kunde sätta den på plats...

Så. Nu behöver du inte vara själv, du lilla ledsna. Delad sorg är bara halva bördan, vet du...

Ibland undrar jag var den där ungen kommer ifrån, egentligen. Inte kan han väl vara mitt kloka barn, inte?

Sista dagen...ever

Jag känner mig inte alls tillräckligt gammal för att ha en pensionär till mamma.

Men så är det. Från och med i eftermiddags.

Det är alldeles galet!

Grattis då, lilla mor! Ha det så gôtt imorgon!

Måndagslista v. 4

Idag är det måndag och jag är väldigt trött, men glad över:

• att jag fick följa med Hugo på kalas i Lilla Posten på Postmuseum igår. Det var riktigt roligt!
• Jonas.
• goa barn som hjälper varandra och sitter tätt intill och dricker frukostvälling.
• allt annat gott i mitt liv.

Medan listans "mamma" Jenny har bloggledigt, samlas några listor hos Mazlin.

Nybliven 2-åring

Vi hade ett kalasbarn till igår, som jag glömde berätta om.

Bloggen!

Hipp hurra!

(...och idag ska Hugo och jag till Postmuseum för att fira två sexåringar till... Vilken kalashelg!)

Bara fel...till en början...

Hugo har haft en tung dag idag. Vaknade alldeles fel. Sur som ättika åkte han med pappa till handbollsskolan. Direkt efteråt for vi allihop iväg och köpte ett gäng presenter till ett gäng sexåriga killar.

Vi hann bara hem och vända innan det var dags för eftermiddagens kalasmaraton. Hugo ville först inte gå, eftersom jag tyckte att han behövde ha kalsonger på sig. Gah! När vi väl kom iväg hade jag en sjörövare vid min sida. Piratkalas i högfart en timme, sedan snabbt ombyte i hallen hos första kalaskamraten. Jag gick därifrån med Skrotnisses hand i min. Vidare till maskeradkalas nummer två, där inget annat barn förstod vem Hugo var utklädd till, men de vuxna log nostalgiskt...

När vi kom hem bytte han om till träningskläder och sedan stod vi i hallen och övade passningsspel med nya mjuka handbollen. Då plötsligt var han tålamodet själv! Och riktigt bra med bollen.

Han somnade nog nöjd med dagen. Till slut.

Det är jobbigt att vara snart sex år och vilja allting, på sitt eget sätt, i sin egen tid. En klok vän har någon gång sagt att sexåringen är en liten tonåring, som försöker slå sig fri och bena ut vem han/hon är. Jag börjar ana att det nog kan vara så...Nu är det alltså dags för mamma att inte vara tonårig i sitt agerande, att släppa de principer som egentligen bara är principer och tilllåta frigörelse.