Till att börja med: Victor har mått helt okej resten av dagen, men vi blir hemma imorgon i alla fall. 48 timmars-regel gäller på dagis efter kräkningar. Hoppas att han fortsätter att vara kräkfri.
Jag kom i alla fall iväg in till stan för att gå på fortbildning på Oscarsteatern, i
Lära för Livets regi. Och vilken fortbildning!! Åh!
Jan Eliasson, Helena Bergström och David Loid föreläste om konsten att övertyga och lyckas i din kommunikation. Vilken trio!
Jan Eliasson är (för er som inte vet) fd utrikesminister, diplomat, ordförande i FN:s generalförsamling och har vid flera tillfällen agerat medlare i stora konflikter runtom i världen. Han har fantastiskt mycket erfarenhet att dela med sig av. Han pratade om hur man lyckas i en förhandling och han gjorde sin presentation högst levande genom en mängd exempel från autentiska medlingssituationer. Personlig, rolig, klok. Passion är viktigt, sa han. Utan passion händer ingenting! Så rätt! Han strödde så många välformulerade fraser omkring sig, som gjorda för att citeras. Bland annat talade han så vackert om vikten av att vara trygg i sig själv och känna till sin egen historia, men att samtidigt sträva framåt, uppåt.
"Man ska ha rötter och vingar. Utan rötter blir man lealös, utan vingar blir man fantasilös."
Precis som jag tidigare förstått är han också mycket förtjust i ord. Man ska vörda, värna, respektera och samla ord, sa han, och jämförde ord med en hantverkares verktyg. Det är viktigt att man använder rätt verktyg i rätt sammanhang, men för att kunna göra det måste man ha ganska många olika verktyg. Precis samma sak gäller för vårt språk. Ska vi övertyga måste vi använda rätt ord. Så snygg jämförelse!
Jag skulle gladeligen ha kunnat lyssna på bara honom hela dagen! Tänk att ha honom som mentor! Vilken ynnest det vore.
Helena Bergström, skådisen och regissören, talade om att kunna läsa av varann och skapa stämning, om vikten av att kunna identifiera sig med andra men samtidigt alltid vara sig själv. Att inte tycka att något är bra, bara för att alla andra tycker det, att bottna i det man vill förmedla och känna sig trygg i det.
Även hon hade många personliga berättelser som hon delade med sig av, om relationer till andra skådespelare, till olika roller, till andra regissörer. Hon kallar sig själv "konfrontator" - hon klarar inte av underliggande konflikter, utan vill ha upp dem på bordet och ta tag i dem - konfrontera konflikter, helt enkelt. Ibland skulle jag önska att jag var likadan. Istället för att gå omkring och låtsas som ingenting och ha ont i magen över saker, så vore det bättre att ta tag i det. "Jaha, här är det något som inte känns bra / funkar - hur löser vi det?" Liksom.
Hon berättade också om hur nervös och rädd hon varit inför nya roller och hur Ernst-Hugo Järegård en gång sagt till henne: "Om du skulle bry dig för mycket om vad folk tycker, skulle du inte kunna göra nånting." Så klokt! Det är sådant jag rakt av kan ta med mig in i klassrummet, till mina elever.
Eftermiddagen på Oscarsteatern avslutades med David Loid, som arbetar med kommunikation och strategiutveckling. Han talade om konsten att skapa förtroende och det var ett område som han behärskade till fullo. Lysande! Han gav sådana målande exempel och använde både röst och kroppsspråk för att understryka och förtydliga innehållet i det han berättade. Emellanåt skrattade jag så att jag fick torka tårar, samtidigt som han gav mig nya infallsvinklar och lyfte upp till ytan sådant som jag egentligen redan visste, men inte har kunnat sätta ord på själv.
Jag blev inspirerad på riktigt av David Loid. Han fick mig att förstå mekanismen bakom en del händelser som har upprört eller berört mig, på ett personligt plan eller i mitt yrkesliv. Det bara sprakade klokskap runtom honom. Han talade bara i en timme, men jag fick ut så mycket av den timmen, så att det kändes som en heldag med bara honom. Tänk då vad en heldag skulle kunna ge?! Ytterligare någon, som jag med glädje skulle vilja ha i mitt kontaktnät.
Jag har fått så mycket matnyttigt med mig från den här dagen. En massa tips, idéer och strategier som jag omsorgsfullt har placerat i passande delar av hjärnan, hjärtat och själen och som jag absolut kommer att använda mig av i min kommunikation med elever, kollegor och vänner.
Kloka människor, som ger oss ord på det vi kanske redan har känt, gör mig så lycklig!
