Slipa och måla

Igår kväll blev jag flera år yngre av alla skratt på Bloggmiddagen 2014, men detta jäkla husbygge gör mig visst ändå gråhårig i förtid! Värk i armar och axlar har jag också... 

Idag har jag med andra ord hållit till i vardagsrum och kök. Sista slipningen av spackel (förutom på ett par ställen där det ska bredspacklas en gång till) är avklarad - trodde jag! Nu är nästan allt grundmålat och när den vita färgen kom upp såg vi att det i alla fall finns några svackor som behöver bättras i. Blä! Vill ju bli klar med dessa rum snart!

Så här ser det ut just nu. Det kommer tyvärr inte att kunna bli helt klart innan jul, eftersom vår tänkte murare inte kunde och det verkar svårt att få tag på någon annan som har tid denna månad. Det innebär att vi får vänta med att lägga in det nya golvet och strunta i att tapetsera väggen med murstocken (eftersom det är smidigare att mura och putsa utan att behöva ta hänsyn till nylagt golv och nyss uppsatt tapet). Däremot kommer vi att tapetsera de andra väggarna och lägga golvet i köket. Det är en liten höjdskillnad mellan gamla och nya delen av huset, så därför kan vi göra klart golvet i matdelen även om vardagsrummet får vara utan.

Undrar jag om det blir någon gran i det här rummet i år?! Jag vill ju inte ha granen i källarn, som sagt.

 Även om det är himla träligt att hålla på ibland och även om man känner sig som en av dammråttorna under sängen, så är det trots allt ganska kul att slipa och dona och så ser man ju skillnad. Därför kan jag bjuda på ett vagt leende mitt i röran. ;)

Imorgon blir det Bloggmiddag!

Två år i rad har jag haft förmånen att få vara med när Anna och Ewa bjudit in till Bloggmiddag. Imorgon är det dags för den tredje uppsättningen. :)  I år är vi 40 tjejer som ska äta god mat på Taverna Bazaar och prata och fnittra och gapskratta en del. Det ska bli riktigt härligt!

lånat från tjejmorsan.se 

Som om inte det vore nog fixar Anna och Ewa en (eller ibland flera) goodiebag till oss - bara för skojs skull. Det är en ganska maffig sponsorlista även i år och jag lär återkomma till den efter middagen. 

Underarbete

Den här helgen har vi fått en massa gjort i nya vardagsrummet och nya köket, men inget av det kommer att synas. Om vi har gjort det bra, vill säga. Det är sånt där som märks om det inte är gjort alls eller om det inte är gjort bra, men om det är gjort bra tänker man inte alls på att det är där. 

Taklisterna är på plats och grundmålade. Det mesta är färdigspacklat - en 10-litershink har gått åt till all bredspackling idag - och färdigslipat. Öppningen mellan de båda rummen ska bredspacklas minst en gång till, sedan kan vi grundmåla och så sätta tapet. 

I veckan kommer förhoppningsvis muraren och kikar på murstocken, så att han kan lämna en offert. Vi vill helst att all murning ska vara klar innan vi sätter upp tapeterna - lite lättare att jobba för muraren då. :) I den bästa av alla världar är det klart före jul, men det är nog inte troligt att han har tid nu...

Vi hade räknat med att ha kommit längre än så här, men den här hösten har varit alldeles galen. Både jag och J har varit sjuka ett par gånger, barnen har gått omlott med vattkoppor och lite feber och annat. Men nu är vi igång igen och det känns riktigt bra. 

Även om huset som helhet är långtifrån färdigrenoverat, så närmar vi oss ytterligare ett etappmål och det taggar oss. Vi längtar efter att flytta upp vardagsrummet från källaren igen. (Därnere ska det ju blir ett allrum för barnen.) Jag vill också kunna ha julgranen i det "riktiga" vardagsrummet och det kan bara bli verklighet på ett sätt. 

Genom jobb. 

Så vid sidan av våra heltidsarbeten, Hugos hockey, Victors gympa och bådas simning är det nästan bara husjobb som gäller framöver. Men det är värt varenda liten minut, för det blir ju så vansinnigt bra när det är klart. :)

(Eftersom allt detta underarbete är vitt på vitt, så syns det inte särskilt mycket alls på bild. Därav avsaknaden av foto. Men snart så...)

Borttappad Hugo

För nästan exakt tre år sedan fick jag hem de finaste örhängena jag vet och jag har burit dem nästintill varje dag sedan dess.

Men så en dag...

 Jag skulle ta av mig örhängena för kvällen, när jag plötsligt upptäckte att det ena hänget var borta! Ingen Hugo. Bara Victor kvar. Det kändes som ett dåligt omen, som om jag skulle tappa bort hela Hugo också. Hänget kunde ha försvunnit när som helst under dagen och jag blev bara sååå ledsen.

Jag visste förstås att det bara var att beställa ett nytt hänge från Amanda och så skulle jag strax kunna använda dem igen, men det kändes ändå så trist att det var borta.

...trodde jag...



...men så...

Min älskade man kom med Hugo i sin hand.

På golvet, i hallen, hittade han honom. Och det var precis som om han återfunnit själva barnet och inte bara Hugo-hänget. Lättnad och glädje i ljuv förening! Nu ska så bara örhängena till Amanda på fix, så finns snart barnen med mig, dinglandes i varsitt öra, hela dagarna igen.

Hemgjord kexchoklad

I senaste numret av tidningen Hembakat fanns ett recept på hemgjord kexchoklad. Både Victor och jag blev väldigt sugna på att testa, så vi köpte smörgåsrån, nougat och mjölkchoklad och drog igång. Det var ganska kladdigt, men väldigt enkelt, och resultatet blev riktigt smarrigt! :)

 Kexchoklad

100 g nougat
100 g mjölkchoklad
ca 20 smörgåsrån
ca 300 g mjölkchoklad
0,5 msk rapsolja
______________

Smält nougat och den första mängden choklad. Lägg smörgåsrånen i högar om fyra. Pensla på blandningen på tre av smörgåsrånen i varje hög, lägg ihop dem och lägg det fjärde kexet ovanpå som lock. Tryck till lite lätt ovanpå, så att de "fastnar" i varandra. Ställ i kylen tills chokladen har stelnat.

Smält den andra mängden choklad och rör i rapsoljan. Låt blandningen svalna något medan du skär smörgåsrånen i lagom storlek. Jag valde att dela dem på mitten två gånger, så jag fick fyra bitar av varje smörgåsrånshög. Det blev lagom storlek tyckte jag.

Doppa varje bit i choklad eller pensla på chokladen på alla kanter och ovansidan. Ställ tillbaka i kylskåpet till chokladen har stelnat. Nu är det dags att provsmaka!

 Glöm inte att förvara dem i kylskåp. 

Glow-in-the-dark gosedjursplåster

Förra veckan låg det ett litet paket från Tröstisar i brevlådan. Däri fanns de alldeles nya gosedjursplåstren med ett självlysande litet hjärta på magen. Gosedjursplåstren är sammetsmjuka och sätts ovanpå ett vanligt plåster, som extra tröst till barnet. Nyheten Glow-in-the-dark kan dessutom hjälpa till när barn har svårt att somna och/eller är mörkrädda. Du "laddar" plåstret under en lampa, sedan lyser det lilla hjärtat tydligt i mörkret.

I varje förpackning finns plåster med var och en av de sex tröstisarna - Blåbert, Mamsi, Monky Ponky, Lilla Adoria Pink, Hit och Dit - så alla kan hitta sin egen favorit.  När plåstret är färdiganvänt kan du sätta det på favoritgosedjuret eller på sänggaveln, så fortsätter hjärtat att lysa i mörkret. Fiffigt, tycker jag.

När Victors vattkoppor kliade som mest i slutet av förra veckan hade jag velat sätta ett gosedjur på varenda koppa, men det funkar ju inte riktigt... Istället för gosedjursplåster kom bulglassen till användning - skönt och svalkande mot kliet. :)

Äppelpaj

Ännu har vi äpplen kvar i trädgården. Vi har ett stort gammalt äppelträd och vartannat år ger det enorma mängder frukt, för att året efter ge max fem äpplen. :) I år är ett vartannat år! Vi har gett bort frukt till dagis, vänner och jobbarkompisar. Äpplena blir stora och härliga och smakar riktigt bra, både som de är och i pajer eller som marmelad. Båda pojkarna åt äppelmos från det trädet som fruktpuré när de var bebisar.

Igår gjorde Victor och jag en smarrig paj, med smak av kanel. Han är en pigg vattkoppa, så det vill till att hitta på bra inomhusaktiviteter. :)

Äppelpaj

4-5 äpplen (gärna lite syrliga)
2 tsk kanel
100 gram smör
2,5 dl socker
2,5 dl mjöl
1 msk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
1 ägg
_______________

Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Lägg dem i en smord ugnsfast form (ca 24 cm i diameter) och vänd runt dem med kanel. Smält smöret. Rör ner resten av ingredienserna och blanda till en fast smet. Klicka/tryck ut smeten över äppelklyftorna så att de nästintill täcks. Grädda i nedre delen av ugnen, i 200 grader, i ca 35 min, tills pajen har fått en gyllene färg. Gott med vaniljsås till, men funkar även precis som den är. Ytan blir lite segknäckig och det gillar både jag och Victor.